NBA 2K26

Efter många, långa år av helt okej, men inte speciellt upphetsande spel i NBA 2K-serien blev jag förra året glatt överraskad av kvaliteten på spelet. NBA 2K26 är egentligen mer av samma, men med några positiva nyheter.

Precis som EA Sports har i samtliga sportspel har 2K också introducerat en typ av teknologi som tar alla möjliga typer av information om en spelare i verkliga livet för att sedan få dem att kännas speciella i spelet. ProPlay, som de valt att kalla det, är tillgängligt på den nuvarande konsolgenerationen (d.v.s. Playstation 5, Switch 2, Xbox Series X/S, samt PC) och använder verklig media från NBA. Detta ska enligt utvecklarna reducera att spelare "skridskoåker" över golvet. Det ska också finnas ett nytt kollisionssystem som ska vara mer noggrant än animationerna från de tidigare använda motion captures. Jag hade roligt redan förra året med hur spelet fungerade och detta år har jag inte ändrat mig.

På planen är det inget snack om att det är ett bra spel.

Det har inte kommit några jättestora förändringar, men det är de små sakerna som räknas ibland. Som att spelet detta år känns snabbare och det är mycket möjligt att detta är "by design" av utvecklarna. Eller att skottmätaren har förbättrats och påminner om de som fanns för några år sedan, innan 2K började experimentera med alla olika typer av mätare. Nu är det lättare att tajma sitt skott och om du släpper mätaren i det gröna området, som är större om du är öppen och mindre med motspelare i ansiktet, kommer bollen att gå i korgen. De datorstyrda spelare är nu också mycket smartare än tidigare. De kommer anpassa sig och upptäcka dålig matchning som att en center helt plötsligt attackerar mot en point guard, de sprider ut sig bättre med bättre support och motspelarna kommer anpassa sig till ditt spelsätt med bättre förståelse för utrymmen, passningar, och defensiva rotationer. Allt som oftast har ett av de lättaste sätten att göra poäng tidigare varit att bara bryta sig in från kanten och ta sig förbi motståndare. Eller klassiska pick-and-rolls. Även om det möjligtvis är lite svårare nu är det fortfarande två av de lättaste sätten att göra poäng.

Onlinehubben The City är nu mycket mindre, men fortfarande fylld med affärer.

En av spelets största förbättringar är karriärläget. Jag anser att NBA 2K-serien har det bästa karriärläget för solospelare av alla stora sportserier. EA Sports har inte kommit i närheten sedan de lade ner saker som The Journey från FIFA (nu EA Sports FC) och Long Shot from Madden NFL. NHL har vad jag minns inte ens försökt. NBA 2K26 är inte i närheten av den överdrivna filmliknande upplevelsen för tio år sedan som skapades av Spike Lee. Här finns inga flickvänner eller vänner som dör. Istället får vi följa din skapade spelare, där 2K sedan några år verkar ha beslutat att han ska kallas MP, från en liten håla i Vermont till college och sedan vidare till spel i Europa. Ja, vi får nu chansen att spela i ett av två lag i Europa. Två påhittade sådana från städer som har stora basketlag. Det hade varit trevligt att se nåt licensierat lag, men vi tar väl vad vi får, antar jag. Målsättningen är att spela så bra som möjligt för att gå som orankad till att bli draftad. Berättelsen i Out of Bounds är knappast något som hade vunnit en Oscar, men det är det bästa serien har skapat. Vill du inte spela igenom allt detta går det bra att skippa det helt för att ta din spelare online eller gå direkt till NBA.

Det kostar att ligga på topp.

Problemet med din skapade spelare är att dina egenskapspoäng offline fortfarande är kopplade till onlinespel. Jag kan inte understryka tillräckligt hur mycket jag HATAR detta. Det går inte att göra två olika spelare, en för att spela en karriär och "levla upp" som du vill med jämna mellanrum, och en där du kan köpa dig direkt till 99 overall. Nä, här sitter allt ihop. Vill du inte spendera några pengar alls för att få din power forward med 68 i totalegenskap att bli bättre kommer du bli helt överkörd av starkare, snabbare, skickligare, bättre spelare i NBA. Du kan sedan utveckla din spelare sakta (mycket sakta) och säkert med virtuell valuta, VC, du tjänar efter varje match. Detta brukar ligga på runt 1 000 mynt per match. Som jämförelse behöver jag 42 755 mynt för att ta min centers defensiva returtagande från 81 till 94. Och det är alltså bara en egenskap. Ta min block från 70 till 93? I runda slängar 49 300 mynt. Eller så kan jag så klart köpa mig direkt dit. För att öka dessa två av totalt 21 egenskaper behöver jag punga ut runt 250 kronor. För att ta min spelare från 70 i totalpoäng till 85? Runt 500 kronor. Jag vill inte ens tänka på hur mycket det kostar att köpa mig till 99 då varje steg blir dyrare ju längre upp du kommer. Och att behöva betala dessa summor, eller spela i väldigt många timmar, för att spela offline är inte okej. Och vill du spela online mot andra spelare finns det inget val: Du måste spendera pengar. Kom till en match med en 70-betygsatt spelare och du kommer bli utskrattad i hörlurarna. Och att bli utskrattad är här det bästa scenariot. Räkna med en hel del mindre vackert språk också. Är det nåt jag verkligen avskyr med NBA 2K-serien är det hur mycket girigare den är mot andra sportserier, som i och för sig rör sig sakta men säkert ditåt också.

Damspelare från WNBA finns nu i MyTeam.

För vi för ju inte glömma att det också finns ett Ultimate Team-läge här, kallat MyTeam, som så klart är gjort för att suga ur spelare så mycket pengar som möjligt. Och medan de andra sportserierna börjar med ganska låga skicklighetspoäng på spelarna för att kunna ha en lång, stadig ökning hela året (i både Madden NFL 26 och NHL 26 hade de bästa möjliga specialkorten runt 85-86 i totalpoäng vid lansering) går NBA 2K26 fullt ut på att folk ska köpa så många kortpaket som möjligt. Direkt dök det upp i butiken kortpaket med möjlighet att få spelare med 96 i totalpoäng. Och givetvis finns det inga möjligheter att få lika bra spelare på andra sätt. Lägg därtill säsongspass som kostar pengar. Och det slängs rakt upp i ansiktet så fort du loggar in. MyTeam är egentligen samma som förra året, men med uppdaterade laguppställningar och nya namn på kortpaketen. Däremot finns nu kvinnliga spelare från WNBA med bland korten, något som EA Sports redan har i sina sportspel (minus Madden NFL). Problemet är att de flesta av dem aldrig kommer användas, för vem vill spela med en 180 cm lång center mot 221 cm långa Victor Wembanyama? Som point guard eller shooting guard fungerar det dock.

Saken med NBA 2K är att det är en väldigt onlinetung spelserie. Detta syns så klart i tidigare nämnda karriärläget, men också på att offlinelägena inte får någon kärlek. För i MyGM och MyNBA är det tommare än mitt kylskåp innan löning när det kommer till nytt innehåll. Årets nyhet är Offseason Scenarios i MyGM, vilket är precis som det låter. Under försäsongen får du målsättningar du måste möta för att göra fansen och ägaren nöjda. Ja, det var det hela. Det här är ingen spelserie för offlineälskare.

Årets NBA 2K övertygar... för det mesta.

Mycket av recensionen har fokuserat på sånt som gör mig arg, ilsken, besviken. För jag känner att jag måste trycka på detta lite extra när det här i övrigt är ett så bra spel. Basketen är bättre än kanske någonsin och spelets presentation, speciellt runt matcherna, är hästlängder bättre än vad andra sportspelsserier bjuder på. Kan du bortse (för det är svårt att missa) alla försök att få dina pengar ur din plånbok är detta ett så bra sportspel. Jag bara önskar att de kunde sluta vara så giriga, men att det är otroligt roligt att spela basket på planen kanske ändå är det viktigaste.