NBA 2K6

Ja jag vet, jag är ibland så lat att jag borde skämmas ögonen ur mig. Lovade att denna recension skulle finnas färdig för flera veckor sedan och har sen dess bara skjutit upp det mer och mer. Varför vet jag inte riktigt, det är sannerligen inte brist på motivation eller inspiration som är boven i dramat då jag ser på mer basket och spelar mer TV-spelsbasket nu än någonsin tidigare.

Jag har alltid varit löjligt förtjust i sporten. Började studsa boll då jag gick i första klass, spelade organiserat till jag var 20 då jag flyttade till en annan stad. Idag är jag ryggskadad i en olycka sedan fyra år tillbaka och har inte rört en basketboll sedan dess. Detta kompenserar jag dock genom en fläskig digital-TV-tjänst samt TV-kort i min arbetsdator vilket tillsammans bildar gyllene tillfällen att se varje enskild liten match som spelas i NBA... live (många matcher blir det).

Detta har inneburit att jag under den pågående säsongen sett mer eller mindre varenda match som spelats (ja, inte Bucks, Bulls, Hawks, Rockets eller Knicks matcher då, förstås. De vill ingen se). Finalen startar i övermorgon, dit två lag som aldrig tidigare vunnit NBA-mästerskapet nu står redo att möta varandra. Att då slå sig ned i spelrummet för att i HD simulera de första två finalmatcherna mellan Dallas Mavericks och Miami Heat i Visual Concepts årliga upplaga av den mästerliga spelserien 2K är såklart en upplevelse som jag njutit i stora drag av de sista veckorna.

Ända sedan jag för första gången testade {NBA 2K} till Dreamcast har Visual Concepts basketsimulatorer underhållit mig, varje år. I direkt jämförelse med EA:s motsvarighet (NBA Live) har 2K-serien alltid handlat om mer verklighetstrogen basket för de mer inbitna basketfanatikerna. Så även i år.

I {NBA 2K6} är Visual Concepts variant på freestyle-kontrollschemat i NBA Live-spelen (kallat Isomotion) förbättrat ytterligare. Isomotion innebär att man kan styra sin spelare med de två analoga styrspakarna om man vill frångå att använda de traditionella skott, block och steal-knapparna. Man kan pumpfejka, dribbla, skjuta fade-aways, picka, blocka och utföra enklare post-up-moves med hjälp av den högra analoga spaken, precis som i EA:s spelserie.

En nyhet i NBA 2K6 är att turbofunktionen tagits bort och ersatts av något som kallas "aggression" eller "aggressive modifiers". Genom att utföra en rörelse med någon av de analoga spakarna och samtidigt pumpa axelknappen på samma sida av kontrollen blir spelaren mer aggressiv och driver bollen hårdare. Detta tillsammans med att man nu även kan använda den högre analoga spaken till att skjuta skapar en mycket detaljerad spelkontroll som i vissa fall till och med kan skrämma bort den oinsatte. Givetvis går det alldeles utmärkt att fortfarande använda de färgade knapparna till att skjuta, men när man väl lärt sig att släppa spaken vid exakt rätt tillfälle i hoppskottet vill man aldrig återgå till att pumpa blå knapp och hoppas på det bästa.

Tillsammans med ett perfekt balanserat speltempo och underbart animationsarbete är spelkontrollen i NBA 2K6 den bästa jag upplevt i något basketspel någonsin, och överglänser enkelt den i {NBA Live 06}. Animationerna är betydligt smidigare och flyter mycket bättre än i tidigare versioner. Spelarna glider aldrig fram över spelplanens yta som de har kunnat göra i tidigare spel och varje gång en animation avbryts för att snabbt ersättas av en annan ser det fortfarande trovärdigt ut och till skillnad från i EA:s spel finns här inga dröjesmål på grund av detta.

Ytterligare ett av detta spelets många härliga förtjänster är den kraftigt förbättrade artificiella intelligensen som nu nått nästan läskiga höjder när det kommer till simulering av det riktiga spelet. Dina motspelare agerar betydligt mer intelligent nu både i det offensiva och defensiva spelet och till skillnad från EA:s spel måste man tillämpa grundläggande spelsystem för att förbli framgångsrik i NBA 2K6, det går absolut inte bara att tokrusa mot korg med första bästa bollhållare. Nej, det gäller att se till lagets spelstil, använda sig av deras styrkor och ibland även gå tillbaka till spelboken och kika närmare på vissa mer effektiva system som laget ofta nyttjar.

Jag spelar till exempel med Pistons (Billups, du spelade som en kratta i match sex mot Miami) där jag, precis som i verkligheten, går på oerhört hårt med Richard Hamilton och Chauncey Billups som hela tiden försöker nå korgen medan Rasheed och Ben Wallace står redo för att plocka offensiva returer och mangla i bollarna som missar. På samma sätt spelar exempelvis Miami Heat samma utstuderade system som de gör i verkligheten med O'Neal och Wade på in- och utsidan där man hela tiden måste dubbla försvaret på någon av dem för att täppa till. Detta gäller även för själva skyttet, då de datorstyrda motståndarna känns mer mänskliga än någonsin tidigare. Om du exempelvis uppvaktar Ray Allen eller Dirk Nowitzki hårt i ditt försvarsspel och ser till att hela tiden ha handen framför deras ansikten blir trepoängsskotten de tar ofta missar. Men så fort de ropar på screen och får att fritt skott är chanserna att bollen går i överhängande, precis som i verkligheten. Detta är givetvis också fallet i ditt offensiva spel där det helt enkelt inte går att ta skott på skott på skott utan att först få en screen, eller att passa runt bollen tills att någon av dina spelare blir fri för att skjuta.

Grafiken då? Hur bra är den? Den är ojämn, tyvärr. På sina ställen är NBA 2K6 till Xbox 360 helt sjukt snyggt - nästan perverst. Spelarmodellerna är oerhört detaljerade och ser oftast exakt ur som sina verkliga förlagor. Animationerna är som jag nämnde tidigare helt fantastiska och detaljer såsom att de följer bollen med ögonen, räcker ut tungan eller öppnar munnen när de hoppar upp för att dunka tillför massor till den realism som spelet erbjuder. Annat ögongodis i form av modellerat svett som gnistrar i skenet från de starka lamporna samt extremsnygga kläder (som rör sig som riktigt tyg) är också väldigt läckert.

Men sen finns det andra delar av det grafiska som faktiskt inte alls imponerar. Till att börja med ser publiken ut som om Visual Concepts staplat en hög med jämnbruna frukostflinger på sidan av planen. Även domarna, kommentatorerna och de sporadisk utspridda, halvnakna tjejerna (som står vid sidan av planen och dansar samma dans hela matcerna igenom?) är fula som stryk. Detta ger en blandad bild rent grafiskt, där faktiskt NBA Live vinner på grund av mer jämn och enhetlig grafik.

För dig som inte har tillgång till HDTV är NBA 2K6 en riktigt tråkig historia. På en vanlig CRTV blir spelet aningen suddigt och kantutjämningen ser ut att fungera dåligt mellan varven. Ljudet däremot är lika strålande oavsett TV (hö-hö).

Ett flertal läckert utformande och mycket uttömmande spellägen finns givetvis med liksom ett välgjort Live-läge. Jag borde väl egentligen skriva mer detaljerat om dessa... men orkar inte. Jag är nämligen oerhört lat. Har du en HDTV och vill spela mer simulatorlik basket än NBA Live 06 till Xbox 360 ska du omedelbart springa iväg och inhandla det här spelet. Omedelbart!

Spelmässigt skiljer sig de tre olika versionerna ingenting. Grafiskt är givetvis Xbox 360-upplagan den snyggaste, förutsatt att du har tillgång till HDTV