NBA Live 07

På omslaget till {NBA Live 07} ser T-Mac (Tracy McGrady) sådär lagom nöjd ut. Han ser ut som om han precis blivit kallad någpt styggt av någon i motståndarlaget. Kanske påpekade Gary Payton att hans tatuering på vänster överarm är en tjejtatuering som även går att hitta på bland annat Pamela Andersons arm. Eller så hade han i pausen ätit någonting olämpligt, som gammal ost eller nåt annat äckligt.

Själv har jag varken tatuerat mig som Pamela Anderson eller ätit gammal mat. Ändå ser jag just nu precis ut som T-Mac. Varför undrar du nu. Orsaken är mycket enkel. NBA Live 07 är inte det spelet jag hade hoppats på och EA Sports har uppenbarligen inte ansträngt sig nog mycket.

Javeeeet att jag verkligen diggade fjolårets NBA Live till Xbox 360, jag vet. Trots att det saknades mängder av viktiga funktioner och i jämförelse med Xbox- och Playstation 2-spelet. Jag skäms lite, även om jag fortfarande spelar det (vilket gör att jag skäms lite till). Jag vet inte om jag nu kommer att kunna ställa allt till rätta genom att vara hård och rättvis i den här recensionen. Men jag kommer i alla fall att försöka.

EA äger alla licenser, alla i hela världen. De har världens största utvecklingsteam, mest pengar, flest resurser och såklart absolut bäst möjligheter. Trots detta schabblar de konstant bort viktiga sportspel genom att helt enkelt vara lata. NBA Live 07 är ett extremt tydligt exempel på detta som trots en rad kvaliteter knappt höjer sig ovan gränsen för godkänt.

Ifjol gjorde freestyle-kontrollen NBA Live till ett obalanserat spel. Genom att nyttja funktionerna som knutits till de båda spakarna var man ofta överlägsen allt motstånd som valde att spela med den traditionella knappuppsättningen. I sin jakt på spelbalans har EA Sports i år lyckats förstöra mycket av tjusningen med "Freestyle control" vilket såklart har gjort mig upprörd och irriterad, i omgångar.

En nyhet i NBA Live 07 som spär på denna märkliga, nya spelbarhet är indeningen i vilken spelets alla spelare delats in i. Regular, star och superstar är tre klasser i vilka alla ligans spelare kategoriserats. Förutom att jag anser att EA:s basketkännare delat in fel spelare i fel kategorier både lite här och där, förstör detta en stor del av tjusningen med semirealistisk spelbasket. De spelarna som sorterats under "Regular" kan såklart inte utföra hälften av alla fräcka moves som superstjärnorna kan, och förutom obalans på spelplanen finns det också en obalans i själva rostern då vissa lag har fler "superstars" än andra.

Följdaktligen blir det självklart inte bättre av att NBA Live 07 dras med hundratals små irriterande buggar och tekniska misstag som ibland fått mig att skrika av ilska. Statistiken ballar mer än gärna ur och det har hänt mig flera flera gånger att exempelvis Vince Carter missat sina dunkar utan att haft någon försvarare på flera meters avstånd. Samma gäller försvarsspelet som känns trasigt i direkt jämförelse med ifjol.

Grafiken är ursnygg, som ifjol, men också präglad av buggar och diverse småproblem. Dynasty Mode är utbyggd ytterligare som tillsammans med ESPN-inslagen och det rågrymma ljudet trots allt drar upp betyget till en svag sexa. Men nästa år måste EA skärpa sig.