Need for Speed: No Limits

Jag minns när EA smög ut den första lilla vinken om att de pysslade med ett spel vid namn {Need for Speed: No Limits}. Loggan satt fastklistrad på fronten på Ken Blocks custom-byggda, hysteriska Hoonicorn-Mustang och spelvärlden började omedelbart prata om att detta var nästa stora spel i serien som överlevt i stort sett allt. Men ja, det var inget påkostat storspel utan en liten miniversion till Android och Iphone, utvecklat av folket bakom mikrotransaktionsfiaskot {Real Racing 3}.

Här är han, den hånflinande tuffingen i skinnjacka som kastar in spelaren i en karriär som olaglig street racing-buse.
Samma regler gäller här, tyvärr. {Need for Speed: No Limits} är gratis att ladda hem men i stort sett outhärdligt om du inte stoppar in pengar i ditt garage, riktiga pengar. Den första timmen (eller två) går utmärkt utan att sluska upp Itunes-pluskan, jag går från jagad småskurk till en av stadens mest fruktade street racers och min Subaru BRZ trimmas till oanständiga nivåer. Sen dyker symbolerna med guldväskor upp på skärmen, ligger där och trängs likt avklädda lockelser för den som inte orkar vänta.

Här är han igen, hans hår är mörkblått och hans flin är otäckt.
Jag orkar inte återvända till redan avklarade race för att norpa ännu mera poäng för att därefter kunna avancera i själva storyn utan köper istället en väskjävel fylld med guldtackor för dryga hundringen. Den tar dock slut snabbt och jag trillar tillbaka på samma ruta där jag stod tidigare. {Need for Speed: No Limits} är inte på något sätt lika vidrigt som {Real Racing 3} när det gäller upplägget men fortfarande inget spel jag tänker rekommendera och detta just av den enkla anledningen att det känns girigt.

Grafiken är fantastisk och presentationen andas kvalitet.
Spelmässigt är bilfysiken dessutom något av ett antiklimax. Det går varken gasa eller bromsa med sin bil, det sköter EA åt dig. Bilen kör på maxfart genom alla banorna och det enda du kan påverka är ratten, något som förvisso eliminerar diverse problem med den virtuella joysticken som mången gamer hatar när det kommer till mobilspel, men gör även {Need for Speed: No Limits} till ett osedvanligt händelselöst och automatiskt racingspel utan vare sig spänning eller utmaning.

Korta laddningstider och god fartkänsla kan inte rädda No Limits.
Grafiken är bedårande dock. Jösses så det ser ut! Jag har väl i stort sett aldrig spelat ett snyggare spel till min mobiltelefon och nya Iphone 6S Plus renderar hela kalaset utan tillstymmelse till instabil skärmuppdatering eller andra tekniska blessyrer. Men grafik, urläcker presentation, väl utbyggt uppgraderingssystem och flera ordentligt smaskiga, licensierade sportkärror räddar inte detta från att kännas som en lite väl strömlinjeformad och lite väl girig produkt.