Need for Speed: Shift

Jag har egentligen aldrig varit något särskilt stort fan av Need for Speed. Jag hade ett visst intresse förr i tiden, men allteftersom serien blev mer tam, slutade jag att bry mig. Det sista Need for Speed-spelet jag prövade var Need for Speed: Underground, ett spel som gjorde det lätt att att ta farväl till serien, så att säga.

Jag hade därför noll förväntningar på {Need for Speed: Shift}. Det enda jag visste var att folket bakom serien hade märkt att något hade gått snett med det förra spelet, Undercover, och att man med Shift skulle leda in serien på rätt väg igen. Jag tog inte dessa påståenden på så stort allvar, och måste holla tillbaka gäspningarna när jag hör Jesse Abney, en av producenterna för Shift, berätta om vad man har hållit på med:

- Med Shift vill vi få fram upplevelsen av att vara en chaufför inuti en bil, inte att vara bilen, som i tidigare Need for Speed-spel. Det har varit vanligt att montera kameran ovanför eller bakom bilen, men i Shift har vi placerat den på förarens huvud. Du får en verkligen en ordentlig fartkänsla och de extrema, omtumlande upplevelserna inuti bilen.

Och så får jag se gameplay för första gången. På några sekunder går det från att jag sitter och hänger med halvhjärtat till att jag blir helt uppslukad. Det Jesse Abney berättade om fartkänsla var bara toppen av isberget, jag känner suget i magen när bilen på skärmen accelererar och föraren börjar få tunnelsyn. Allt är påverkat av fysikens lagar. Bilen, föraren, vägräcket och omgivningarna. Resultatet blir en kraftfull, frenetisk och grymt realistisk känsla av att köra väldigt, väldigt fort med bil.

Jag kommer upp i fart, rundar första kurvan, trampar plattan i mattan och ser tunnelseendet komma. Jag kommer ikapp de andra bilarna, men i en annan kurva knuffar en annan bil mig och skickar mig in i en sladd, långt utanför banan. Jag får rysningar när min bil får en smäll och jag som förare blir mörbultad och mister synen och blir desorienterad. Det ser riktigt obehagligt ut. Jag har aldrig kraschat förr och efter att ha gjort det riktigt ordentligt i Shift har jag ingen lust att uppleva det heller.

- Vi har realistisk fysik och köregenskaper på bilarna, och dessutom mer autentisk intelligens på de andra förarna. Det är mer organiskt och som med riktiga spelare har datorn olika personligheter och missbedömer situationer och kraschar. Om du kör upp tätt bakom en förare som har lätt för att bli nervös kan du faktiskt skrämma honom till att köra av vägen.

{Need for Speed: Shift} har en otroligt fin och detaljerad grafik. Generellt har bilspel en tendens att ha ultrafin grafik, men Shift tar det ett steg längre. Jag ser inte mig själv som en grafikhora, men detta förstår till och med jag är riktigt ögongodis. Det allra snyggaste är när man gasar på ordentligt och blur-effekter simulerar tunnelsyn på ett mästerligt sätt, och hur ögonen sedan anpassar sig. Utsökt.

{Need for Speed: Shift} lovar oss en realistisk sekund-för-sekund-upplevelse av att köra bil. Vi får hoppas på att Slightly Mad Studios klarar att ro hem hela projektet med det senaste spelet i serien, och att det inte blir ännu ett platt och generiskt racingspel utan själ eller djup. Sånt har vi nämligen fått nog av.