Need for Speed: Underground

Efter biosuccén The Fast and the Furious och uppföljaren 2 Fast 2 Furious var det bara en tidsfråga tills dess att någon spelutvecklare skulle hänga på. Visst, Rockstars Midnight Club-spel bygger på lite av samma koncept men knappast i samma superströmlinjeformade, neonglansiga manér som filmerna. Electronic Arts Need for Speed-gäng fick därför uppgiften att skapa ett spel som återskapar livstilen och racingformen på bästa sätt utan att för den skull direkt plagiera succéfilmerna om den bilburne snuten Brian O'Connor. Faktum är att plagiat-biten är svår att bedöma, inledningen till Need for Speed: Underground är exakt hämtad ur den första racingscenen ur 2 Fast 2 Furious och massor av röster och karaktärer känns direkt stulna. Detta är dock absolut inget problem för spelet i sig, snarare tvärtom. Däremot lär det vara ett problem för Genki som köpt upp filmlicensen (dyrt, antagligen) och nu körts om av vad som med all säkerhet också är ett betydligt bättre spel än det kommande The Fast and the Furious: The Game.

Det finns inga välvaxade, superslimmade Lamborghinis i Underground. Det finns heller inga Porschar, Ferraris eller mystiska konceptbilar. Det handlar nämligen om illegal gatracing och den tillhörande japanska motorkulturen i EAs senaste. En racingform och en livsstil som exploderat i populäritet de senaste åren, framförallt i USA. En racingform som innebär bilnamn som Supra, Skyline, NSX och Eclipse snarare än Gallardo, Carrera GT och Enzo.

Need for Speed: Underground porträtterar på flera sätt racing i sin renaste form trots sitt lättillgängliga upplägg och sin arkadmässiga spelbarhet. Du börjar som billös novis och måste kämpa dig igenom närmare 100 olika gatutävlingar för att erhålla respekt, erfarenhet och pengar i den undre världen. Med en nätt summa start-pengar har du endast möjlighet att inhandla någon av spelets mindre, betydligt tamare bilar såsom Golf GTI eller Honda Civic Coupe. Du måste sedan börja vinna lite olagliga tävlingar för att kunna trimma, styla och tillföra krimskrams såsom dekaler och annat för att skapa dig ett rykte på gatan. Handlingen berättas genom mellansekvenser och allt eftersom du förtjänar ditt rykte som en begåvad förare börjar de stora pengarna rulla in.

Spelmässigt är Underground en lyckad blandning av Burnout och Gran Turismo. Själva körningen är ilsnabb och förhållandevis orealistisk medan tiden i garaget, där du uppgraderar din bil med pengarna du vinner på gatan, ger en känsla av simulation. Spelkontrollen är inget annat än strålande och känslan av fart mästerlig. Skillnaden mellan de olika bilarna är tydlig och de förändringar och uppgraderingar som man själv gör påverkar körbarheten på ett ganska trovärdigt sätt. Jag har byggt en riktig superbil (en Nissan Skyline) medan jag spelade igenom spelet och även om förändringarna som går att utföra på bilens motor och chassi är väldigt grundläggande och begränsade så märks det ändå att teamet bakom spelet definitivt vet en hel del om bilar. Installationen av en turbo storlek större samt en snabbare och bättre utväxlad låda innebär att bilen även utrustas med dumpventil för att ytterligare förskynda bytet mellan växlarna. Vid byte av bromsar och exempelvis krängningshämmare blir bilen mer styv och svarar bättre mot stark kurvtagning under acceleration och så vidare.

Tävlingarna består av tre olika racetyper varav en är vanlig gaturacing, en accelerationstävlingar likt vanlig stripkörning och den sista driftrace där du ska sladda så mycket du kan. Banorna utgörs av innerstadens gator och ett ganska snålt urval till trots är de väldigt väldesignade. Tävlingarna utspelas på natten då gatorna lyses upp av medtrafikanter och massor av härligt neon, något som ger spelet en alldeles speciell stämning.

Det visuella är i övrigt strålande, faktum är att Underground ibland är så iögonfallande att jag måste stanna bilen och sakta köra omkring på gatorna och studera de ursnygga, atmosfäriska omgivningarna som ger en härlig känsla av en storstad på natten. Modelleringen av bilarna är även den mästerlig där detaljrikedom varit en av grundstenarna. Chassiet och saker såsom fjädring och hjulupphängning är skapade separat vilket givetvis innebär att dessa sviktar, kränger och rör sig vid häftig kurvtagning eller eventuella kollisioner.

Texturarbetet håller även det mycket hög klass och till och med karaktärerna i mellansekvenser och dylikt ser snygga ut. Xboxversionen innehåller godis såsom bumpmapping och partiklar medan effekfloran i samtliga versioner bjuder på rök, dimma och givetvis den ursnygga rörelseoskärpan som uppstår vid kraftiga accelerationer eller vid användandet av lustgas. Jag kan tycka att EAs grafiker överdrivit den alltmer populära glanseffekten, i texturerna på bilarna och på marken. Det ser hela tiden ut som att både bilen och marken är blöt fast ingetdera egentligen fått en enda liten droppe vatten på sig. Detta samspelar till viss del väl med själva konceptet där überblankt krom på motorblocket och glänsande halskedjor utgör grundstommen.

På minuskontot hittar vi en stundtals ojämn skärmuppdatering som ibland sjunker under acceptabel nivå när alla tävlande befinner sig på skärmen samtidigt. Jag tycker även att EA borde ha implementerat ett skadesystem, något som är standard i alla sorters bilspel idag. Nu kan man ramma en betongvägg i 250 knyck utan att ens få en repa på den überblanka ytan. Lite trist men inget som försämrar den övergripande spelbarheten.

Fartfylld och väldigt utmanande racing, uppslukande story-mode, snygg grafik och klockren spelkontroll samspelar till tonerna av pulshöjande hip-hop. Need for Speed Underground är på alla sätt ett modernt racingspel med allt det som gör de illegala gatutävlingarna spännande.