NHL 2K3

Det känns lite märkligt att snöra på sig skridskorna när man plockat fram fotbollsskorna, men jag gör ett undantag för Segas och Visual Concepts NHL 2K3. Spelet utmanar Electronic Arts närmast monopolliknande ställning bland hockeyspelen och lyckas på några punkter att leverera ett bättre paket.

När jag började intressera mig för hockey på den andra sidan Atlanten, så valde jag mitt favoritlag med omsorg. De hade precis vunnit Stanley Cup och hade tre av ligans bästa centrar, en stor svensk stjärna samt en back som faktiskt än idag har ligans hårdaste skott. Jag pratar givetvis om Calgary Flames och året var 1989. Med unga stjärnor som Theo Fleury och Gary Roberts i laget och med etablerade stjärnor som Al MacInnis, Gary Suter, Joe Nieuwendyk, Doug Gilmour, Joe Mullen, Mike Vernon och inte att förglömma Håkan Loob. Men klubben förvaltade inte sitt stjärnspäckade mästarlag och idag finns det visserligen nya små livskraftiga skott i form som Iginla, men klubben har gått ner sig sedan det glada åttiotalet. Vändpunkten kom med en av världshistoriens sämsta bytesaffärer när Gilmour gavs bort till Toronto. Jag är fortfarande lite förbannad över tio år senare.

Jag har nu slösat en massa tecken på att förklara varför jag alltid väljer att spela med Calgary Flames i hockeyspel. Jag må vara en dålig förlorare, men jag är envis och byter inte lag i första taget. Men faktum är att Flames är ganska lättspelade i NHL 2K3. Förstakedjan håller nämligen hög klass och byter du bara till dig någon hyfsad back så är det ett riktigt bra lag. Det enda problemet jag ser är att spelet har en löjligt hög skadefrekvens, så i säsongsläget gäller det att ha en bred trupp och du kommer att bli tvungen att fixa med rostern efter nästan varenda mtch (låt inte datorn göra det!).

Spelet i sig är faktiskt. Det vill säga om du tar dig tid att göra dina egna inställningar. Lite snabbare spel, bättre skott, mer effektiva tacklingar och snart blir spelbarheten en dröm. Grafiken är väl inte helt på topp och här har EA-spelet en klar fördel. Rent spelmässigt föredrar jag dock NHL 2K3. Men det gäller som sagt att du noga prövar ut vilka inställningar som är mest njutbara för dig själv. Gillar du många mål, ska du nog vrida ner målvakternas skicklighet ett snäpp. Fler mål från blålinjen så måste skottstyrkan upp, men räkna inte med speciellt många mål från backarna ändå. Flest mål kommer till på returer, vid sidledsförflyttningar och när målvakten hamnar ur position (ett snärtigt handledsskott fixar biffen).

Kommentatorerna vill man strypa efter några matcher i säsongsläget. Vid tekningar tycks de ha 2-3 saker att säga om varje lag. Calgary har ett rutinerat lag och behöver fler målskyttar, hur många gånger jag hört dessa fraser kan jag nog inte ens gissa. Tusen? Annars håller ljudeffekterna god klass och ESPN-jinglarna skapar en autentisk atmosfär. Publiken är kanske lite väl tyst, min erfarenhet är att det låter ordentligt på läktarplats mest hela tiden. En störande sak med publiken är också att halva arenan är "spegelvänd". Detta betyder att klubbmärkena på halva publikens tröjor är vända åt fel håll. En liten skitdetalj men jag stör mig på detta på samma sätt som jag störde mig på att publiken applåderar mitt under bollarna vid repriser i Virtua Tennis. Slarv.

Totalt sett är NHL 2K3 en trevlig upplevelse som hockeyfans inte bör missa. NHL 2003 har jag legat till sig i spelsamlingen nu och det är skönt med en utmanare, som inte är bättre på alla punkter men ändå lyckas prestera ett bättre paket i mina ögon. Vi som gillar hockeyspel behöver också lite omväxling.