Ninja Town

Jag älskar knasiga spel. Spel som {De Blob}, {Katamari Damacy}, {Osu! Tatakae! Ouendan} och {Viewtiful Joe} får mig på gott humör med nyskapande gameplay, sjuk humor och ettrig dialog. Den där barnliga sidan lockas fram, utan att man för den delen känner sig som en fjant när man spelar dessa spel. På ett sätt ska det väl vara så. Spel ska vara roliga och lättsamma emellanåt, och inte vara fyllda av stora uppgifter och svårmod.

Ett sådant spel är {Ninja Town}, ett pysselspel som är baserat på något så annorlunda som ett mjukisdjur, skapat av en av de forna redaktörerna på tidningen Electronic Gaming Monthly. Bara tanken att basera ett spel på en mjukisninja ger omedelbara pluspoäng, och det vill sig så väl att {Ninja Town} är ett mycket bra spel.

Med ytterst enkla medel berättas historien om byn {Ninja Town}, en sömning stad där invånarna utgörs av ninjor. Då byn har sluppit krig och hemskheter under flera år, har alla hemliga ninjafärdigheter fallit i glömska hos invånarna. Helt plötsligt händer det. Invasionen börjar, och fienden tänker inte ge sig förrän de fått vad de vill ha.

Hur ska ninjor som inte ens kommer ihåg hur en kaststjärna ser ut kunna klara av att värja sig mot de sockersugna djävlarna som invaderat staden? Eftersom djävlarna är ute efter ett superhemligt och minst lika gammalt recept på kakor, måste någon göra något och det med en gång. Det är här du som spelare kommer in i bilden.

Du ska, i rollen som {Ninja Town}s uråldrige ledare Ol' Master Ninja, peppa dina bybor att sparka, skjuta och elda upp patrasket som har fräckheten att äntra staden. Med ett liknande upplägg som Pixeljunk Monsters till Playstation 3 bygger du upp olika byggnader på strategiska platser i staden. Dessa byggnader bosätts av specifika ninjor, såsom sniperninjor, elbollsskjutande ninjor och fläskninjor som är starkare än allt annat. Med hjälp av dessa ninjor smiskas (förhoppningsvis) alla fiender ihjäl innan de hinner passera förbi försvarslinjerna och vidare in i staden.

För er som inte greppar spelsättet i {Ninja Town} går det ut på att du ska försvara en portion av staden med dina ninjor. Du kan köpa diverse hus och placera dem längsmed den väg som fienden kommer att promenera, och målet är att du ska nedgöra de olika djävlarna innan de hinner fram till slutet på banan. Du måste balansera vad du skaffar dig för ninjor mot vilka fiender som kommer att attackera, vilket gör att ett visst mått av strategiskt tänkande är en fördel. På de högre nivåerna är det allt kortare mellanrum mellan fiendens attacker, vilket gör att du måste vara snabb, effektiv och noggrann när du placerar ut dina mjukismördare.

Ol' Master Ninja är den kanske mest glömska av alla ninjor. Tur nog kommer han ihåg sin ungdoms glansdagar efter ordentliga funderingar, och med dessa minnen följer allehanda knep som han använt sig av. Att blåsa fienden bakåt (genom att du blåser in i DS:en), att stanna tiden eller att den gamle mästaren själv attackerar fienden med all sin skäggiga kraft är några exempel. Du kan även vinna små distraktionsmoment som du sedan kan lägga ut under dina uppdrag. En stinkande ninjabajs och oemotståndliga ninjabarn är exemplariska sätt att förvirra fienden som promenerar målmedvetet för att komma in i stadens kärna.

Det är inte designen eller spelsättet som gör {Ninja Town} så underhållande. Det som gör spelet så himla roligt att spela är den bisarra humorn och dialogen som genomsyrar denne flummiga japanpastisch. Att de smygande sniperninjorna skjuter wasabiärtor ur sina så slangbellor skrattar jag åt varje gång, för det är en så fjantig tanke i sig självt. Självkart tilltalas jag av att lägga ut ninjabajs på de välkrattade grusgångarna och att bygga träningsdojos så att mina små svartklädda mördarmaskiner kan bli ännu bättre. Det är utstuderade och välplacerade fjantigheter som höjer stämningen ordentligt!

Med helskön humor, roligt gameplay och supersköna japanska pastischer är det svårt att värja sig för de supergulliga mördarninjorna. Att {Ninja Town} skulle vara så underhållande trodde nog ingen vid första anblick, även om spelkontrollen och kameran hade behövts ses över ordentligt. Spelets charmiga pixelgrafik och helsköna attityd får vem som helst på fall, och gör att man som spelrecensent förlåter det mesta.