Normal

Det är omöjligt att inte dra paralleller till Nobody-filmerna som var först ut med att försöka etablera Odenkirk som en ny actionhjälte. Det kanske inte är så märkligt med tanke på att Derek Kolstad varit med och skrivit manus till båda. Och jag, som fullkomligt älskar Bob Odenkirk, ser honom mer än gärna rusa runt med hagelgevär och bli jagad av japanska gangsters och galna småstadspatrioter.

Intrigen är lika enkel som den låter: Kretsar kring en tillförordnad småstadssheriff som avslöjar mörka mysterier efter ett lokalt bankrån.

Odenkirks sheriff hinner inte äta många munkar

Återigen: Derek Kolstad har skrivit manus, den här gången tillsammans med regissören. Vi kör en kort recap: Jag såg om Nobody för lite mer än ett år sedan och kunde konstatera att den var bättre andra gången. Den är riktigt - riktigt - underhållande. Våldsam, rolig action där dessutom fantastiska Christopher Lloyd ("Doc" från Back To the Future) får kicka arsle. Uppföljaren var smårolig men inte mycket mer. Snudd på bottennapp. Oh well.

Det som gjorde att jag fick upp ögonen för Normal var inte bara Odenkirks medverkan. Jag har alltid haft ett gott öga till regissören Ben Wheatley. Hans karriär är minst sagt ojämn men jag ser alltid fram emot att se vad han jobbar på. Jag såg hans debut Kill List under ett skräckmaraton på Rigoletto 2011. Den håller oerhört bra än, såg om den för tre år sedan ungefär. Har ni inte sett hans tragiska, roliga och mörka Sightseers så rekommenderas den varmt. Men. Sedan har han ju tveksamma titlar som Free Fire som var snygg men menlös, In The Earth som var en märklig och menlös coronaskräckfilm och jag ska erkänna att jag blev både lycklig i själen och orolig när jag såg att han skulle regissera Meg 2: The Trench. Jag älskar hajfilmer och tyckte att ettan var ett fånigt, underhållande litet glädjepiller. Okej. Meg 2 har underhållande stunder men är i grund och botten egentligen rätt värdelös och saknar all Wheatleys identitet.

Men nog om det. Åter till Normal. Den utspelar sig i småstaden som delar namn med filmtiteln. Den tillförordnade sheriffen, spelad av Odenkirk, slängs in i ett cluster fuck till händelseförlopp när ett misslyckat rån river upp den trygga tillvaron och småstadens kollektiva hemlighet riskerar att avlöjas. Det är en enkel men rolig intrig. Skådespelarna sköter sig finfint. Det är kul att se Lena Headey, Brendan Fletcher, Henry Winker (Eeeey!) med flera i rollistan. Det finns små guldkorn här alltså.

Kreativ action signerad Ben Wheatley

Det blir underhållande och bitvis väldigt våldsamt. Det finns små oväntade och roliga vändningar i actionsekvenser som är väldigt mycket Wheatley och där och då bevisar han varför jag alltid håller koll på hans filmsläpp. Det finns en genuin kärlek till filmskapandet som skiner igenom här. Men det är ju inte överdrivet engagerande eller direkt nervigt, egentligen. Det är kanske lite för enkelt och jag hade gärna sett ett lite mer utvecklat manus (jag vet, jag vet, det är en våldsam actionfilm, men låt en snubbe drömma). Som vanligt finns det saker som skaver och drar ned betyget men ändå tillräckligt mycket för att hålla mitt intresse uppe och underhållningsmätaren ger starka utslag gång på gång. Och återigen: Bob Odenkirk är alltid sevärd.

Dessutom är Normal, i all sin enkelhet, en snygg film. Det bjuds på en hel del riktigt kreativa, roliga actionscener. Det är knappast någon Die Hard-utmanare, eller ens Nobody-utmanare, men i slutändan pratar vi om nittio minuters underhållande verklighetsflykt och i tider som dessa behöver man faktiskt inte kräva mycket mer.