NZXT Function 2 + MiniTKL

En gång i tiden kändes det där med tangentbord betydligt enklare än idag. Vi tog vad vi fick, och var nöjda och de flesta har nog haft den där beige-färgade klassikern framför sig. Idag är det inte bara en fråga om vilken typ av brytare man ska ha, vilket är en snårig djungel bara det, utan det är också en fråga om storlek. I detta fallet har vi mottagit två olika; ett som närmast liknas vid ett 75% och ett fullstort. På det fullstora följer det även med ett stöd för handlederna som klickas fast med magneter på ett smidigt vis. På vänster sida av varje tangentbord sitter det ett scrollhjul för volym samt tre knappar för mute, en knapp så Windows-knappen låses samt en knapp för att justera bakgrundsljuset.

Jag hoppar direkt på vad jag gillar. Båda modellerna har en ram av aluminium som känns gedigen. Den märks givetvis mer på den fullstora än på MiniTKL men känslan och bygget är genomgående fint på båda. Jag gillar också volymhjulet som känns smidigare än att fiffla med volymen på ens headset och även om de tre övriga knapparna är en bra tanke så är det väldigt synd att de inte går att programmera om vilket gör de lite överflödiga i mitt tycke. Vidare så är skenet från RGB-ljuset mycket snyggt, med smidigt vis i NZXT egna program att ändra det och gällande framförallt det fullstora så tycker jag att det fungerar väldigt bra att skriva på. Man kan även ändra hur långt ner man ska behöva trycka på knapparna för att de ska registrera i steg om 1.0mm till 1.5mm vilket då är riktat till gamers eller ett längre anslag för de som i huvudsak skriver, men ärligt talat kunde jag inte märka någon direkt skillnad.

Det fullstora fungerar fint, trots lite stummas knappar, att författa på.
Gällande användningsområde och de två storlekarna känns det lite som att detta går hand i hand. Jag klarar mig exempelvis helt fint utan en Numlock-del och därmed borde ett mindre tangentbord fungera bättre när jag exempelvis skriver böcker eller recensioner. Men det är något med muskelminnet som helt enkelt stämmer bättre när det inte är så väldigt kompakt. Däremot gillar jag såklart den mindre storleken som ett extra tangentbord exempelvis på mitt soffbord men där föredrar jag nästan då ett ännu mindre som exempelvis mitt trådlösa Keychron K6.

Det blir således det fullstora som fick mest användning här i testet. Det finns något litet stumt med nedslaget av de optiska brytarna som då i sitt linjära utförande inte är särskilt klickiga. Mer riktat åt spelare än författare här alltså men trots detta så uppskattar jag ändå känslan när jag använder det under längre skrivarpass. Det är inte det att de är tröga på något vis, men för att försöka beskriva känslan så är det lite av en slags stumhet. Lägger man fingrarna på tangenterna när man spelar så märks detta inte lika tydligt som när fingrarna far snabbt över det när man skriver, så märks detta tydligare. Sådant här blir såklart en ren smaksak och lika subjektivt som mycket annat och man vet ju bäst vilken typ av brytare man föredrar.

Mycket knappar på liten yta och snyggt RGB-ljus.
Gällande priset så är detta ingen faktor jag egentligen brukar lägga någon vikt vid i recensioner av den enkla anledningen att om något är intressant för en, då blir prislappen ofta sekundär. Däremot tycker jag att själva begreppet kring att något är prisvärt kan användas som en slags jämförelse mellan samma produkter, och där tycker jag inte dessa tangentbord med det priset de har känns särskilt prisvärda. Men, med tanke på hur subjektivt detta är så lägger jag inget större värde i det men när man ändå är uppe i denna prisklassen så finns det konkurrerande märken som jag finner mer intressanta.

Detta är ändå två mycket bra tangentbord men hade då prislappen varit lite lägre, tangenterna inte känts så stumma och att jag gärna sett att man kunnat programmera sidoknapparna också så hade definitivt betyget klättrat upp mot fantastiskt.