Oni

Efter lång väntan har Bungie äntligen levererat sitt efterlängtade actionspel Oni. Anime-temat genomsyrar allt och det står snabbt klart att amerikanska Bungie kämpat hårt för att få spelet ska kännas japanskt. Personligen har jag nyfiket följt utvecklandet av Oni och verkligen sett fram emot att uppleva det som Bungie kallat nyskapande. Dessvärre blir det uppenbart redan något timma in i spelet att detta är en besvikelse, tyvärr.

Du är Konoko, argsint, kortklippt kvinnlig agent och del i den hemliga TCFT-organisationen (Technology Crimes Task Force). Året är 2003 och du är utsänd på egen hand för att undersöka det onda "syndikatet" och dess framtida planer. Utan att avslöja något så stöter Konoko på oanade problem och får under äventyrets gång veta mycket om både sig själv och den alltmer hotelsefulla fienden. Historieberättandet är ett godkänt elementen i Oni då ledtrådar och ytterligare viktig information blir tillgänglig ju längre in i spelet man kommer. Ett spel av den här typen bör ha en oförutsägbar och spännande handling vilket Oni dock inte lyckats speciellt bra med.

Det blir alltför uppenbart alltför snabbt att utvecklingen av Oni är något som Bungie tampats med minst 24 månader för länge. Grafikmotorn ritar upp omgivningar och fiendekaraktärer som mest liknar tråkig Sega Saturn-grafik och färgsättningen av spelets miljöer kan enklast beskrivas som svinto. Istället för att färgsätta polygoner och därmed tjäna processorkraft har Bungie envisats med att måla upp odetaljerade, extremt fula texturer i grått och brunt som täcker samtligt material i spelet. Oni lider även av en nästan larvig avsaknad av ljuseffekter och personligen tycker jag att äventyret i helhet totalt saknar höjdpunkter i det grafiska.

Animationen är godkänd och det rörelsemönster som Konoko besitter är välavvägt. Förutom den sedvanliga floran av sparkar, slag och kast kan hon även göra olika kombinationer och en hel del användbar akrobatik.
Faktum är att detta är det moment i spelet som känns mest genomarbetat och vore det inte för den bångstyriga spelkontrollen skulle det nog vara betydligt roligare att lotsa Konoko genom syndikatets lagerlokaler. Med hjälp av handkontrollens två analoga styrspakar styr du Konoko men även spelets kamera vilket direkt framkallar problem. Varför Bungie inte valt att låsa kameran i ett tredjepersonsperspektiv bakom Konoko likt de i exempelvis Tomb Raider förstår jag överhuvudtaget inte. När stridens hetta tar vid räcker det inte med att sikta, skjuta, slåss och göra diverse undanmanövrar utan det krävs också att man hela tiden håller tummen stadigt på den knapp som styr kameran. Utan kamerakontroll slutar det ofta med att Konoko styr rakt mot en vägg och samtidigt som fienderna attackerar gör man sitt bästa för att få henne att sluta spriga baklänges. Efter cirka fyra timmar hade jag lärt mig att kontrollera Konoko så pass väl att jag kunde avancera i spelet men i ärlighetens namn är det precis fyra timmar för mycket, speciellt för ett spel av den här typen. Det finns även, förutom den jobbiga spelkontrollen ett problem i själva djupledsgåendet när det kommer till slagsmål. Problemet med avstånd och avvägning som gjort sig påmint i förra generationens 3D-beat’em up uppstår regelbundet i Oni och är mycket irriterande.

Sammanfattningsvis är detta en stor besvikelse inte nog med att det befintliga innehållet inte hälften så bra som Bungie själva hävdat är det omtalade flerspelarläget utelämnat på grund av tidsbrist. Oni är ett av årets hittills största missar.