Patch Quest

Efter att spenderat nästan ett år i early access har det så äntligen blivit dags för Lychee Game Labs färgsprakande genreblandning Patch Quest att släppas lös på världen. Det är Metroidvania möter Roguelike med en god dos av bullet hell-mekaniker strösslat ovanpå. Allt sammanslaget och tajt paketerat med en charmerande och tydlig estetik som lånar sig otroligt väl till vad som i grund och botten är en extraordinärt spretig blandning av idéer som inte har någon som helst anledning att samspela så väl som de faktiskt gör. Så häng med mig in i den djupa djungeln så ska jag förklara briljansen som lurar bakom spelets pastellfärgade yttre.

Patch Quest utspelar sig i den mystiska världen Patchlantis där du som spelare fritt utifrån dina förmågor kan utforska efter ditt hjärtas behag. För precis som med alla andra spel baserade på den nu nästan uttjatade men lik förbannat ständigt underhållande Metroidvania-modellen så är dina möjligheter att färdas i världen hårt knutna till din karaktärs förmågor, och Patch Quest är verkligen inget undantag till regeln. Din bas som du utgår ifrån har fyra ingångar varav endast en är öppen när du påbörjar ditt äventyr, men i takt med du gör nya upptäckter låses nya möjligheter upp och tidigare stängda dörrar till nya zoner öppnas upp.

Charmerande visuell design men lömskt utmannade!

Patchlantis är indelat i flertalet helt unika biomer eller zoner om du så vill, fyllda av sin egen fauna, djurliv, hemliga grottor och ja, självfallet även bossar. Varje nytt område du besöker genereras fram slumpmässigt vilket lånar sig väl till den äventyrsanda som så tydligt genomsyrar i stort sätt varje aspekt av Patch Quest och som dessutom uppmuntrar till multipla genomspelningar. Antingen ensam eller med en vän intill på soffan i split screen multiplayer. Men vad som tveklöst är den mest framstående mekaniken i Patch Quest är din karaktärs lasso med vilket du fångar in, tämjer och rider på alla de olika kreatur du springer på i den expansiva världen.

För varje djur erbjuder nämligen sina egna unika förmågor vilka du ärver och kan använda dig av medans du rider på dess rygg. Detta möjliggör många intressanta sätt att ta sig ann de olika områdena och inte minst bossarna som mer ofta än sällan presenterar situationer som urartar i regelrätt bullet hell och på några millisekunder transformerar spelet till ett regelrätt schmup. Om än inte på samma nivå som genrevärstingarna Mushihimesama eller DoDonPachi, men med det sagt så är det värt att påpeka att spelets senare zoner kan erbjuda på rejält intensiva, svettiga strider som gör en helt kollrig av lycka.

Expansiv, slumpgenerered värld som trånar efter att bli utfroskad.

Det var utmaningar jag personligen fann en hel del glädje i och som aldrig någonsin kändes varken orättvisa eller oövervinnerliga. Istället uppmuntrar de en till att experimentera med olika djur att rida på, perks och förmågor till din karaktär men framförallt olika set av utrustning. Straffet för att misslyckas är dessutom tacksamt lindrigt vilket också bidrar än mer till inte bara spelglädjen men även viljan till att prova på olika kombinationer och utforska ännu mer av spelvärlden för att på så sätt finna ännu fler power-ups eller andra förmågor som kan assistera i de allt mer utmanande striderna.

Utöver de djur du kan fånga in och rida på så fokuserar en stor del av spelet på anskaffandet av husdjur som man tar med sig hem till sin bas. Likväl kan du också samla på dig fauna från dina resor i Patchlantis som du planterar i kluster om fem för att på så vis reproducera ett specifikt biome, något de många olika potentiella husdjuren kräver för att må bra. Och ja, du kan självfallet också klappa och gosa med dina små vänner, något som faktiskt påverkar deras hälsa i positiv bemärkelse. Denna mer pyssliga sida av Patch Quest presenterar ett trivsamt avbrott mot det emellanåt ganska intensiva utforskandet.

Home sweet home. Ens mysiga bas där man planterar grödor, myser med husdjuren och preppar för nya äventyr!

Något som Patch Quest verkligen lyckats med och en aspekt av spelet jag innerligt vill understryka är hur den tvingar spelaren att ständigt testa på nya djur och förmågor. För precis som i The Legend of Zelda: Breath of the Wild där vapen långsamt bryts ner ju mer de används, så har djuren du fångar och rider en begränsad mängd användningar eller ammunition om du så vill. För även om du ständigt hittar ny sådan ute i det vilda så förbrukas den snabbt under de många konfrontationerna och detta tvingar dig att ständigt vara på uppsikt efter nya potentiella riddjur att lassoa och bemästra.

Oavsett om du väljer att tackla Patch Quest och Patchlantis utmaningar ensam eller tillsammans med en väl valt vän på soffkanten så erbjuder Lychee Game Labs indiekreation en otrolig variation och rikligt med spelglädje. Här finns mer än femtio olika djur att upptäcka, massvis av utmanande bossar, ofantligt många olika intressanta kombinationer av förmågor samt ett ständigt begär att hela tiden pusha lite länge. Upptäckarglädjen är helt enkelt väldigt påtaglig och jag hade genuint svårt att lägga ner kontrollen under långa perioder, vilket bara är ett kvitto på hur makalöst underhållande och väl genomtänkt spelets gameplay loop faktiskt är.