Polarium

Som jag redan poängterat i min recension av Zoo Keeper är pusselspel en genre som gjord för bärbart spelande. Det är inte en slump att just Tetris fick äran för att Gameboy blev den succé den blev eller att klassiska Masken anses ha hjälpt Nokias telefoner i mitten av 90-talet. Polarium bygger löst på Tetris på det sättet att det gäller att bilda rader med fyrkantiga som resulterar i att de försvinner varpå man belönas med en näve poäng.

Polarium är dock ett Nintendo DS-spel, och ett sådant kan naturligtvis inte släppas utan att ha någon form att stöd för den tryckkänsliga skärmen. Till skillnad från stressiga Tetris som går ut på att passa ihop block, handlar Polarium om att göra svarta block vita och vita block svarta. Med sin styluspenna för man sin markör på en redan färdigbyggd vägg för att göra hela vertikala rader till samma färg. Ett föredömligt uttömmande träningsläge finns inbakat, vilket faktiskt behövs då spelet egentligen inte liknar något annat och faktiskt är väldigt utmanande redan från start.

Till skillnad från Zoo Keeper där utvecklarna satsat på att ge spelet ett charmigt utseende är Polarium oerhört sterilt och utrustat med grafiskt gränssnitt som andas äldre hemdatorer. Svart, vitt och orange är de enda färger som verkligen används. Det hela känns väldigt främmande och jag kan faktiskt inte påminna mig om ett enda konsolspel som sett ut på det här viset. Men grafik kostar såklart och det sparsmakade utseendet på Polarium har ger istället spelet ett lite lägre pris, och därför förhoppningsvis blir sålt i något extra exemplar.

En särskilt kul detalj med Polarium är möjligheten att bygga egna utmaningar att klara. Tack vare ett fiffigt kodsystem får man ut sin egendesignade bana i form av en knippe siffror. På Nintendos japanska Polarium-sida finns flera roliga banor att skriva in och försöka klara. Över tusen färdiga bräden finns dock redan från start, vilket ger spelet en näst intill evig hållbarhet. Ska man klaga på något kring detta så är det för få av utmaningarna som känns humana och på de senare nivåerna har jag spenderat många timmar med att lösa ett enda bräde eller helt enkelt gått bet på att lösa dem.

Eftersom spelet som sagt är av budgetkaraktär finns inte så övermåttans mycket musik att lyssna till medan man drar runt stylusen bland de svarta och vita blocken. Faktumet är att jag endast har hört två riktiga låtar och dessa är så diskreta att man knappt lägger märke till dem. Detta spelar givetvis mindre roll i ett pusselspel än i ett rollspel, men jag hör till dem som tycker det är kul med spelmusik om hade nog gärna sett att det i alla fall funnit några fler musikstycken att pussla till.

Zoo Keeper och Polarium är båda ypperliga pusselspel. Ska jag välja mellan dem faller min röst dock på Zoo Keeper som är mer underhållande oavsett om jag ska spela långa eller korta stunder. Vill du ha ett underhållande pusselspel men inte lägga ner så mycket pengar på det är Polarium ett klockrent alternativ och ett spel som kommer att vara underhållande längre än vad en Nintendo DS någonsin rimligtvis kan tänkas hålla.

--
Läs vår recension av Ridge Racer DS till Nintendo DS

Läs vår recension av Sprung till Nintendo DS

Läs vår recension av Super Mario 64 till Nintendo DS

Läs vår recension av Wario Ware Touched till Nintendo DS

Läs vår recension av Project Rub till Nintendo DS

Läs vår recension av Pokémon Dash till Nintendo DS

Läs vår recension av Zoo Keeper till Nintendo DS

Läs vårt beta-test av Yoshi's Touch & Go till Nintendo DS

Läs vårt beta-test av Castlevania DS till Nintendo DS

Läs vårt beta-test av Lost in Blue till Nintendo DS

Tävla om en Nintendo DS + två spel!