Postal III

Sveriges relation till Postal 2 är ganska intressant. Running with Scissors "mordsimulator" var från början ett ganska bortglömt och bespottat spel, mer kuriosa än något annat, och kunde oftast hittas undangömdt i spelbutikernas mörkaste hörn. Men tack vare moralens väktare, i form av en sensationstörstande dokumentärfilmare, och TV4 lyftes det fram i rampljuset och fick oförkänt mycket uppmärksamhet - en person hamnade inför rätta för att ha sålt det och försäljningssiffrorna sköt i taket. Det "dödliga spelet" var plötsligt på var mans läppar och hittade sin publik, en publik som egentligen inte hade funnits innan Postal 2 lyftes fram av media.

Samtidigt så har spelpressen en ganska kluven inställning till Postal 2. Att de gamla spelen är smått värdelösa kan de flesta komma överrens om, men sakta med säkert har spelets kulturella värde och dess spelmässiga idéer mer och mer lyfts fram under senare år. Ungefär som i Grand Theft Auto-spelen, en annan serie som fått spelmoralisternas onda öga på sig, finns det i Postal 2 trots allt ett val.

Du behöver inte döda folk, du behöver inte kissa på dem när de ligger livlösa på marken. Det är helt upp till dig. Och det är i det här valet som spelets värde ligger. Och visst finns det en poäng i att se det så, även om det ibland ger intrycket av att hylla Ruggero Deodatos kannibalepos Cannibal Holocaust som ett kulturellt mästervärk trots att man spydde på vägen ut ur biografen när man såg den 1980. Men att enbart anklaga det för att vara ett spel för framtida seriemördare eller psykopater, eller människor med en speciell relation till katter, är att göra Postal 2 och Running with Scissors en stor otjänst.

Nåväl, vad man än tycker om Postal-spelen så måste man säga att Running with Scissors verkligen har jobbat hårt på sin kontrakulturella image. Deras spel innehåller en form av omogen och rå bajshumor, deras hemsida verkar mer handla om utvikningsbrudar än om våldsamma spel, och deras fascination för skjutvapen genomsyrar det mesta de gör. De har en väldigt speciell inställning till hur spel ska göras, hur de ska upplevas och det verkar inte finnas mycket som kan sätta stopp för dem. Pådrivna av deras galna VD Vince Desi har de skapat ett namn för sig själva, kanske inte som världens bästa spelutvecklare men absolut som ett av de mest kontroversiella företagen i branschen.

Och nu är ännu en gång dags för moralens väktare att sätta kaffet i halsen, för Akella är i full gång med att utveckla {Postal III} tillsammans med Running with Scissors. Tänkt att släppas till Xbox 360 och PC senare i år, med en PS3-portning på gång, så ser det ut som att uppföljaren till ett av världens mest bespottade spel kommer att kunna få ännu fler människor att gå i taket än förra gången. Den nya generationens hårdvara låter oss uppleva The Postal Dudes, Postals eviga antihjälte, äventyr på helt nya sätt. Den här gången har spelmakarna dessutom dumpat Unreal-motorn för Valves Source-motor, främst använd till spel som {Half-Life 2} och Portal, och satsat en hel del pengar på att använda motion capture för att få in Playboy-brudar och filmstjärnor i spelet. Vilken roll de kommer att spela är ännu inte avslöjat, men vissa kalla kårar infinner sig när jag tänker på det för länge.

Bäva månde Gudarna, men Postal III bygger vidare på Postals öppna värld och svarta humor. The Postal Dude har flyttat till staden Catharsis, en plats som ser minst lika depraverad ut som hans gamla hemstad Paradise. Exakt vad som kommer att hända honom den här gången här fortfarande dolt i mörker, men vi kan väl kallt räkna med att Catharsis invånare kommer att vara lika otrevliga som de var i Paradise. De få skärmdumpar som Running with Scissors släppt ser förvisso ganska stela och tråkiga ut, karaktärsdesignen och omgivningarna är väl inte allt för spännande, men de har en hel del tid kvar på sig att slipa på spelets utseende - även om det kanske inte är deras största fokus, eller det som kommer att vara den stora behållningen med spelet när det väl släpps.

Frågan är förvisso om Postal III faktiskt kommer att ha någon form av behållning. Om vi nu kommer överrens om att Postal 2 faktiskt hade, någonstans, ett kulturellt värde så undrar jag om det konceptet faktiskt kommer att gå hem den här gången också. Jag undrar även om det rent spelmässiga, det där som faktiskt får oss att vilja fortsätta spela, kommer att finnas på plats. Utflippad humor och ett stort finger i luften åt politisk korrekthet i all ära, men om man inte orkar med mer än en kvarts spelande innan man letar upp de roligaste klippen på nätet så räcker det inte speciellt långt. Just nu, flera månader innan Postal III har nått oss, känns Running with Scissors mer intressanta som fenomen än som spelutvecklare - kommer deras nästa spel verkligen att ändra på det?

Jag saluterar förvisso spelmakarna för att de vågar sig på att försöka släppa ett så här våldsamt spel till en konsol, speciellt efter Rockstars {Manhunt 2}-fiasko. Just nu räcker det långt. Vince Desi är lika kaxig som han alltid har varit och på många sätt utmanar nästa del i Postal-sagan ESRB och deras makt att förbjuda spel. Den cirkus som lär uppstå när Postal III släpps kan mycket väl bli långt mycket mer underhållande än själva spelet, om än farlig för yttrandefriheten i branschen. Men Running with Scissors har mångt om mycket förvandlats till våra egna antihjältar, de som säger det som ingen vågar och som gör spel ingen i sina vildaste drömmar hade vågat släppa. För det får de en eloge.

"Jag undrar vem som är de riktiga kannibalerna" frågar sig en av karaktärerna i Cannibal Holocaust. Och det är väl ungefär den frågan som Running with Scissors ställer också. Senare i år får vi svaret. Tills dess får ni ta väl hand om era katter.