Pro Evolution Soccer 2

Det har ofta urartat till enformiga diagonala passningar och "vinklade" skott. Konamis Pro Evolution-serie har varit ett undantag, men ofta plågats av ett för lågt tempo. Nu har uppföljaren till förra årets Playstation2-spel kommit och det är svårt att inte bli imponerad.

Pro Evolution Soccer 2 är inte helt lättåtkomligt för novisen. Det kräver ett antal matcher för att man ska lära sig kontrollen och spelets små egenheter. Bollen ligger inte klistrad vid fötterna och det är avgörande när man sätter in stöten för att man ska lyckas med en brytning. Efter ett tag känns kontrollen helt naturlig och intuitiv. Den som spelar eller tittar på mycket fotboll kommer också snabbare bli duktig i Pro Evolution Soccer 2. Speluppbyggnad och spelförståelse är ovärderliga tillgångar även i tv-soffan.

De större spelarprofilerna har speciella rörelsemönster och detta är något som man ska lära sig utnyttja. Fredrik Ljungberg är duktig på att utmana och komma förbi sin försvarare medan Roberto Carlos (R. Larcos då Brasilien inte ingick i FIFPro-licensen) är ruskigt snabb och kan leverera projektiler för sin oerhört offensiva position till vänster. Spelare som Ljungberg, Carlos, Zidane och många fler har dessutom fått sitt ansikte inlagt i spelet. Så det är lätt att känna igen sig, även om några av spelarna säkert ångrar sina "VM-frisyrer" vid det här laget. Spelet har också en FIFPro-licens vilket betyder att landslagen innehåller riktiga spelare.

Förutom den goda kontrollen, som gör att det känns som om fotbollen spelas på riktigt, så har Pro Evolution Soccer 2 ett tilltalande yttre. Högklassig grafik och realistiska animationer. Michael Owens ofta lätt framåtlutade kroppshållning finns väl återgiven. Owen och England är annars ett bra val för den nybörjare som snabbt vill komma in i spelet. Michael Owens snabbhet med och utan boll är svår att försvara sig mot för såväl dator som mänskliga motståndare.

På tal om mänskliga motståndare som är det givetvis med kompisar i tv soffan som ett fotbollsspel får längst hållbarhet. Detta sagt så innehåller Pro Evolution Soccer 2 många spelsätt och turneringar som motiverar den ensamme att enträget spela vidare. Precis som i många andra spel så låser du upp nya spellägen, lag och liknande efter att du klarat dig igenom en cup eller turnering. Men möjligheten att utveckla din egen spelstil och taktik för att möta svårare motstånd och variationen i spelet är det som skänker spelet hållbarhet för den ensamme spelaren. Pro Evolution Soccer 2 är ett spel som inte kommer att ligga och samla damm på spelhyllan efter någon månad.

Ljudeffekter och kommentatorer håller förutsägbar standard. Inget att irritera sig på och inga direkta fel eller brister, men visst tröttnar man efter många timmars spelande. Det tycks vara ofrånkomligt i sportspel och det är ju bara att drar ner ljudet och sätta på en platta om man inte står ut med samma stön och näsvisa brittiska kommentarer.

Jämför man med höstens övriga skörd av fotbollsspel som hamnar Pro Evolution Soccer 2 överst i högen. FIFA 2003 är ett habilt spel, som vinner mest på att samtliga spelarnamn är korrekta, medan This is Football 2003, tyvärr inte lever upp till sin titel. Alla tre är dock gedigna sportspel och för de som känner att realism och känsla inte är det viktigaste utan hellre har ett mer omedelbart spel (TIF 2003) eller vill ha ett bra spel med riktiga namn (FIFA 2003), så kan dessa alternativ vara bättre köp. Men om du känner som jag och vill ha ett spel med djup och realistisk fotbollskänsla, jag blandar inte ihop realism och spelarnamn, så är Pro Evolution Soccer 2 årets absolut bästa fotbollsspel.