Psyvariar 3

Det finns spelserier som befinner sig i en ständig förändring för att hålla sig relevanta med samtiden. Sen finns det serier som vägrar kompromissa, som klamrar sig fast vid en designfilosofi så nischad att den nästan känns provokativ. Psyvariar 3 tillhör den senare kategorin. Med seriens unika "grazing"-system är det en explosiv bullet hell-titel för folk som vill dansa millimeter från katastrofen och känna adrenalinet pumpa ända ut i fingertopparna!

"Grazing", var det ja. Eller "buzzing", om du så vill. Det är ett spelsystem som gör att du samlar poäng och levlar upp genom att flyga så nära fiendeprojektilerna som det bara går utan att bli träffad. När du levlar upp blir du tillfälligt odödlig, vilket öppnar upp för en kaotisk dödsdans där man försöker överleva ett regn av fiendettacker samtidigt som man vill komma kulstormarna så nära som möjligt för att i sin tur kunna släppa lös ännu mer död och förstörelse. Det hjälper att hitboxen för ditt skepp är extremt liten. Försöker du spela Psyvariar 3 som ett mer traditionellt shmup där man håller sig på mer säkert avstånd från fiendeskotten så kommer du däremot inte bli långvarig. Resultatet är en rymdskjutare som, mer än vanligt, sammanflätar risk och belöning till något som känns väldigt unikt och innovativt för genren.

Men första intrycket är... inte bra. Psyvariar 3 är inte ett snyggt spel, för att uttrycka det diplomatiskt. Man skulle också kunna säga att den där överblivna säcken potatis, längst in i skafferiet, antagligen ser snyggare ut. Grafiken är någon slags retro-inspirerad 3D med plastig känsla som skriker GENERISK RYMDSKJUTARE. Jag gillar inte heller att bakgrunden skrollar i 180 kilometer i timmen, med mängder av detaljer. Vid en snabb anblick är det svårt att urskilja vad som faktiskt bara tillhör bakgrunden och vad som är saker du aktivt behöver akta dig ifrån. Shmup-spel bygger trots allt på snabba reflexer och då är det en dödssynd att låta skärmen vara så här överlastad med brus. Fiendedesignen är också nästan plågsamt steril och anonym, med hord efter hord av metallskrot. Detsamma kan sägas om det elektroniska soundtracket, som absolut inte är uselt på något sätt... Det är liksom bara där, helt opersonligt och menlöst och jag har svårt att skilja en låt från nästa.

Nu låter jag kanske onödigt tjurig och negativ, här. Men trots mina förbehåll är Psyvariar 3 absolut inte ett dåligt spel. Styrkan ligger i dess gameplay, där grazing-mekaniken i sina bästa stunder skapar ett nästan hypnotiskt flow som är svårt att slita sig ifrån. För att vara ett shoot 'em up har utvecklarna också brassat på med en hel del spellägen. Utöver arkadläget finns Arrange Mode (lite enklare, alternativ version av Arcade mode), Mission Mode (ett femtiotal olika uppdrag att lösa... eller överleva!), Caravan Mode (jaga highscores), Endless Mode och ett träningsläge.

För den som fastnar finns här en hel del att gå igenom, med andra ord.

Psyvariar 3 är ett nischat spel inom en redan nischad genre. Det här är en titel som vet exakt vilken publik det riktar sig till. Den typen av shmup-älskare som kärade ner sig i de gamla Psyvariar-spelen som släpptes runt millenniumskiftet, och som väntat på ett nytt shmup med samma superaggressiva spelstil sedan dess. Tillhör du den här snäva målgruppen är Psyvariar 3 julafton, eid och hanukkah på en och samma gång. För alla andra framstår det kanske mest som en säck potatis.