Rampage

Filmen:
Lite skoj är det ju att The Rock (världens just nu överlägset största filmstjärna) lirar huvudrollen i en saftig högbudgetproduktion baserad på ett av Midways gamla 80-talsklassiker till arkadspel. Jag gillade Rampage som liten, även fast det såhär i efterhand faktiskt var ett fullständigt värdelöst spel. Jag var väl helt enkelt inte alls lika kräsen då som jag är i vuxen ålder (hell, jag gillade även Accept, Roxette, Trojan samt Commando) och minns mycket väl hur länge jag stod parkerad vid arkadspelet under en Finlands-kryssning med min kära mormor (för över 1000 år sedan). Det var helt enkelt skoj att som snorig sjuåring riva hus i rollen som gigantisk varg. Att det såhär 35 år senare skulle bli film av skiten hade nog inget tippat på, men nu är Rampage här - på Blurre dessutom.

The Rock har exakt samma kläder/look som i de senaste tio filmerna han gjort. Så enkelt kan det vara, när man är världerns största filmstjärna.
Rampage kretsar kring djurskötaren, muskelknutten och kvinnotjusaren Davis Okoye (Dwayne "The Rock" Johnson) vars arbete går ut på att kommunicera med en enorm, kritvit albino-gorilla vid namn George, något som han lyckas med genom att nyttja teckenspråk samt att se till så att hans läckra hunk-läppar är ordentligt insmorda med rikliga mängder cerat. Ett ondskefullt tech-imperium vid namn Energyne drivs av storskurken Claire Wyden som via sitt makthungriga sätt "råkar" se till så att delar av något slags rymdgift baserad på innanmätet från en komet landar på Jorden och naturligtvis lyckas den vita jätteapan samt en varg och en krokodil äta skiten. Tio minuter senare är alla tre djuren lika stora som ett normalstort bostadshus och med tanke på hur aningslösa militären framställs i denna pannkaksplatta parodi till actiondräpare, är det upp till djurskötaren och cerat-hunken Davis att kirra biffen och täppa till truten på samtliga tre odjur.

Storyn är supersimpel, The Rocks roll superplatt och logiken i den här filmen är snäppet dummare än den i Michael Bays fyra senaste Transformers-filmer. Ingenting stämmer överens med en tänkande människans förmåga att rationalisera eller resonera utan görs enbart för att Rock ska kunna demonstrera sina enorma muskler eller för att visa upp de datoranimerade odjurens enorma tänder. Det är slaskigt, fjantigt, fånigt och ofta riktigt dåligt men vägs upp till viss del av The Rock vars skådespeleri inte övertygar men det vägs helt klart upp av karlns magiska utstrålning och karisma. Det är verkligen ingen konst att begripa varför denna före detta brottarbralla nu är Hollywoods krönta konung när han lyckas bära en skitfilm som denna på sina väl tilltagna axlar, och det utan att leverera en enda särskilt trovärdig replik. Han har en närvaro som är svår att motstå, känner jag. Och bara därför får denna film ett betyg strax över "uselt". För utan Dwayne hade detta inte ens gått att se.

Bilden:
Rampage filmades digitalt med Alexa-kameror och är mastrad i 2K vilket passar Blurre-formatets native-upplösning perfekt. Jag kan känna att filmen känns lite onödigt urvattnad och blek sett till mättnaden i färgerna men det är ju garanterat ett medvetet val från filmskaparna och bör kanske därmed inte kritiseras. I övrigt ser dock Rampage väldigt bra ut. Trevlig skärpa, grym svärta och en jämn och stabil bildkvalitet rakt igenom.

"Screw you, Petter Hegevall!"
Ljudet:
Ljudet i denna utgåva är klockrent. Det smäller, smattrar, knakar, sprängs och sprakar snudd-på konstant och mixen mellan de mer tystlåtna och försiktiga dialogsekvenserna (även om det knappast erbjuds särskilt många av dessa under filmens gång) och de odjursbaserade krigsmomenten - är stilfullt balanserad. Tillkommer gör grymt fint nyttjande av basen samt en del riktigt härliga panoreringar som tillsammans med resten bildar en audiomässig helhet som helt enkelt briljerar.

Extramaterialet:
Minidokumentärerna Rampage: Actors in Action, Trio of Destruction samt Bringing George to Life är alla cirka tio minuter långa och väldigt intressanta, även fast de berättar på ett ingående sätt hur en rätt kass film blev till. Det finns även en sex minuter lång kortfilm om hur filmteamet inklusive The Rock ser på det gamla spelet som filmen baseras på. detta är såklart extra trevligt för oss gamla speltokar och här önskar jag att filmbolaget hade gått hela vägen och bjudit på mycket mer.