Red Faction

But ut en frustande, tyskbrytande Arnold Swarzenegger i Paul Verhofvens våldsfyllda rymdsaga Total Recall mot en halvmesig Gordon Freeman-kopia. Tillför en revolutionerande realtidsdeformeringsteknik, väl berättad story och imponerande artificiell intelligens och du har Red Faction. Volition har gjort en ganska imponerande jobb och har i min mening hållit vad de lovat i deras senaste storydrivna shoot’em up. Red Faction hymlar inte med var det fått sin inspiration ifrån. Half-Lifes betydelse för detta spels existens har varit oerhört betydande, det gör utvecklarna ingen hemlighet av. Inte heller att Rares mästerliga GoldenEye fått stå som modell för välgjord ai och bra blandning mellan hektiskt action och försiktigt smygande är speciellt svårt att genomskåda. Volition som tidigare gett os bland annat Descent och även Playstation2-spelet Summoner har  genomfört att ambitiöst arbete med vad som förutom No Ones Live Forever är det enda spel i samma anda som Half-Life som levt upp till sin egen hype.

Du är Parker, en helt vanlig medelålders man som kommer till mars för att arbeta i gruvorna, anställd åt företaget Ultor. Parker märker ganska snabbt att hans resa till mars var en ganska dålig idé då samtliga gruvarbetare behandlas som djur och arbetsförhållandena är omänskliga. Folk dör och misshandlas och mitt i alltihopa försöker den vilsne Parker finna sig själv för att kunna återvända till jordelivet som den man han en gång var. Men istället för att motvilligt lyda detta företag och uthärda det hårda arbetsliv som mars gruvor innebär så blir Parker högts involverad i en revolution mot Ultor då några av de förtryckta arbetarna väljer att starta ett uppror mot makten. En samling rebeller bilder Red Faction och bestämmer sig för att bekämpa byråkratin. Här drar jag direkta paralleller med Half-Life då även Gordon är en till synes harmlös arbetare som dras in i hans värsta mardröm och tvingas kämpa för sitt liv. Detta är ett bra sätt att börja berätta en historia på då man som spelare enklare kan identifiera sig med huvudkaraktären än om han hade varit ett stort, odödligt och överlägset muskelberg.

Upplägget och spelmomentet i Red Faction påminner väldigt mycket om Half-Life. Taktiskt smygande och försiktighet kan ibland vara både smart och belönande medan vilt skjutande ofta är det bästa. Spelets handling är komplex och innehåller fler vändningar och överraskningar  än de flesta spel i samma genre. Överlag så handlar Red Faction om strategisk action då den artificiella intelligensen imponerar. Redan för ett år sedan läste jag om hur Volition i Red Faction skulle inkludera det vi alla väntat otåligt på, just det, påverkningsbara miljöer. Geo-Mod heter den teknik som gör att väggar, tak och golv går att skjuta sönder för att på så sätt ändra händelseförloppet i spelet. Detta är i sig en mycket välkommen del i det här spelet och något som kommer att återses i alla spel av den här typen i framtiden, tro mig. För om vi ska vara ärliga så har alla någon gång spelat ett spel där frustration över varför inte en trädörr går skjuta sönder med ett raketgevär varit påtaglig. Kingpin är enligt mig kanske det mest extreme exempel då jag hela tiden sprang på låsta, falfärdiga trädörrar som inte gick sönder även fast jag både sprängde dem och sköt på dem med flera olika, tunga vapen. I Red Faction kan du skjuta ett hål i väggen och gå en helt annan väg än den som leder rakt fram. Detta är annorlunda och kräver givetvis ett mer genomtänkt händelseförlopp än om spelet varit mer linjärt och inneburit färre möjligheter. Givetvis innehåller detta moment en hel del begränsningar och ju längre in i spelet man kommer blir de dynamiska miljöerna färre och färre. Men jag lyfter i alla fall på hatten för Volition som tagit det första steget på den stig som alla utvecklare kommer att vandra. Jag längtar tills detta system är fult utvecklat och spelaren ges den frihet som vi alla suktar efter. Men nog om det nu.

Grafiken är inte Red Factions starkaste sida men fyller o andra sidan sinfunktion till fullo. Vissa gånger känns både färger och texturarbete tråkigt medan bandesign alltid håller hög klass. Grafiken blir bättre i allmänhet  en bit in i spelet då de variationsfattiga, röda gruvorna byts ut mot vad som lika gärna skulle kunna vara Black Mesa eller skurkarnas högkvarter i Golden Eye. Volition har dock haft ett öga för detaljer och inkluderat flera olika, roliga små effekter i det grafiska. När Parker avlossar en salva mot en glasruta splittras glaset på ett snyggt och välgjort sätt. Även blodsplatter och diverse vapeneffekter imponerar.

På minuskontot finner jag att spelkontrollen inte är speciellt optimerad för Playstation2. Många gånger är den för känslig och användandet av de två analoga styrspakarna är inte fullt lika bra som i exempelvis  Unreal Tournament eller Quake 3 Revolution. Även spelets story tappar lite av sin storhet mot slutet av spelet då några riktigt drastiskt onödiga vändningar till slut gör att spelets slut lämnar en hel del att önska. Förutom detta är dock Red Faction ett välgjort och spännande spel som framförallt är snyggt berättat och väldigt  omfattande.