Resident Evil Outbreak

Gamecube må ha fått exklusivitet på den ordinarie Resident Evil-serien upp till del fyra. Men i min bok är onlinestöd ett gigantiskt plus och jag tycker personligen att Resident Evil Outbreak är det mest spännande spelet i serien på länge. Outbreak utspelar sig strax innan det redan legendariska Resident Evil 2 och tar sin början på en bar i den mytomspunna staden Raccoon City. Här befinner sig Mark Wilkins, Jim Chapman, Yoko Suzuki, George Hamilton, Alyssa Ashcroft, Cindy Lennox, Kevin Ryman och David King som alla av olika anledningar har anledning att befinna sig i staden just denna kväll.

Utanför barens fönster kommer en till synes alkoholpåverkad person ranglande och svänger in på haket. Sedan sätter han sig till synes lugnt ned, väntandes på att få bli serverad. Ja, Gamereactors läsare är ju inte kända för att vara dumskallar, ni har förståss redan listat ut att alkohol i kroppen vore denne arme sates minsta problem. Det virus som just nu förvandlar honom till en zombie är snäppet mer allvarligt. Plötsligt bara väller det in zombies på baren och här tar spelet sin början. Som spelare har man innan valt någon av de ovan åtta nämnda personerna. Beroende på vilken man valt startar man på olika ställen. Den söta japanska tösen Yoko Suzuki startar till exempel på barens toalett medan de andra personerna står vid bardisken, sitter vid ett bord och så vidare. Målet har de alla dock gemensamt: att överleva.

En väsentlig skillnad mot tidigare spel i Resident Evil-serien är att man denna gång spelar som en av åtta helt vanliga människor. Tidigare har man varit vältränad medlem av elitstyrkan S.T.A.R.S. eller polis. De åtta personerna har alla sina egna svagheter och styrkor. Någon är bra på att hoppa, en annan kan bära med sig många föremål medan en tredje kan springa väldigt fort och en fjärde tål mycket stryk. En annan nyhet värd att nämnas i Resident Evil Outbreak är att Capcom äntligen lagat kontrollen. Tidigare har det varit stört omöjligt med finlir på små ytor, men nu rör sig figurerna som i alla andra 3D-spel. Det gör att det äntligen känns som att det verkligen går att spela skickligt. Men den allra största skillnaden med detta spel kontra de tidigare är dock givetvis onlinestödet.

Att vara ensam och tvungen att överleva har onekligen sin charm. Men att ha folk att dela skräcken med är såklart snäppet vassare ändå. Dör någon i gruppen minskar drastiskt gruppens chanser att klara uppgiften man håller på med, vilket gör att samarbete är av yttersta vikt för att man ska kunna ta sig någonstans. Maximalt fyra stycken kan deltaga i ett äventyr, som består av en rad små varierande moment samt en otroligt massa skjuta. Det är nämligen ganska generöst doserat med vapen längs banorna, till skillnad från den ordinarie serien där ammunition är lika med hårdvaluta.

En nackdel med Outbreak är kommunikationsmöjligheterna, eller kanske då snarare avsaknaden av dem. På samtliga Xbox Live-spel och även flera Playstation 2-spel finns möjligheten att tala fritt med varandra via headset. Denna funktion saknas helt i Resident Evil Outbreak. Faktumet är att man inte har några som helst möjligheter att prata med varandra annat än via fyra förinställda enkla kommandon av typen "Hjälp", eller "Kom". Man tilltar på den högra analogspaken för att åstadkomma något av dessa utrop, som visserligen är livsviktiga för figurernas överlevnad, men känns väldigt opersonliga och blir tjatiga i längden. En möjlighet att kommunicera på något sätt hade varit det minsta man kan begära. Nu får man aldrig veta vem man spelar med och att utbyta Messenger-nick eller e-postadress för senare spelsejourer är bara att glömma.

På något sätt känns det ändå lite halvtypiskt att när Resident Evils skapare Shinji Mikami ägnar sig åt korkade uttalanden och Gamecube-versionerna av Resident Evil så lyckas Capcom få till fler enskilda nyheter spelmässigt till Resident Evil än samtliga tidigare uppföljare tillsammans. Kanske är det så att Mikami tappat kontrollen och agerat bromskloss. Klart är i alla fall att Outbreak är oväntat spännande och verkligen förmedlar skräcken av att hela tiden få kämpa för sitt liv mot en okänd ondska tillsammans med andra. Varför ska man dö ensam, när man kan göra det kollektivt istället?