Riding Spirits 2

Det första Riding Spirits-spelet var inte direkt ett lyckat spel när det anlände hösten 2002. Styrningen var inte speciellt responsiv, och så fort som man satte ett enda hjul över de vita kanstrecken fick man finna sig i att resa sig från marken för att hoppa upp i sadeln igen. Bandesignen var torr och tråkig, grafiken undermålig och hela spelet andades halvmesyr. Dock lanserades det som en tvåhjulig variant av Gran Turismo där man fick skaffa sig nya motorcyklar och tillbehör i sin fortsatta jakt på prispengar. Men motorcyklandet var lite för nitiskt för att vara roligt i längden, och personligen tröttnade jag ganska snabbt.

Uppföljaren bjuder på en rad förbättringar på i stort sett samtliga plan. Styrningen känns betydligt bättre, även om man ibland hade önskat lite mindre ryckighet och mer mjukhet. Körningen känns bra, om även lite väl vinglig och lätt. Här kan man jämföra med två andra spel, nämligen Moto GP 3 på PS2 från Namco, som tyvärr är en riktigt sorlig sophög utan någon som helst kvalité. Kontrollen i Namcos Moto GP 3 var till stor del det som satte käppar i hjulen på det spelet, då man blixtsnabbt kunde, och var tvungen att göra korrigeringar tack vare en överkänslig och Oförlåtande kontroll. Climax har dock med sina Moto GP-spel på Xbox visat hur man gör riktigt högkvalitativa racingspel på två hjul. Stor del av detta är den något tröga, men ändå direkta styrningen, som samtidigt är lite väl förlåtande när det gäller acceleration ut ur kurvor. Styrningen här är direkt och ibland lite sladdrig, något som kan skyllas på att förarens kroppsvikt är allt för snabb i sin förflyttning när man går in i kurvorna. Men det är för det mesta mjuk och smidigt att navigera genom banorna, och allt som allt en fröjd att ha att göra med. Något man dock måste se upp med är gasen i kurvorna, då den lätt orsakar hjulspinn som med lätthet fäller motorcykeln. För även om det har blivit lättare, så är det inte enkelt för det. Dock är inte motorcross-biten speciellt underhållande, och känns mest som något påklistrat ovanpå ett roadracingspel.

Banorna är även de långt mycket bättre och bjuder på både bättre design som omgivningar. Bland annat finns det en samling banor som är placerade i vad som närmast kan beskrivas som ett grönområde med en bred asfaltsväg i mitten. Mycket vackert och stämningsfullt, och banan i sig är underhållande att köra på. Dock är grafiken av ganska låg kvalité med väldigt mycket flimmer och sparsamt polygonarbete. Däcken på motorcyklarna ser i det närmsta ut som fyrkanter och varken förare eller motorcyklar är speciellt vackra. Ljudet är dessutom av absolut allra sämsta möjliga sort. Motorljuden är att jämföra med en stressad, elektrisk skruvdragare på steroider. Hur någon kan kalla detta acceptabelt övergår mitt förstånd, men nu är det så i alla fall. Sämst i klassen är det utan tvekan.

Karriärläget och utmaningsläget gör att man har en del att pyssla med på väg till toppen. Vägen dit är kantad av motorcyklar, reservdelar och moderiktiga skinnställ. Riding Spirits 2 bjuder på mycket innehåll och en schysst körkänsla som gör att jag trivs, även om det ibland kan kännas som en sämre variant av Gran Turismo.