Ripley's Game
John Malkovich har axlat Matt Damons roll som den talangfulle sociopaten Tom Ripley. Den här gången med ett betydligt kusligare spel i tankarna.
Det var med en viss skeptism jag slog mig ner i TV-fåtöljen för att återigen få följa den talangfulle Tom Ripley i den tredje delen (!) i Patricia Highsmiths romanserie om vår manipulerande mästerbedragare. Ripleys Game har blivit filmad en gång tidigare av Wim Wenders under titeln The American Friend, då med Dennis Hopper i huvudrollen, men för de allra flesta av oss var det förmodligen i Anthony Minghellas strålande The Talented Mr.Ripley vi först stiftade bekantskap med honom. Efter så bara några minuter med herr Ripleys återkomst är det mesta av min skeptism som bortblåst då Liliana Cavani levererar en stiligt berättad historia om sårad stolthet, hämnd och inte minst, en mans rädsla inför döden.
Ripleys Game utspelar sig långt efter Toms övertagande av Dixie Greenleafs liv i Venedig och han bor numera, efter en framgångsrik bana som konstförfalskare, i en liten stad nordöstra Italien. Där leker livet för Ripley som nu är gift med en vacker kvinna och njuter dagligen av livets goda, det vill säga dyrt vin, vaktelägg och stulen konst. Dock tittar hans mindre charmerande sida fram när han, på en fest, blir kritiserad för sin smak av sin i cancer dödssjuke vän Jonathan Trevanny. För att läxa sin vän, utformar Ripley sin hämnd efter en helt annan mall än vad en vanlig sociopat skulle gjort, något som får ödesdigra konsekvenser inte bara för Trevanny och hans familj, utan även för Ripley själv.
Efter att Matt Damon bjudit på sitt absolut bästa skådespel i The Talanted Mr.Ripley var det det faktum att huvudrollen nu istället spelades av John Malkovich som grundade min skeptism. Innan kändes det väldigt svårt att se någon annan än just Damon i rollen som mästerpsykopaten, men oj vad Malkovich passar bra som den nu äldre och mer utstuderande Ripley. Han ger precis den tyngd och djup som krävs för en karaktär av det här slaget; en helt samvetslös psykopat som existerar under en trevlig och ödmjuk yta. Tyvärr känns de scener när Dougray Scott (Trevanny) agerar utan Malkovich hjälp, alldeles för tama vilket resulterar i en viss onödig obalans i skådespelandet. Ripley's Game lyckas, trots att tempot går på tomgång, hela tiden kännas spännande och engagerande. Och det är intressant hur man kan fatta tycke för den här typen av samvetslös mördare till antihjälte som Liliana Cavani trots allt framställer Ripley som. Slutligen är Ripleys Game en välregisserad thriller som lever mycket på sin täta atmosfär, superba foto och, återigen, en mycket bra John Malkovich i huvudrollen.
Gamereactor Sverige