Roach Post

"Palate cleanser" är en term som faktiskt är särdeles användbar när det kommer till TV-spel. Det är inte bara mellan diverse smakupplevelser som en lite lättare, sötare och friktionsfri rätt behöver slinka ned i kakhålet - även mellan tyngre spelupplevelser behövs en "mental palate cleanser". Gomrengöringsmedel, fast för själen. Roach Post är exakt en sådan avstickare. Ett lättillgängligt, sött och helt icke-dramatiskt spel.

Har ni spelat Patchwork någon gång? Ett brädspel där man lägger ut polyomino-formade bitar för att sy ihop ett lapptäcke. Otroligt spel, en riktig klassiker och högst sannolikt en inspirationskälla för utvecklarna Karp Games, som står bakom Roach Post. Även om det inte ska sys lapptäcken här talar förekomsten av de olikformade "Tetris"-bitarna - som i detta spelet är utgjorda av frimärken - sitt tydliga klarspråk.

Olika kunder har olika stora paket med varierande svårighetsgrad.
I Roach Post, som är en pussel-roguelike, är ditt mål att fräscha upp ett gammalt postkontor - med hjälp av en hel hop kackerlackor. Ja, det låter kontraproduktivt i mina öron också, men kackerlackorna har olika förmågor som gör att du kan nå dina mål både lättare och snabbare. Det kan handla om allt från fler "shuffles" för din frimärkshög till betydligt högre poäng från specifika färger. Inget nytt under solen, såklart - en beståndsdel vi ser i mer eller mindre alla roguelike-spel - förutom att de sällan brukar representeras av kackerlackor.

De olika färgerna har synergier med varandra, men också direkta konflikter. Vissa färger lirar inte alls med varandra och därför måste du planera dina framtida frimärkesplaceringar för att inte sätta dig i situationer där du mer eller mindre tvingas trampa i klaveret självmant. Man har även en begränsad mängd drag där de större frimärkena sätter sprätt på dessa betydligt snabbare. Så större är inte alltid bättre - även om de ger betydligt högre poäng än ett mindre märke.

De olika ikonerna på paketen förändrar synergier, ökar/sänker poäng och vissa är rena hinder under ditt frimärkesplacerande.
"Cosy gaming" snackar man ju en del om - en genre som definieras av en lugn, mysig och avslappnande atmosfär. Dessa attribut kan man verkligen applicera på Roach Post. Det är gulligt, väldigt rofyllt och har en tecknad stil som är både gemytlig och trevlig. Det är helt enkelt vad det är - verkligen inget avancerat och heller inget som kommer att få dig att tappa hakan av häpnad. Men som en mental gomrensare? Det passar det ypperligt som.

Roach Post är kul. Det har en beroendeframkallande loop som bara begränsas av att spelet känns lite upprepande efter några timmars spelande. De olika kackerlackorna hjälper absolut till att variera upplevelsen - men aldrig på ett revolutionerande sätt. Precis som i Patchwork är det väldigt tillfredsställande att placera polyomino-formade bitar på ett tilltalande sätt, och hela konceptet är verkligen "cosy gaming" i sin renaste form.

Precis såhär brukar Mackan säga till mig.
Så vill du ha något litet att sätta tänderna i mellan spelupplevelser av lite seriösare och bitigare sort? Kolla in Roach Post - du kommer mest troligt inte att bli besviken.