Roadcraft

{Sabre Interactive}, känd för sina Mudrunner och Snowrunner-spel, tar nästa logiska steg med {RoadCraft}. Spelet går från leverans till återuppbyggnad under de vanliga svåra förhållandena. {RoadCraft} liknar på många sätt {Saber}s tidigare spel. Spelaren sätter sig fortfarande bakom ratten i stora fordon för att ta sig från punkt A till punkt B. Nyckelidén bakom dessa spel är aldrig destinationen, utan själva resan. Varje år skapar förbättrad fysikmodellering en trovärdig illusion av dessa tungmetallgiganter som väger ton, med deras rena vridmoment som kan göra prestationer som skulle få en genomsnittlig SUV att överhettas under de första minuterna.

Trots förstörelsen är omgivningarna väldigt fina.
Denna gång står spelaren (eller spelarna) vid rodret för ett byggföretag som specialiserat sig på särskilt utmanande uppgifter. Redan från det allra första kampanjuppdraget blir det tydligt att körning på asfalt är en sällsynt lyx, med allt från vägar till gropar och till och med vädret som aktivt slår tillbaka. Som med deras tidigare spel är {RoadCraft} inte ett spel för den otåliga, eftersom det kan ta ett tag att täcka ens en kort sträcka. Brådska lönar sig ofta sällan eftersom din motor kan drunkna i vatten eller fordonet kan rulla över på sidan. Ibland är lite lera bara för mycket och den svagare maskinen kan fastna helt. En ny funktion är att spelaren nu måste skapa säkra vägar för sina datorstyrda lastbilar. Detta innebär vanligtvis att först kartlägga området med en jeep och bygga en rutt. När rutten har skapats kommer lastbilskonvojerna automatiskt att ge sig av på den. Om allt går bra kommer de att börja leverera råvaror till nya områden utan att spelaren behöver köra dit dem själv.

På många sätt är det vettigt att köra i multiplayer. När du spelar ensam ska du hantera hela fordonsflottan en efter en, där misstag ofta är permanenta. Med vänner går detta snabbare och man jobbar tillsammans på att till exempel asfaltera en väg, där en person tippar materialet och en annan rullar ner det smidigt bakom. En vinsch som fästs på olika föremål (och en kompis fordon) är också guld värd. För en den ensamma spelaren är upplevelsen med spelet mycket mer straffande.

Det bjuds på varierande miljöer.
Trots några mindre bildhastighetsproblem flyter {RoadCraft} bra och är till och med ganska vackert att se på, om förstörd terräng nu väcker ditt intresse. Spelets sju kartor erbjuder en bra variation av terräng, från öknar till skotsk-inspirerade regniga högländer. Alla har vissa spår av förödelse eller nedgång, vilket målar upp en deprimerande men effektiv bakgrund för förbättring. Om du har hoppats på att få lyssna på timmar efter timmar av stora dieselmotorer kommer ljudbilden inte att göra dig besviken. Soundtracket lutar sig tungt mot att agera bakgrundsspår utan att ha någon större identitet.

Även om {RoadCraft}s berättelse handlar om att driva ett företag, kan det lätt ses som ett spel om katastrofhjälp. Dess unika idé är en logisk förlängning av {Saber}s tidigare produktioner och fungerar som en utmärkt motivation för att bygga vägar och reparera infrastruktur. Spel tenderar att uppmuntra obegränsad förstörelse så att reparera den förstörelsen är en uppfriskande omväxling.