Robobeat

Digital parkour, puffror och hejdlöst, skandalöst ös. Det är Robobeat i ett nötskal. En genremix där härligt utmanande skjutande kombineras med rytmik och snabba rörelser. På sätt och vis skulle man kunna säga att utvecklarna tagit lika delar Crypt of the Necrodancer och Neon White, stoppat i mixern och kryddat med en godtycklig dos av retrofuturism. Lika rappt som stilsäkert och med ett distinkt släktskap till både fps- och rytmgenren.

Du spelar som prisjägaren Ace, vars mål är att fånga ruskpricken Frazzer som gömmer sig i en labyrint fylld från topp till botten av allsköns kluriga fällor, utmaningar och robotar som alla gör sitt yttersta för att förhindra din framfart. Knappast en berättelse som engagerar eller kommer vinna några priser för sin litterära briljans, men i all ärlighet vem bryr sig? I Robobeat handlar allt om att rocka loss till musiken och fylla skurkar med bly, allt annat är sekundärt.

För här handlar allt om musiken, och mängden spektakulära manövrar du som spelare lyckas genomföra i takt med att du pepprar ner blockiga, färgglada fiender med dina tillgängliga bössor. Det är en tajt, underhållande och emellanåt ganska utmanande gameplay loop som erbjuder stor flexibilitet kring hur du tar dig an varje situation. Inte minst när du börjat låsa upp fler förmågor och uppgraderingar i spelets hubbvärld.

Smaka disco-död era gröna kretiner!

Allting är snabbt och snyggt integrerat, med minimalt med tid som tillbringas i sömniga menyer och det går kvickt att hoppa mellan de actionfyllda nivåerna och hubben. Något som också uppmuntrar en att testa på olika uppsättningar och kombinationer av vapen samt förmågor. Av vilka det finns många. Därtill kan du också uppgradera alla bössor med förmågor som gör allt från att öka möjligheten till kritisk skada till att underlätta när du siktar med en form av assistans från aimbot.

Variationen är enorm och som om det inte vore nog har du dina många förmågor att ta i åtanke också, vilket gör din resa genom Frazzers nattklubbs-liknande labyrint till en ren fröjd. Robobeat uppmuntrar dig dessutom konsekvent med att variera dina attacker vilket ger dig mer poäng att spendera på nya uppgraderingar, förmågor och annat smaskigt. På så vis känns misslyckandet sällans som ett nederlag, utan som en dörr till nya möjligheter.

Låter det bekant. Inte speciellt konstigt då Robobeat vid sidan av allt jag nämnt ovan även brukar ett roguelite-liknande spelsystem där nivåerna och utmaningarna du möter är procedurellt genererade för varje nivå, vilken ofta också avslutas med någon form av bosstrid. Till skillnad från andra roguelites är dock känslan av framsteg inte alltid fullt lika påtaglig, och speciellt inledningsvis är det lätt att uppleva Robobeat som begränsat.

Utmanande, javisst. Men också ack så underbart.

Hur då kanske du undrar? Jo, till skillnad mot exempelvis Rogue Legacy eller andra mer traditionella spel i genren skaffar du dig nya förmågor och vapen genom att hitta ritningar i spelvärlden, vilka du sedan lägger in i din arbetsstation i hubben och köper med spelets valuta "blips". Detta får också till effekt att instegströskeln för att verkligen kunna uppskatta Robobeat är avsevärt mycket högre än andra liknande titlar, och spelet börjar egentligen inte öppna upp sig till ett antal timmar in.

Du kan kort och gott hamna i en situation där du lyckats samla ihop en hel del valuta, men helt enkelt inte kommit tillräckligt långt in i spelet för att ha hittat uppgraderingar nog att spendera det på. Något jag ärligt talat är lite av en miss från utvecklarna och är ett designbeslut jag varken begriper mig på eller håller med om. Men kommer du bara över den tröskeln, det där lite sega inledande två-tre timmarna, så är det en helt annan värld som öppnar upp sig och det är då Robobeat verkligen blommar ut.

Sist men inte minst. Musiken. För vad vore ett rytmbaserat spel utan en arsenal av riktiga bangers, av vilka Robobeat har många. För om det är något som kommer fånga dig direkt så är det dess otroligt gungiga, medryckande kompositioner som gör det nära nog helt omöjligt att sitta stilla framför datorn. Det är pulserande, fartfylld EDM när den är som allra bäst med en god variation av BPM och genreblandningar som ständigt överraskar. Skulle du dessutom mot förmodan inte tycka om vad spelet har att erbjuda rent musikaliskt så går det även att importera egen musik. Kort och gott, vill du panga ruskprickar i takt till Vikingarna och Blue Hawaii så går det utmärkt.

Robobeat ska spelas på hög volym, gärna i ett nattsvart rum.

Syvende och sist är ju dock frågan, är Robobeat värt din tid? Ja, men med en brasklapp. Det är i dagsläget ett spretigt paket och den märkbart tröga inledningen gör att spelet inte nödvändigtvis är så lätt att komma in i, att du dessutom uppskattar elektronisk musik och rytmgenren är en förutsättning. Men om de faktorer inte är ett problem för dig så är Robobeat en direkt euforisk upplevelse, speciellt ett antal timmar in med många vapen och förmågor upplåsta. För där och då, när du studsar runt i rummen och levererar ond bråd död till takten av det ösiga soundtracket, så försvinner omvärlden fullständigt. Där och då, är Robobeat ren och skär briljans.