RocknRolla

Filmen:
Stackars Guy Ritchie. Först inleder han sin filmkarriär med de två kioskvältarna Lock, Stock and Two Smoking Barrels och Snatch men sen kommer en viss Madonna och sabbar allt. Vi förmodar att hon utövat någon form av konstig Kabbala-ritual och förgiftat Guys sinne, eftersom filmerna Revolver och Swept Away är riktiga bottennapp ur Themsens allra slemmigaste bottenskrap. Men säg den (o)lycka som varar längst. Nu när de två själsfränderna gått skilda vägar är Guy tillbaka till sina hemtrakter, gangsterlondon. Här kommer RocknRolla.

I London trivs Guy allra bäst och varför inte spinna vidare på det succéartade upplägget i Lock, Stock. Här bjuds på horder av stentuffa, livsföraktande och ljusskygga gangstrar med ett oerhört pengabegär och rappa käftar. Filmens huvudpersoner är först och främst Lenny Cole, den störste gangstern ur den äldre skolan med ett imponerande kontaktnät och en total avsaknad av empati. När ryssen Uri Omovich vill få till ett bygglov erbjuder Lenny självklart sina tjänster, mot ett pris förstås. Hur det sen artar sig är precis som i Lock, Stock och Snatch en sanslöst förvirrad och galen röra med mängder av saker att hålla reda på. Underbart.

Kritikerna var inte nådiga mot RocknRolla när den kom hösten 2008. Piskorna ven i luften och pöbeln ville se Guy Ritchies rakade huvud på ett fat. Filmen tokfloppade ekonomiskt men något har hänt. Mängder av fans har sett igenom kritikerkårens alltför hårda kritik och RocknRolla är faktiskt en av förra årets mest underskattade filmer. Den är riktigt välgjord med fyndigt berättande och dialogen är lika rapp som vanligt. Skådespeleriet är ypperligt, Gerard "We are Sparta!" Butler är träffsäker i sin roll som smågangstern One Two och Tom Wilkinson som Lenny Cole är fantastisk sevärd.

RocknRolla når inte riktigt upp till samma nivå som Lock, Stock och Snatch och tillför inte speciellt mycket nytt men varför ändra på ett vinnande koncept? Det är samma galna upplägg men jag kan erkänna att det börjar bli en aning tjatigt. Försök ge oss något nytt nästa gång. Men RocknRolla ger ändå 2 timmar riktigt underhållande skojaction med dagsaktuellt tema och Guy Ritchies känsla för genren är klockren, köp.

Bilden:
RocknRolla spelades in digitalt och bilden är riktigt läcker med fin dynamik och djupkänsla. Skärpan är också helt superb och tack vare det digitala framställandet är bilden helt fri från smuts och andra skavanker som kännetecknar de analoga varianterna. Färgpaletten är medvetet urvattnad och blek. Det kalla blåaktiga färgschemat är avsett att spegla det tuffa livet där filmen utspelar sig och passar in. Svärtan är också bra med mycket detaljer i mörkare scener. RocknRolla levereras på en BD25 med VC-1 kodec och formatet är 2:40.1.

Ljudet:
Ljudet i RocknRolla går inte av för hackor. Det är en fläskig och härligt dynamisk Dolby TrueHD-ljudmix som pressar högtalarna till sitt yttersta. Dialogen är kristallklar och snyggt placerad på de främre högtalarna. Det allra bästa med ljudspåret är alla balla actionscener där subwoofern får visa vad den går för. Bilar kraschas och pistolskotten viner runt i rummet och jag är närmast i extas. Det är mäktigt tungt och häftigt. Surroundhögtalarna har också en hel del att göra och är bra integrerade i ljudbilden. RocknRolla på Blu-ray låter snuskigt bra.

Extramaterialet:
På skivan finns ett kommentatorsspår med regissören Guy Ritchie och skådespelaren Mark Strong som är ett par coola grabbar med skön humor, lyssningsvärt. Förutom det finns även en lättsam featurette kallad Blokes, Birds, and Backhanders: Inside 'RocknRolla som är 15 minuter lång. Tyvärr följer den MTV-mallen och bjuder inte på något vettigt. Inte heller Guy's Town på 8 minuter är något att slösa tid på. Det finns även en bortklippt scen på 2 minuter som är totalt onödig. En trevlig sak är att det går att tanka ner en digital kopia av filmen, smart.