Rogue Trooper

Vi brukar lotta ibland, här på redaktionen. Vissa spel vill nämligen ingen ta på sig att recensera och då drar vi antingen sticka eller lottar. Sist vi gjorde detta var bara för någon vecka sedan då det föll på Jimmy att spendera fem timmar med Greg Hastings Tournament Paintball Max'd. Innan dess var den sista gången vi lottade faktiskt om vem som skulle tvingas plåga sig igenom {Killer 7}. Lotten föll på mig, som sedan tvingade en gråtfärdig Jesper Karlsson att i tysthet bespara mig lidandet och ta över recenserandet av det skitspelet.

Förra måndagen var det alltså dags igen... lappar med allas namn på, Benke drog de ihopvikta lapparna ur Mäkis gamla mössa. Hela tillställningen kändes otrevlig tycker jag. Mäki var sådär överdrivet glad och Jesper var säker på att han absolut inte skulle behöva recensera ett actionspel med en blå supersoldat som hjälte.

"Ibland har man svidande otur" sade David (med ett motbjudande leende) då det (såklart) stod mitt namn på den lotten som Benke plockade ur mössan. Svidande otur, ibland? Men snälla nån, jag är ju som en enda stor otursmagnet som bara liksom drar till sig all världens olycka, utan egentliga undantag. Jag slet med mig Micke till spelrummet och drog igång ett ivrigt tal om hur viktigt det var för den redaktionella konsekvensen att han verkligen verkligen verkligen recenserade {Rogue Trooper} och inte jag. Den annars så lättmanipulerade Sundberg hånskrattade som svar och satte sig ledigt ned för att bräcka fler av mina rekord i {Guitar Hero}. Satan.

Att loppet för mig var kört insåg jag väl redan innan lapparna ens skrevs, innan Mäkis mössa ens åkte fram på bordet. Vilket i detalj innebär att jag precis avslutat ett ytterst plågosamt femtimmarspass med Rebellions senaste actionfadäs, Rogue Trooper.

Ja, japp, yes, jajjebox och jaaaa - jag har läst serien. Både 2000AD och Rogues sporadiska inhopp i svenska Magnum och visst, det var inget större fel på den - men den var heller inte jättebra. Utvecklarna Rebellion har tidigare förstört en annan, betydligt bättre, serielicens då de gjorde spel av Judge Dredd. Det finns många likheter mellan Judge Dredd-spelet och Rogue Trooper vilka alla innefattar negativa saker, eller som åtminstone framkallar negativa känslor (och raska svordomar).

För alla som inte känner till serietidningen: Rogue Trooper handlar om en ljusblå übersoldat i en postapokalyptisk framtid som präglas av krig. Planeten där kriget utspelas på heter Nu Earth och är en förfallen, förstörd version av jorden, präglad av vulkanlika landskap, grus och giftig luft. Rogue Troopers är ett gäng genetiskt framställda mördarmaskiner som tål såväl gevärseld som den giftiga luften och.... phuh! Måste jag skriva mer om handlingen? Va? Njae, därfår det räcka. Resten kan du enkelt räkna ut själv... giftgas, übergener, stealthmord, tunga vapen, förlorar sin bästa polare (en annan ljusblå soldat utan tröja som inte tål gevärseld, tydligen).

Upplägget är detsamma som i Namcos Kill Switch eller Microsofts eget {Brute Force} och kretsar kring oavbruten, extremgenerisk action sett ut ett traditionellt tredje-personspersektiv. Miljöerna är platta, bruna, ljusröda eller grå. Det finns oftast några stenar utplacerade lite här och där och ibland även ett par stålgrå, rostiga byggnader (eller stålstaket). Förutom konstant maskingevärseld kan man även utfärda så kallade "stealth kills" genom att smyga sig på sina fiender, bakifrån.

Förutom dessa två möjligheter att tackla varje strid på olika sätt (vilket inte fungerar alls, men det låter fint) har spelaren micklat i sina tre döda kompisars intelligens i sin hjälm och sitt gevär. Den ena kompisen heter (håll i dig nu) Gunnar... den andra (håll i dig nu, igen) Bagman och den tredje (da-daaaaa!) Helm. Gunnar, Helm och Bagman tillåter Rogue att kommunicera med såväl sin hjälm (som ser ut som ett sköldpaddsskal) och sin puffra som kan placeras ut som en stationär kulspruta. Helm, Rogues hjälm, hjälper till med att hacka sig in i diverse säkrhetssystem och kan öppna låsta dörrar.

12 banor, 8 timmar. Jag är helt slut. Rogue Trooper är ett riktigt dåligt spel som i slutändan inte kommer att roa någon, inte ens den mest fanatiske seriegalningen. Förutom hopplös spelbarhet och ful grafik är konceptet töntigt och produktionen genomgående tafflig.