Rött Hav

Filmen:
De gamla actionrävarna Don Simpson, Jerry Bruckheimer och Tony Scott levererar här ett patriotiskt och intensivt ubåtsdrama med sedvanlig action samt obligatoriska maffiga ljudeffekter. I mitten av 90-talet har ett inbördeskrig brutit ut i Ryssland och ryska rebeller lever rövare. De lyckas kapa en rysk kärnvapenmissilbas och kaxigt hotar de med att spränga USA tillbaka till stenåldern.

Såklart tar det hus i helvete hos Pentagon och de skickar iväg atomubåten U.S.S. Alabama med gröngölingen Ron Hunter (Denzel Washington) och den gamle ubåtsräven Frank Ramsey (Gene Hackman) för att spana samt vid behov avfyra domedagsmissilerna ombord. Till slut kommer då ordern om avfyrning och såklart blir det ett megastort moraliskt dilemma. De två kommer inte överens för fem öre och likt två småbarn i sandlådan som bråkar om den enda grävskopan tjafsar de här båda vuxna männen om kontrollen över ubåten.

Rött Hav är inte på långa vägar en dålig film men den kunde ha blivit så mycket bättre. Visst finns det några uns av briljant skådespeleri, spänning och häftig action men Hollywood har gjort det för enkelt den här gången. De få specialeffekterna ser ut dom dynga och logiken sviktar en aning. Sen tycker jag att den är för överdrivet patriotisk. Men Denzel Washington och Gene Hackman lyfter dock upp filmen med deras intensiva käbbleri och trots att det känns lite överdrivet är det ändå inte over the top.

Bilden:
Rött Hav kommer på en BD-50 med AVC MPEG-4 kodec. Trots filmens 12 år på nacken förvånades jag över hur pass välbevarad och ren bilden är. Skärpan är mycket bra mestadels och kontrasten är dynamisk och håller hög klass. Bruset lyser med sin frånvaro och färgerna känns naturliga och välbalanserade, de sticker aldrig ut. Filmen utspelar sig mestadels i den smått klaustrofobiska halvmörka ubåten och de har lyckats rätt bra med svärtan men det kunde ha varit bättre, en del detaljer faller bort i de allra mörkaste scenerna.

Ljudet:
En Simpson/Bruckheimer-produktion har väl aldrig gjort bort sig med mesigt ljud. Och inte heller den här gången får de stackars högtalarna en vilostund. De låga frekvenserna används flitigt och ibland blir det nästan överdrivet men är man på humör är det hur ballt som helst. Vidare till musiken. Hans Zimmer har här gjort ett maffigt soundtrack som liknar rätt mycket musiken från en viss ubåtsfilm med Sean Connery i huvudrollen. Väldigt pompigt och ståtligt.

På fodralet står det att ett 24-bitars PCM 5.1 spår finns men vid närmare undersökning så erbjuds bara en 16-bitars variant. Vi europeer har ännu en gång blivit misshandlade och trots att ljudspåret låter bra så blir man lite putt över filmbolagens mobbande. Till sist kan jag nämna att en torpedexplosion blev för mycket för en av mina surroundhögtalare som fick sätta livet till.

Extramaterialet:
Här finns det tyvärr inte så mycket att hurra över. Den första featuretten av två heter "The making of Crimson Tide" och är en 20-minuters lågupplöst smörja som blandar filmklipp och meningslösa intervjuer, tillför ingenting och jag blir spyfärdig. Den andra och sista featuretten sträcker sig över 10 minuter och heter "All Access: On The Set of Crimson Tide". Den här är faktiskt riktigt rolig och skådespelaren George Dzundza spexar för fulla muggar tillsammans med de andra. I slutet av featuretten driver Denzel Washington hänsynslöst med Tony Scott och jag skrattade så jag nästan kiknade. Slutligen finns några bortklippta scener med bl.a tokjönsen George Dzundza som drar ett riktigt fräckt matrosskämt. Tyvärr räcker det inte med att locka fram till några skratt utan extramaterialet i Rött Hav är ganska tunt.