Rush Hour

Filmen:
Rush Hour från 1998 blev Jackie Chans stora intåg i Hollywood. Regissören Brett Ratner var övertygad om att Hong Kongs stora superstjärna skulle göra bra ifrån sig, trots sin knaggliga engelska. Men dassig engelska har väl aldrig hindrat någon? Det gick ju bra för vår käre Arnold. Den sanslöse slagsmålsakrobaten formade tillsammans med one-liner-sprutan och komikern Chris Tucker filmvärldens mest otippade polisduo.

Jackie Chan spelar poliskommisarien Lee från Hong Kong som skickas till Los Angeles för att undersöka kidnappningen av den kinesiska konsulns dotter. Arroganta och självgoda FBI vill dock inte släppa in utomstående i utredningen och parar ihop Lee med den okontrollerbara rappkäftade polisen James Carter (Chris Tucker), med specialuppdraget att hålla Lee utanför utredningen. Fast det omaka paret inser ganska snabbt att de kan lösa fallet själva. Nu måste de bara kunna komma överens.

Rush Hour har som ni märkt ingen uppseendeväckande handling. Det är gammal skåpmat för hela slanten och polis-buddy filmer har vi sett mängder av. Men att para ihop en ego-trippad glappkäftad mörkhyad polis och en asiat är som gjort för kulturkrockar. Som Brett Ratner inte varit sen att utnyttja. Det blir många förväntade klichémoment och tilltrasslade situationer. I den här filmen får inte Jackie Chan glänsa lika mycket som i de senare filmerna men det bjuds på mängder av akrobatik och häftiga actionscener. Istället är det Chris Tucker som det fokuseras på. Hans roll i det hela är att kläcka ur sig asiat-skämt och vara allmänt skrikig och irriterande. Roligt i början men jobbigt i längden.

Trots det standardmässiga upplägget och förutsägbara handlingen är Rush Hour rolig och sevärd. Passar den korkade handlingen och den låga humorn dig är Rush Hour den perfekta lördagsunderhållningen.

Bilden:
Trots sina 12 år på nacken ser Rush Hour vid en första anblick riktigt hygglig ut på Blu-ray. Skärpan är jämförelsevis riktigt hygglig och bilden är ren och fin. Men efter ett tag upptäcker man en irriterande överanvändning av kantförstärkning som stör filmupplevelsen. Skärpan är det till större delen av filmen inget som helst fel på. När- och dagsscener har en klart godkänd skärpa men när det mörknar på syns bristerna. Svärtan är smetig och bruset visar sitt fula tryne. Färgerna är fylliga och stabila, inget att anmärka på där. Rush Hour levereras på en BD50 med VC-1 kodec och formatet är 2,35:1.

Ljudet:
Jag undrar vad de gjort med ljudet för de måste ha gjort om precis allting. Ljudet låter purfärskt och att den spelades in 1998 märks inte alls. DTS-HD Master Audio 7.1-mixen är snuskigt detaljerad och härligt dynamisk. Surround-högtalarna får jobba febrilt för att hinna med Jackie Chans tempo. Han studsar runt och parerar slag och kulor filmen igenom och det låter grisbra. För att förstärka upplevelsen ännu mer levererar baslådan en snärtig och tung basbild. Rush Hour på Blu-ray ser inte så överdrivet bra ut men det tjänar den igen på ljudet. Snudd på demomaterial.

Extramaterialet:
Kommentatorsspåret med regissören Brett Ratner är teknisk och lite tråkig. Desto bättre är den 41 minuter långa "A Piece of the Action: Behind the Scenes of Rush Hour". Den är hysteriskt rolig med Chris Tucker och Brett Ratner i högform. Jackie Chan är dock lite lågmäld. Istället för det vanliga visa klipp från filmen och fjäsk är intervjuerna intressanta och helt vrickat roliga. De visar också mycket från själva filminspelningen och det är intressant att se hur Jackie Chan arbetade in sina scener. Mycket improvisation. Det finns även en kortare dokumentär om Brett Ratner och nån bortklippt scen men de är inget vidare.