Rush Hour 3

Filmen:
Sprattelgubben Jackie Chan och snabbprataren Chris Tucker är tillbaka en tredje gång för att göra livet surt för de kriminella. Ambassadör Han vet vem som har den hemliga listan över bossarna i det kriminella nätverket triaden men en torped vill annat och röjer han ur vägen. När det kommer fram att en fransk kvinna har andra ledtrådar drar Carter och Lee till Paris för att beskydda henne från illasinnade kineser.

Det här var ingen höjdare. I Rush Hour 1 och 2 var jargongen mellan Jackie och Chris fortfarande sjukt rolig. Men nu känner jag bara avsmak. De levererar ingenting nytt och skämten är inte ens roliga. När dessutom sidokaraktärerna, speciellt taxichauffören imiterar en amerikansk superhjälte är det kräkvarning, så töntigt är det. För övrigt suger filmens manus elefantröv och trovärdigheten är obefintlig.

Det enda positiva med filmen är actionscenerna. Där har regissören Brett Ratner ett område han behärskar. Ännu ett exempel på dålig uppföljare är den nya Mumien-filmen. Är det en tråkig trend som vaknat? Vad blir nästa trilogimord? Till slut vill jag bara säga att Jackie Chan ser trött och sliten ut, gnistan saknas och han har inte gjort något vettigt de senaste åren. Pensionera dig med äran i behåll är mitt tips.

Bilden:
Rush Hour 3 är en livlig och trevlig visuell upplevelse. Bilden är oerhört dynamisk och levande. Färgerna sprakar och det snygga arbetet med ljuset och skuggorna imponerar. Skärpan är också helt underbar med hiskeligt mycket detaljer. Även svärtan är redigt fin. Jag kan inte heller hitta något brus eller smuts. New Line Cinema har klämt i från tårna och Rush Hour 3 stoltserar med fläskigt bra bild. Filmen levereras på en BD50 med VC-1 kodec och formatet är 2,35:1.

Ljudet:
Ljudet i Rush Hour 3 är mäktigt. DTS-HD Master Audio-ljudmixen är inget för gammelmormor utan här vräks det på så det står härliga till. Alla högtalare används precis som önskat i en actionfilm. Biljakterna och actionscenerna låter förnämligt med fläskig dynamik och pondus. Men även i de lugnare partierna spelar högtalarna ihop snyggt och skapar en skön atmosfär. Dialogen är också klar och tydlig. Efter att ha sett Hulken och Ironman krävs det mycket för att jag ska höja på ögonbrynen vad gäller basen. Här håller den inte alls samma klass men låt er inte luras. Den har bra tryck och kontroll.

Extramaterialet:
På extramaterialfronten ser det magert ut. Det finns ett kommentatorsspår med regissören Brett Ratner och manusförfattaren Jeff Nathanson som tyvärr är rätt tråkig och intetsägande. Dessutom finns en Blu-ray-exklusiv videoversion av samma spår där de under filmens gång sitter och babblar i en bildruta, gäsp.