Save: Adelbert Steiner
Björken minns ett av Squares absolut bästa spel och sin syn på de oförglömliga karaktärerna...
Alla pratade om Vivi. Kärleken till den lille svartmagikern med de gula knappnålsögonen var stor efter att {Final Fantasy IX} hade släppts. Historien om hur mästertjuven Zidane hamnade mitt i en kamp för världen Gaias överlevnad hade ett rikt och underbart persongalleri men just Vivi står ut som en klar publikfavorit. Och jag kan självfallet förstå varför då hans väg från hunsad lintott till hjälte som offrade allt, var fenomenal. Men han var aldrig min favorit. Min var en driftkucku i skinande rustning som alltför ofta blev oförtjänt ihågkommen som ett ständigt skämt. Den älskvärde ärkeknölen Adelbert Steiner.
Att både utvecklare, publik och alla de andra karaktärerna i spelet drev något så gruvligt med kaptenen gjorde bara att jag drogs mer och mer till honom. Han var för mig en av de mest fulländade karaktärerna i spelet och den som jag kände mest för. Hans resa spelade roll för mig.
Inledningsvis en paragrafryttare som endast såg världen i svart och vitt, Steiner var en man som satte tjänsten, hedern och riket Alexandrias säkerhet över allt annat. Till och med sig själv. Detta gjorde honom till en otroligt osjälvisk själ som utan att tveka skulle ha gått genom eld och vatten för att se till att riket och i synnerhet dess drottning Brahne och prinsessa Garnet hölls säkra. Att bara tänka på vad Steiner måste ha gett upp för att vara där han är i just den stunden får mitt hjärta att brista lite.
En av spelets absolut starkaste scener för mig är då det uppdagas att drottningen som kaptenen tjänat så intensivt inte är bland de goda i historien. Den existentiella ångest som träffar Steiner när han skrikande försöker pussla ihop varför hon gjort så vedervärdiga saker, fick det att knyta sig i magsäcken för mig. Hela hans livsroll gick kort och gott sönder i det momentet.
Tack och lov så har sagan ändå ett lyckligt slut för kaptenen och han reser sig senare ur askan och börjar se på världen och dess problem med en mer nyanserad blick. Men jag kommer aldrig att glömma hur förkrossad jag var när det såg ut som han tappat allt som gjorde honom till vad han var. Så när alla talade om Vivi brukade jag tänka på mannen i rustningen. Och att Adelbert Steiners uppoffring, fall och pånyttfödelse var mer än ett skämt för mig.

Vid den här tiden så menade skaparen bakom Final Fantasy, Hironobu Sakaguchi, att den här nionde delen var hans personliga favorit. Enligt honom så låg det närmast idealet om hur ett spel i serien skulle kännas och se ut.