Save: Dänga drägg

Jag köpte ett importerat exemplar av Streets of Rage via en annons i Gula tidningen efter att ha läst recensionen i Computer and Video Games. Jag var 13 år och älskade Segas mustiga slagsmål. Jag och lillebror spelade osannolika mängder innan det var dags för uppföljaren. Jag läste recensionen i samma brittiska speltidning och minns hur jag längtade. Min kassett köptes även denna gång via en annons i Gula tidningen, en piratkassett såklart, något som jag på den tiden aldrig insåg. Etiketten på själva spelet var av risig kvalitet och titeln löd "Bare Knuckle II: The Requiem of the Deadly Battle" vilket var ett coolt spelnamn (tyckte jag då) men inte särskilt likt det Streets of Rage 2 som jag faktiskt hade betalat för. Men spelet var detsamma.

Jag hade sedan innan knipsat bort plast från kassettluckan på min Mega Drive för att kunna pressa ned piratspelet (vars form skiljde sig från Segas originalkassetter) och kunde börja lira redan samma eftermiddag som paketet anlände. Tvåan var bättre på alla tänkbara sätt. De tre huvudfigurerna var mer unika i sina olika fightingstilar och de nya specialattackerna var nu skräddarsydda för varje figur. Fienderna rörde sig bättre, var mer varierade i sitt utseende och banorna var otroligt snygga.

Jag klarade Streets of Rage 2 nio gånger under den första veckan efter att jag köpt det. Trots detta tröttnade jag aldrig. När min sex år yngre styvsyster hälsade på under en sportlovsvecka passade vi på att klara spelet en gång per kväll, i sju dagar. Utan att tröttna. Jag var uppe i 16 genomspelningar när grannen Fredrik fastnade för spelet. Vi fortsatte därmed att klubba skrikiga hejdukar i Segas pixeltäta mästerverk och jag överdriver idag inte om jag påstår att jag klarade Streets of Rage 2 säkert 35 gånger, ett personligt rekord för min del. På andraplats hittar vi Parappa the Rapper, men det tar vi någon annan gång.

Vilket spel har du klarat flest gånger? Berätta för oss i en kommentar.