Saw III

Det är svårt att tidsbestämma exakt när tortyr blev ett naturligt inslag i moderna Hollywood-filmen. Personligen tror jag att Seven öppnade upp dörren på glänt och att Saw tillsammans med Sin City och valfri Tarantino-film sedan sparkade in hela dörrskrället. Sedan smet Hostel och The Hills Have Eyes in genom det öppna hålet där dörren en gång funnits. Oavsett vilket har Saw-filmerna gått i täten för fenomenet och har förvandlats till vilken långkörarsåpa som helst med sin trogna publik, klara rollfördelningar och cliffhangers. Men visst, lite blodigare än Dallas är det förstås.

Den röda lättflytande substansen finns det gott om även här i trean. Halvvägs in i filmen visas närbilder från en hjärnoperation där pusselmördaren Jigsaw får lite medicinsk behandling av en kvinnlig läkare som kidnappats av hans hantlangare Amanda. Läkaren har det inte så muntert hon heller, skulle Jigsaw dö stryker även hon med eftersom bomben i hennes halsband är kopplat till hans hjärtslag. Och oddsen är inte speciellt goda eftersom vi vet från tidigare filmer att Jigsaw håller på att tyna bort i cancer. Att snygga till sin karma innan han dör är förstås inte ett alternativ utan han har fortfarande kvar sin något udda filosofi; att plåga folk så mycket som möjligt för att de ska kunna uppskatta livet mer sedan. Jämfört med de tidigare filmerna i franchisen fungerar det dock inte speciellt bra eftersom fällorna nästan är omöjliga att undkomma så vida man inte är en hybrid mellan MacGyver, Einstein och Houdini vilket som bekant inte är en så vanlig kombination. Därmed är en ursäkt för ytterligare blodspillan ett faktum.

Jag vet inte hur många gånger jag nämnt ordet blod hittills och har tappat räkningen vid det här laget men hur frekvent det än använts räcker det ändå inte för att illustrera hur rå Saw III faktiskt är. Stundtals snäppet värre än Hostel och i skräcksammanhang är blod så klart en ytterst välkommen ingrediens och viktig beståndsdels i gore-middagen. Välkommet är även Shawnee Smiths insats som Amanda, en ovanligt välskriven karaktär i en film av detta slaget även om stackars tösabiten alltid får stå i skuggan av Jigsaw. Nu är så klart allt inte frid och fröjd bara för att man får sin dagliga blodkvot uppfylld; i den negativa vågskålen hamnar bristen på riktig nerv vilket i slutändan var det som gjorde den första filmen till den framgångssaga som det faktiskt blev. Likaså blev den obligatoriska sluttwisten långt ifrån så ögonbrynshöjande som skaparna hade kalkylerat med. Högmod kallas det visst för och hade detta varit dödssynd-Seven så hade de med andra ord legat illa till. Men det bryr sig ju inte filmbolaget om utan har redan en ny Såg på gång.

Kort sammanfattning: Mer bröd, skådespel och blod åt folket men ändå Hyr snarare än Köp. Och första filmen är fortfarande ohotad rent innehållsmässigt även om uppföljarna möjligen trumfat den när det gäller blod och äckel. Det tveklöst sliskigaste här i 3:an tyckte jag dock inte var operationen. Den var ju bara Cityakuten gånger, hrm, 498. Däremot var grismalningen rätt innovativ och tog nog priset för min del.

Jag gillade verkligen Saw 2-utgåvan och med tanke på hur enhetlig denna releasen är med 2:an gällande såväl utseende som innehåll så blir det tummen upp även här. Inslaget med "traps" och "props" (20 minuter totalt) är riktigt intressant och visar helt enkelt hur fällorna i filmen gjordes och hur skaparna resonerade kring fällorna rent psykologiskt och att det viktigaste varit att tillfredställa fansen. Darren's Diary (10 minuter) som avsnittet heter visar hur regissören gått till väga vid filmandet av en specifik scen och vilken betydelse tajmingen har i tagningarna vilket också hyfsat givande. Addera sedan kommentarspår, förlängda scener (bland annat en där damerna slåss) och en trailer så har man fullgod utgåva. När det gäller bilden så är det som bekant ibland svårt att ge en så genommörk bild en bra transfer och det har inte lyckats fullt ut här. Ljudet är däremot rent och klart och överlag bra mixat där basen hugger till ibland i hoppa till-scenerna.