Screamer

Screamer, som inte är en spinoff från skräckisen Scream, är istället något så ovanligt som en arkadracer från Milestone, de som nu för tiden kan anses vara de regerande mästarna i racingspel som vill likna verkligheten som möjligt. Speciellt den tvåhjuliga versionen. De ligger bakom serier som MotoGP, Ride, Monster Energy Supercross, och tidigare WRC, SBK, och MXGP. Det är ju dock inte första gången de försöker sig på arkad då de på senare år legat bakom både 2024 års Monster Jam Showdown och de båda Hot Wheels Unleashed-spelen.

Vi har inte sett Screamer-serien från Milestone sedan 90-talet.

Skillnaden mellan alla dessa och Screamer är dock att det inte finns några motorskapande företag eller licenser bakom. Det här är en helt egen titel där de är fria att göra precis vad de vill. "Men", tänker några som en gång i tiden spelade på MS-DOS, "jag känner igen det här namnet". Om du tänkte precis så får du ett litet golfklapp från mig då 2026 års Screamer är en reboot av en serie från den andra halvan av 90-talet (plus ett spel år 2000) där Milestone låg bakom de tre första (av totalt fyra), varav det första kom redan då studion kallade sig för Graffiti. Skillnaden mellan 1995 års Screamer och 2026 års Screamer är ganska rejäl, och då pratar jag inte bara om grafiken.

Medan originalet visserligen var en bra till väldigt bra arkadracer var det ändå en typisk sådan för den tidsperioden. Svårt att kräva mycket mer av ett spel som är över 30 år gammalt, men förutom att köra bil fanns det inte så mycket att göra. Rebooten däremot har ett gäng mer och mindre bra och intressanta karaktärer som förare, alla med olika specialförmågor som går att använda under race. Det finns en absurt lång soloupplevelse för genren med tillhörande berättelse. Det går att explodera andra bilar genom att aktivera en turbo som laddas upp mer drifting och korrekta växlingar. Plus lite annat smått och gott. Folk som har drömt om en uppföljare sedan förra årtusendet kommer bli väldigt nöjda med denna version, även om det som sagt är ett helt annat spel.

Fyll upp mätare och kör som en dåre.

Den absolut största delen av spelet är vad som kan kallas ett berättelseläge. Här introduceras vi till alla de olika förarna i spelet. De har bjudits in till en tävling av en mystisk karaktär som har satt upp en extremt saftig summa till vinnarna. Varje lag består av tre förare och vi introduceras först till en trio legosoldater som mest är med i tävlingen för att ha ihjäl en annan förare som i sin tur låg bakom att legosoldaternas ledare dog. Dessa tre är den nya japansk-amerikanska ledaren, en irländsk kvinna som svär minst en gång per mening, och en fransman. Alla i spelet talar språket från landet de kommer, men då alla människor har ett översättningschip i skallen är det inget konstigt när nån från Nederländerna pratar med en italienare eller amerikan. Jag tänkte att berättelsen endast skulle följa den första gruppen från början till slut, men så fel jag hade. Vi får också följa det korrupta företagsimperiet Anaconda Corp, forskare från Jupiter Stormers, en trio japanska popstjärnor, och en blandning av yakuza och streetracers. Samtliga fem lag har sina egna interna berättelser och en del i den stora huvudberättelsen. Alla har sina egna anledningar att vinna tävlingen, men det är inte så lätt när det också finns interna svårigheter. Vi får körda som varenda av de 15 förarna (eller Screamers som de kallas) under berättelsens gång och det kan vara i allt från vanliga race där det gäller att komma först i mål till time trials till utmaningar som att explodera andra förare X antal gånger. I berättelsens grund ska det finnas en poängställning för varje lag, men det är aldrig något vi tar del av.

Välgrundade känslor.

Det där med att ha ihjäl andra, ja. Det visar sig inte vara lika lätt som man kan tro. Det går säkerligen att göra utanför ett race, men då riskerar laget att bli diskade. Och nu går det inte heller att göra det under ett race då varje bil har fått en mackapär kallad Echo installerad. Om någon dör i sin bil kommer den tillbaka sekunden efter. Detta gör att om du exploderar i ett race tappar du bara någon sekund. Det är inte som i Mario Kart då du kör av banan och tvingas lyftas tillbaka medan andra passerar. Nä, här är det bom och tillbaka på banan i full fart. Du börjar alltså inte som stillastående vilket hjälper till med känslan att det här är en snabb, explosiv (hehe) upplevelse. För det är så jag skulle beskriva spelet: Full fart framåt. Istället för att krypa runt kurvorna gäller det istället att sladda eller drifta sig igenom dem. Detta görs på den högra styrspaken medan den vänstra styr bilen som vanligt. Det leder till att båda styrspakarna frekvent används tillsammans. Spelet har också en halvautomatisk växling som du kan ignorera om du vill, men om du trycker på växlingsknappen där mätaren når det gula fältet (med en uppmaning på skärmen) får du en liten boost och fyller samtidigt upp en av dina två andra mätare. Den ena fylls upp med just växlingar och drift och leder så småningom till att du kan göra en längre boost. När du gör en boost fylls en annan, rosa, mätare upp. Efter att ha fyllt upp den två gånger kan du försöka dig på en attack. Detta är en väldigt kort, men stor boost där andra bilar exploderar när du kör in i dem. Det är ganska ofta svårt att tajma detta rätt, men det är väldigt tillfredsställande när det lyckas. Om du skulle bli attackerad går det också att skydda sig, men då krävs att du både har fyllt upp din blåa och rosa mätare en gång. Då kan du aktivera en sköld, vilket förbrukar den blåa mätaren som måste fyllas upp igen för en boost eller ny sköld. Något som leder till taktiskt tänk vilken du helst använder.

Racen i berättelseläget har olika utmaningar.

Racingen är väldigt underhållande och det är därför extra glädjande att Milestone har valt att lägga till lokal co-op, på samma tv, i samma soffa, för upp till fyra spelare samtidigt. Detta hör verkligen inte till vanligheterna längre och det är väldigt trevligt att utvecklarna inte bara gått på tanken att alla bara spelar online nu för tiden. Om du är någon som föredrar att spela online går det att spela upp till tio förare samtidigt. Om du däremot spelar helt solo kommer du också få valuta för dina pengar. Som jag tidigare nämnde är berättelsen väldigt lång. Efter att ha spelat i 20 timmar är jag bara tre fjärdedelar färdig. Det finns 128 delar i denna berättelse utspridd på huvudberättelsen och sidogrejer. Alla är visserligen inte race utan några består av kortare samtal mellan karaktärer, men jag skulle ändå säga att majoriteten är event där du sitter i bilen. Medan det inte är något manus som hade vunnit pris på någon gala gör det ändå sitt jobb. Det största problemet jag har är det överdrivna vuxna språket. Jag har absolut inget emot vuxet språk i spel och tycker att det borde göras mer, att folk pratar som folk pratar i verkligheten. Se Clair Obscur: Expedition 33 som ett exempel. Nu förväntar jag mig visserligen inte ett rollspelsmanus i ett racingspel, men det känns ofta som att svordomar är tillagda för att få saker att verka coola och vuxna. Det är också en förvånande vuxen ton i spelet och inte alls någon familjevänlig liten racer.

Here comes the boom!

För alla som har väntat i 30 år på en nystart för serien eller för alla som letar efter en ny arkadracer att spela kan det vara värt att kolla in Screamer. En actionfylld upplevelse med massa bra racing och intressant upplägg. Massor att göra både för solospelare och för dem med kompisar i soffan eller online. Milestone visar här att de inte bara är pålitliga när det kommer till verklighetstrogna motorcykelspel, de kan göra oseriös arkadracing också.