See No Evil

Jodå, visst är det allas vår Kane som är med och springer runt. Den storväxta WWE-wrestlern är inte direkt ensam om att få för sig att det går utmärkt att kombinera showbrottning med skådespel. Mest lyckad får man väl säga att The Rock har varit. Han har ju till och med fått vara med i Donnie Darko-regissören Richard Kellys dramafilm Southland Tales. I teen-slashern See No Evil tog man det säkra före det osäkra och gav honom två repliker (varav den ena är "No") och försåg honom med en krok och kedja som han kan springa och slakta folk med. Inget som kräver hjärnkirurgikunskaper direkt.

Offer för Kanes slaktande är ett gäng ungdomsvärstingar som blivit skickade till ett gammalt hus som ska renoveras så att hemlösa kan bo där. Och jodå, visst är det gamla typiska slasherkids, ni vet gräsrökande tonåringar som vill ha sex med varandra och bryta sig in i kassaskåp och svarar "Hi bitch" i telefonen. Kane i sin tur, eller Jacob som hans rollkaraktär heter, hade inte en alltför lätt barndom där han tvingades bläddra i Playboy-tidningar och sedan "se synden" eller vad hans galna morsa nu hävde ur sig. Det i sin tur resulterade i att han känner ett trängande behov av att slita ur folks ögon och lägga i burkar.

Första halvtimmen av See No Evil är det sömnvarning på bortsett från att jag alltid är lika road av folks ologiska beteende i skräckfilmer. Men trevligt nog så tar sig filmen undan för undan i takt med att ögonen flyger åt alla håll. Det hela kulminerar i ett innovativt mord där Jacob tar död på en blondin genom att pressa ner en mobil i hennes hals. Ytterligare beröm måste jag ge till en scen där ett huvud spetsas och regissören valt att hastigt visa det sett inifrån kroppen rent anatomiskt.

Brutalt alltså och tidvis ganska underhållande men ungdomarnas personligheter väger för lätt även om balansakten mellan utrymme som Kane får och de andra skådisarna får måste ha varit svår. Jag läste till exempel att en av skådisarna på fullt allvar var så rädd för Kane att hon inte kunde vara i samma rum mellan tagningarna och då är det av naturliga skäl inte så lätt att slipa på samspelet.

Hur som helst, See No Evil fyller sin funktion hyfsat men den kräver definitivt ett kompisgäng som man kan skratta med under tiden så att man inte drunknar i alla klyschor. Coolt efternamn på regissören förresten, får nog gifta mig med honom. Och lägga till ett O på slutet.