Skate (Early Access)

Jag har hoppats att {Skate} skulle bli mer än en nostalgisk revival med polerade ytor, jag hoppades att det skulle bli ett spel som faktiskt andas skatekultur och inte bara dess yta. Efter att ha kickat runt i San Vansterdam ett tag, testat ollies, grindat räcken och allt däremellan, sitter jag kvar med en bitterljuv känsla: det finns ögonblick av ren magi, men de är för få och avskärmade av tekniska brister och designval som underminerar kärnan i upplevelsen.

När trickmekaniken svarar som den ska, när de för serien klassiska flick-it-kontrollerna fångar rytm och balans och när timing, kraft och kropp rimmar - då träffar {Skate} något rent: en fysisk närvaro i fingrar och höfter som är sällsynt i moderna sportspel. Att landa en kombination som man tränat in träffar mitt-i-prick i känslocentrat och påminner om varför serien haft sin plats i hjärtat hos många av oss. Men dessa ögonblick kommer inte med den frekvens de borde. Det är precis som om spelet ibland minns vad det betyder att vara bra, för att sekunden senare tappa fokus igen.

Det finns också sådant i {Skate} som oroar mer än det imponerar. Till exempel att röra sig utan bräda, att springa, klättra, göra kullerbyttor och till och med rulla ihop sig till en boll är en intressant idé på pappret, men i praktiken stör det mig en aning. Många spelare (inklusive mig) har noterat att rullandet kan vara snabbare än att åka bräda om man håller in kullerbytteknappen, och det är svårt att inte känna att spelupplevelsen lider: brädan, som borde vara den centrala mekaniken, reduceras till ett dekorativt element när alternativa rörelsesätt blir en snabbare transportmetod. Frihet att kunna röra sig utan brädan ger staden ett annat slags liv, visst, men den får också brädan att tappa tyngd, vilket i förlängningen utarmar det som borde vara spelets hjärta.

Brädan är absolut inte nödvändig för att uppleva San Vansterdam - något som är lite småtråkigt.
Tekniskt strul är ett annat återkommande problem. Servrar som hostar, inloggningsköer som tuggar bort tid och en replay-editor som ofta känns halvt fungerande gör det svårt att dela och bevara de få ögonblicken av storhet man lyckas åstadkomma. När man väl lyckas landa en brutal räcka trick är det just replayverktyget man vill använda för att liksom hylla sig själv, men när det hakar upp sig känns det mest som ett hån. Det är dessutom ett problem att spelet i praktiken kräver ständig uppkoppling; att inte kunna spela helt själv, offline, tar bort en stor del av skateupplevelsen. Det borde finnas ett robust enspelarläge för de stunder då man bara vill rulla runt i sin egen takt utan att oroa sig för ping eller servrar.

Designmässigt lider {Skate} av en slags estetisk sterilitet. Kartorna är tekniskt kompetenta, ljus, texturer och prestanda håller oftast måttet men det råa, smutsiga och slitna som gör skatekultur intressant saknas. Rails som är alltför perfekta, trottoarer utan sprickor och en miljö som känns överdrivet hel och hygienisk gör att potentiella riskmoment försvinner. Den där känslan av att ett trick är imponerande för att omgivningen bjussar på motstånd, för att ytan har karaktär och historier, existerar allt för sällan här. Jag vill se rost, bucklor, oljefläckar och graffiti samt lukten av asfalt - inte en uppstädad, steril lekplats.

Lite för rent, lite för helt, lite för nytt...
Uppdragen och utmaningarna visar också en brist på djup. När spelet erbjuder verktyg att bygga egna hotspots och snabbspottar borde variationen i spelmoment vara större än en upprepning av "gör trick på detta, klättra där, slutför den här checklistan". Det finns en risk att progressionen blir en serie repetitiva måsten snarare än autentiska, kreativa prövningar. Live-service-modellen ligger som en skugga över spelet och kosmetiska föremål som kläder och frisyrer och säsongsbelöningar känns ibland viktigare än att göra själva skejtkänslan konsekvent och fullödig.

Trots allt detta finns ändå tillfällen då {Skate} visar vad det kan bli: ett perfekt hopp upp på ett räcke följt av en lång grind, ett oväntat lyckat drop nedför ett hustak, en flytande linje genom gatan där kroppen och spelet synkar. De stunderna räcker för att hålla hoppet levande. Men hopp är inte nog; utvecklarna måste leverera konkreta förbättringar: Stabilare servrar, ett fungerande replay-verktyg, ett genomarbetat offline-läge och uppdrag som inte bara kryddar med små variationer utan erbjuder verkligt innehåll och berättelser.

När Skate rullar som det ska och tricken sitter som ett smäck är det ett riktigt bra spel.
I nuläget är {Skate} en glimt av något större snarare än ett fullbordat konstverk. Den har den där pulsen i sina bästa ögonblick, men om den ska uppfylla den potential den antyder måste den våga smutsa ner sig, låta brädan vara det primära uttrycket och ge spelaren verktyg att skapa meningsfull variation. Fixar de det finns chansen att {Skate} blir ett modernt referensspel för skate-genren. Misslyckas de med att prioritera kärnan riskerar spelet att stanna som en tekniskt kompetent men känslomässigt steril skugga av vad det kunde ha varit.