Skydrift

Jag älskar de nedladdningsbara spelen till PSN, Wiiware och kanske framför allt Xbox Live Arcade. Det är ofgta här jag finner spel som vågar ta ut svängarna, spel som skiljer sig radikalt från mängden och som får mig att uppleva saker jag aldrig sett maken till. Ja, eller bara skönt retrodoftande titlar, spel som får mig att minnas en svunnen tid där det bara tog någon timme att klara ut det och det krävdes att grunderna var så underhållande att man sedan kunde fortsätta att spela det, varv efter varv.

Det är i det facket vi hittar {Skydrift}. Ett spel med flygplan som är så sparsmakat att dagens gamers nog kommer känna sig vilsna. En hoper spellägen och det är ungefär det. Kör! Ingen story, ingenting sådant. Bara flygplanen och banorna, och det ska liksom räcka. Vilket det lyckligtvis också gör.

{Skydrift} är ett sådant där spel som känns logiskt att hitta till en tjänst som kallas Xbox Live Arcade, det är verkligen ett arkadspel i ordets rätta bemärkelse. Möjligen minus bagatellen att det inte alls finns i arkadhallarna. Det är avskalat, intuitivt och det känns hela tiden som ett spel Sega hade kunnat tänkas släppa till Dreamcast när det begav sig. Något som i mina ögon är en ren hedersbetygelse.

Plockar du två likadana vapen uppgraderas det och blir betydligt mer kraftfullt.

Man styr rätt och slätt med vänster analogspak och förstärker sina rörelser med den högra. Sedan finns en gas, turbo och en broms samt möjligheten att använda föremål och växla mellan dem. Mindre krångel än Nintendo har i {Mario Kart Wii}, bara för att ta ett exempel.

Till skillnad från i spel som {Crimson Skies: High Road to Revenge} eller {Snoopy Flying Ace} handlar det inte främst om att skjuta ned sina medtävlare, utan om att köra snabbt runt en snitslad bana. Åtta flygplan med olika förmågor står till förfogande. De tål alla olika mycket stryk, går olika snabbt samt några fler parametrar. Balansen känns fullt godkänd och jag har inte hittat någon som känns radikalt mycket bättre än de andra.

Runt på banorna ligger sedan bonusföremål som antingen skyddar dig från stryk, ger dig hälsa eller olika attacker. Till skillnad från i nämnda {Mario Kart Wii} så ser man hela tiden vad man väljer här, så det blir snabbt en klappjakt om de bästa föremålen. Får man ett föremål man inte vill ha kan man enkelt växla in det mot turbo, vilket oftast är det givna alternativet när man ligger etta.

Bilduppdateringen är väldigt stabil, oavsett hur mycket action som händer på skärmen samtidigt.

Det ska sägas direkt att {Skydrift}s avskalade upplägg är dess största styrka och svaghet. Det här är inget spel som kommer hålla för evigt, men det är intuitivt skoj och de sex banorna (som dock även kan köras baklänges) är så välgjorda och olika att de underhåller längre än man kunde befara. Om vi bortser från det ganska menlösa singleplayer-läget, så är det multiplayer som är den stora behållningen i {Skydrift}.

Att tävla med sina polare leder ofelbart till snortighta matcher, där vapen och banor måste kunna trakteras fullt ut med goda möjligheter att få jävlas lite. Något som leder till en oändlig ström av svordomar, förbannelser och revanschönskningar. Kul som sagt, och hade jag bara fått en riktig radar över banorna samt lite mer innehåll med tanke på att det kostar 1200 Microsoft-poäng (drygt 130 kronor) så hade jag höjt ytterligare en betygspinne.