Sonic Rivals

Låt oss bli lite burdusa här. Tredimensionella Sonic har varit avföring sedan Sonic Adventure. Det kan inte ens min lillebror, som håller Sonic Adventure 2 som det bästa Sonic-spelet av dem alla ("sååå coolt när Shadow slajdar på räckena!"), säga emot. I dag är det en sådan självklarhet att Sonic i tre dimensioner är spelmekaniskt avskrap att recensenter knappt orkar hitta på nya, fyndiga sätt att sänka den blåa lilla trotsålderskotten ytterligare några meter ner i marken.

Jag tänker inte heller försöka. Jag nöjer mig med att konstatera lite rak, enkel fakta om {Sonic Rivals}. Så får du bestämma själv.

Spelet går att klara ut genom att trycka endast på höger pil och X-knappen. Sonic Team har utnyttjat UMD-formatets ljudkapacitet till den grad att varje karaktär i spelet har en vokabulär på ett, max, tre ord (soundtracket består av tre låtar som knappt är ansatser till skränrock, precis som vi är vana vid alltså). Grafiskt är det inte helt olikt Saturn-floppen Sonic 3D Blast.

Sugen? Inte? Låt mig se om jag kan öka ditt intresse.

Sonic Rivals går i grund och botten ut på att som en av fyra karaktärer springa genom en bana mot en rival och försöka komma först. Spelet är uppbyggt som ett tvådimensionellt, sidoscrollande plattformsspel, men renderas i tredimensionell grafik.

Ta dig från punkt A till B. Undvik stora neonfärgade spindlar och se till att trycka motsvarande knapp i rätt tid när en trekant, ring, fyrkant eller ett kryss dyker upp på skärmen. Det sistnämnda ter sig egentligen ganska meningslöst då X-knappen tycks ha samma effekt som alla andra knappar, oavsett vilken ikon som syns på skärmen. X-knappen är, förutom höger och vänster pil, den enda knappen som behöver användas under hela spelet. Fantastiskt utmanande.

Anledningen till att Sonic och hans rivaler springer mot varandra är väldigt luddig. Men de olika svårdefinierbara djuren har ett varsitt motiv, som alla knyts runt det faktum att ständiga antagonisten Dr. Eggman lyckats framställa en kamera som förvandlar det man tar bilder av till kort (hans långsiktiga genomonda plan är att förvandla hela planeten till ett kort).

Sonic springer för att rädda vännerna Tails och Amy, som förvandlats till - just det - kort. Knuckles, med livstidsjobbet som vakt för Master Emerald, springer för att finna denna smaragd som förvandlats till - just det - ett kort.
Shadow the Hedgehog springer för att han misstänker att hans skapare Dr. Eggman ljugit för honom, och vill veta sanningen. Om varför allt och alla har förvandlas till kort, kanske? Silver the Hedgehog springer utan egentlig anledning. Allt han vet är att han söker efter någon... någonstans. Som har förvandlats till ett kort, månne?

Varför Backbone Entertainment ens lyfter ett finger för att klämma in något slags storyelement i ett spel som är utformat för att kunna plockas upp och spelas i fem minuter för att sedan stängas av, är ett långt mycket mer fascinerande mysterium än vad de försöker göra karaktären Silver till. Att det sedan är så skrattretande, rentav underhållande dåligt, gör det bara ännu värre. Kombinera detta med spelets inspelade dialog som sammanlagt kanske klockar in på max en minut och vi har en blivande berättarteknisk klassiker.

Grafiskt hade Sonic Rivals kunnat krystas fram av en Playstation. Jag får nästan dubbelkolla på fodralet så att det inte är en konvertering av något från 1997. Kontrollen är så simpel som den bara kan bli. För att klara ut spelet behöver man knappt titta på skärmen. Silver the Hedgehog är med.
Ska vi behöva acceptera sådant här?

Nej.

Vi är bara så trötta nu. Vi har slutat ifrågasätta varför Sega insisterar på att gång på gång våldta deras en gång allra värdefullaste och bästa karaktär tillika varumärke. Vi har slutat försöka tämja kameran i {Sonic the Hedgehog} (på Xbox 360, då). Vi har hållit för öronen när Corey "Anakin Skywalker" Bringas (Tails) tjuter ikapp med Ryan Drummond (Sonic) om flest "Hey! Cool!" i Sonic Adventure.

{Sonic and the Secret Rings} känns alltmer som sista chansen för vårt blåa lilla energiknippe till kotte. Misslyckas Sega med det är det dödsstöten för Sonic. Låt honom i så fall vila i frid.