Spelberoende - stort problem för unga?

Organisation Fair Play som finansierade TV4:s dokumentär om spelvåld i våras fick stort genomslag med sin undersökning av spelberoende som publicerades i Dagens Nyheter idag. I stort sett alla riksmedierna hoppade på och Fair Plays styrelseledamoter intervjuades som experter. Nu kanske jag låter lite kritisk. Och nog är jag det också, det känns som Fair Play istället för att arbeta med de frågor som kunde hjälpa föräldrar och utsatta ungdomar, koncentrerar sig på att få punktvis och sensationellt medialt genomslag. För spelberoende är ett allvarligt problem som inte ska hanteras som den senaste Akrylamid-chocken.

En fjärdedel av ungdomarna har prioriterat att spela framför skolarbetet säger undersökningen. Det låter ju allvarligt. Under min skolgång prioriterade jag med jämna mellanrum både TV-spel, fotboll, hockeybilder, tjejer, familjen och godis framför skolarbete. Det är inte normalt att låta skolan gå först i alla lägen, helt enkelt. En sån unge vill ingen vara kompis med. Det är genom att göra felprioriteringar som man lär sig prioritera rätt. Sen har jag svårt att förstår en familjesituation som tillåter ett barn att spela fem timmar datorspel om dagen sju dagar i veckan. Det måste finnas grundläggande problem som tillåter det. Jag har svårt att tro på resultaten i denna undersökning som gjorts med hjälp av intervjuer i samband med ett projekt från socialdepartementet. Hur har svaren tagits fram? Det är oerhört känsligt att göra en enkätundersökning med barn, minsta antydan eller snävt formulerad fråga kan innebära felkällor. Bara det faktum att undersökningen gjordes bland de som besökte Fair Plays monter på socialdepartementets mässa borde väl säga något. Vore det inte naturligt att de som är spelintresserade tar sig en närmare titt på en monter vars reklammaterial består av stora Dual Shock2-bilder? Oavsett detta, så tror jag att alla kan vara överens om att det finns många barn i Sverige idag som inte riktigt själva kan kontrollera hur många timmar de spenderar framför datorn.

Är det ett lika stort problem om ett barn sitter och tittar på dokusåpor, talangjakter och MTV i timmar varje dag? Ja, det tror jag säkert. Hur påverkar Lunarstorm en ung människas sociala kompetens? Vi behöver inte punktvisa larmrapporter om vad som gör unga feta, dumma, våldsamma utan en heltäckande granskning som tar hänsyn till alla faktorer. Jag kan inte hjälpa att Per Hamid Ghatans kommentarer låter som de flesta forskare i media idag: "Ge oss mer pengar att forska! Ge oss! Ge oss!" Att få forskningspengar är viktigare än att ge en balanserad bild av problemet.

Jag tror att Fair Play, goda intentioner till trots, allt mer blir en renodlad lobbyorganisation som är mindre intresserade av att hjälpa än att nå uppmärksamhet. När deras TV-dokumentär diskuterades hade man åtminstone bemödat sig att hitta lite röster med varierande åsikter. Nu rekommenderar man bara att två av de mest kritiska motståndarna till spel ska kontaktas i samband med denna undersökning. De stora svenska lata medierna går inte längre än att fråga de personer vars namn finns med på pressreleasen och så har vi en ny moralpanik i full effekt. Jag tror att minst 10% av dagens unga har svårt att sluta äta choklad, samma siffra kanske gäller spelberoende för unga. Bland de unga mellan 11-16 år (som undersökningen täckte) är det säkert fler som har börjat röka än som har problem med spelberoende. Vem vet, men det är individerna som behöver hjälp. De behöver stöd och framförallt var är föräldrarna som tillåter sina barn att spendera 35 timmar i veckan framför dator- och TV-spel? Det är en stor tragedi i sig.

Det här lär oss två saker. Ställ frågor kring rapporteringen av larmrapporter. Vad är det för undersökning? Vem är det som hävdar vad? Vilka skador kan påvisas? Varför talar forskarna om detta (behöver de finansiering till sin forskning?)? Men det ställer också mediarapporteringen i dålig dager. Det hade krävt lite extra arbete för journalisterna att ta reda på tidigare forskning och rapportering. Att försöka ta kontakt med oberoende källor och experter. Men istället springer alla iväg åt samma håll och ropar "larmrapport och enligt en undersökning". Skit i att kritisk granska det material som ni blivit skedmatade med. Skit i det och kör fullt ös på storyn... Suck. En dag i framtiden kommer en hel generation av beslutsfattare, chefredaktörer och tyckare ha växt upp med dator- och TV-spel som en naturlig del av deras fritid. Kanske kan vi hoppas på en mindre fördummad och enkelspårig analys då? Men vad hjälper det de unga som bevisligen har problem med sitt spelberoende idag?