Splashdown

Det flaxas med armar, viftas med ben och aktar man sig inte noga så blir det ett och annat dopp i drickat. Stuntsen fungerar på det viset att man under ett hopp trycker på en av de tre stuntknapparna och drar vänster styrspak (eller d-padden om man föredrar det) åt valfritt håll för att få göra något som sinnesfriska människor aldrig skulle göra på en vattenskoter. Men i grund och botten så är stuntsen bara smaklös krydda i en tråkig paj. Mer om detta senare.

Grafiskt sett så finns det inte så mycket att klaga på. Miljöerna ser helt ok ut, vattnet både ser ut och rör sig på ett hyfsat realistiskt sätt och åkare + skotrar ser väl så pass bra ut som de kan se ut i ett spel av denna kalibern. Det är helt klart fel att kalla grafiken dålig, men den når inte riktigt ända upp till de högre nivåerna. Dock så lider spelet av ganska allvarliga slowdown-problem. Leder man ett lopp och har sikten fri från andra skoter-burna marodörer så flyter det mesta på bra. Men skulle man hamna tätt bakom en åkare som leder ett lopp så märker man en kraftig försämring i skärmuppdateringen. Skulle det bli tal om klung-racing så hamnar vi helt plötsligt i samma division som morbror Svantes semesterbilder från Mjölby. Katastrofalt. Effekterna är heller inget som övertygar, sprayet från vattenskotrarna ser mest ut som sprayen i gamla MS Paint. Fast i hundratal samtidigt.

Ljudet är inte så mycket att diskutera om, förutom de stereotypa rösterna så låter alla skotrar som upphottade elvispar. Men här ska inte bara Splashdown ha kritik, detta gäller även de flesta andra spel av den här typen som jag har provat. Musiken består av vämjelig amerikansk smörja som Blink 182, Sum 41 och Smashmouth. Som tur är så stödjer även spelet den personliga playlisten av MP3-låtar som man har på hårddisken.

Kontrollen är felfri och blir det sladdrigt ibland så beror detta på att man antagligen har styrt för mycket själv, eller hamnat i vatten-turbulens från moståndarnas skotrar. Flexibilitet finns det då man bland annat kan dra ner skotern under vattnet (för att undvika föremål på ytan) eller extra skarpa svängar.

Själva spelet består av Arcade där man kör enstaka lopp, utforskar banorna i lugn och ro eller antar utmaning av andra förare. Flerspelar-läget anser jag vara fullkomligt oanvändbart då skärmuppdateringen återigen gör sig bäst som diabild-show. Karriär-läget är som sig bör. En serie lopp som varierar i lite i omfattning beroende på vilken svårtghetsgrad man kör. Men man gör i stort sett alltid samma sak, det blir bara ännu mer oinspirerat med tiden. Det är här som min riktiga kritik kommer till Splashdown, det är nämligen helt utan ambitioner och intressanta nyskapande grepp. Det eftersträvar aldrig att vara något annat än ett högst medelmåttigt vattenskoter-spel utan nya idéer. I ärlighetens namn så gjordes det mesta i spelet redan i Wave Race till N64, och inte speciellt mycket har hänt sedan dess. Jag ska vara ärlig och säga att Splashdown inte är ett dåligt spel i rak bemärkelse, men det så både oinspirerat och lockar sällan till mer spelande. Då hjälper det inte att hantverket runt om håller hyfsat kvalité. Detta är ett mediokert spel som man faktiskt gör bäst i att undvika om man inte älskar den här typen av spel.