Standard Operating Procedure

Filmen:
Om du inte levt under en stubbe eller fastnat i World of Warcraft de senaste åren känner du förmodligen till det ökända fängelset Abu Ghraib i Bagdad, Irak. En av de största militära skandalerna utspelade sig där som dessutom fotograferades för övriga världen att beskåda. Bilder på nakna irakiska fångar staplade på hög och leende amerikanska soldater chockade oss alla. Regissören Errol Morris som ligger bakom kritikerrosade Fog of War visar oss nu sin bild av det hela genom att intervjua många av de inblandade.

När vår vän Saddam Hussein regerade var Abu Ghraib en av platserna man verkligen inte ville hamna på. Tortyr och allehanda otäckheter förekom regelbundet och fångarna matades med plastremsor. Fram till år 2001 hade fängelset över 15000 fångar och många av dem hade varit med sen Iran-Irak-kriget på åttiotalet. Där utfördes även trevliga experiment på fångarna när Saddam ville prova ut kemiska och biologiska vapen.

Men när George Bush den yngre slog på trummorna och klev in i Irak tömdes fängelset. Det dröjde inte länge förrän amerikanarna knackade på Bagdads portar och vilken trevlig överraskning för dem när ett maximumsäkerhetsfängelse stod färdigbyggt. Omgående började amerikanarna skyffla in upprorsmakare och försökte med omdiskuterade metoder att få fram information. En ironisk kuriosa är att Saddams gripande inte kom från något erkännande utan av en slump ute på fältet.

Den olustiga känslan jag får efter att ha tittat på Standard Operating Procedure är att jag inte vet vem som talar sanning. Många av de intervjuade har redan fått fängelsestraff för sitt deltagande och de väljer verkligen sina ord noga. Jag är även osäker på regissören Errol Morris ståndpunkt och det framställs väldigt svart på vitt att fångvaktarna är offer för en stor mörkläggningskampanj. Själv tror jag att det är en kombination av ren ondska hos fångvaktarna samt medtycke från befälen. Om du vill veta mer om skandalen vid Abu Ghraib är den här semidokumentären en guldgruva.

Bilden:
Standard Operating Procedure är ingen vanlig film utan består till den allra största delen av intervjuer blandat med dramatiserade sekvenser, foton och några suddiga mobilkameraklipp. Därför blir det lite krystat att ge ett normalt bildomdöme. Men hursomhelst, intervjuscenerna håller snuskigt hög kvalité. Skärpan är riktigt bra och det är rikligt med detaljer. Ansiktena ser naturtrogna ut och färghanteringen samt svärtan får högt betyg. Men eftersom upplägget är så speciellt vill jag inte ge högre betyg än en sjua. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1

Ljudet:
Sony har lyxat till det med en Dolby TrueHD-ljudmix som låter överraskande bra. Det är inte vanligt att ljudmixen är prioriterad i dokumentärer men det är bara att tacka och ta emot. Dialogen är kristallklar och välplacerad. De dramatiserade scenerna i Abu Ghraib-fängelset håller även de hög kvalité med bred dynamik och knivskarpa ljudeffekter. Basen är också tight och rapp. För en hembionörd är det dock tråkigt att surroundhögtalarna har så pass lite att göra men i det här fallet gör det ingenting.

Extramaterialet:
Om ni inte blev mätta på själva filmen finns en hel del extramaterial. Till exempel hela 123 minuter förlängda intervjuer med de inblandade, längre än själva filmen faktiskt! Det finns även 26 minuter bortklippta scener. Jag hade velat inkludera dem i filmen, för de tillför verkligen något. För er som vill försöka förstå Errol Morris ståndpunkt rekommenderar jag kommentatorsspåret. Där låter han oss höra sina egna tankegångar och teorier.

Paneldiskussionen "Diplomacy in the Age of Terror" sträcker sig över 45 minuter och där får vi se regissören med flera diskutera filmen vid Berlin Film Festival, men den är bara seg. Det finns även en presskonferens från Berlin Film Festival, den är 32 minuter lång och handlar om just skandalen så klart. Inför USA-premiären medverkade regissören Errol Morris även i en kortare pratstund som också finns på skivan, den är 11 minuter lång. Tyvärr är allt extramaterial lågupplöst.