Starcraft: Ghost

Starcraft-universumet är egentligen helt perfekt att basera ett actionspel på. Med sina tre vitt skilda raser, sin klockrent stenhårda design och välskrivna handling erbjuder originalet Starcraft och expansionen Brood Wars en rik källa att ösa ur. Detta insåg Blizzard redan i tidernas begynnelse (det vill säga: år 2000) och gav utvecklarna Nihilistic Software i uppdrag att göra ett tredjepersons actionspel baserat på serien till Playstation 2, Gamecube och Xbox. De i sin tur påbörjade arbetet under tidigt 2001 med spelet som skulle komma att bli känt som Starcraft: Ghost.

På E3 2002 visades en tidig version upp. Nihilistic hade valt att låta spelaren axla rollen som en Ghost, Terraneras supertränade och superhemliga agenter. Som den blonda och bildsköna Nova gällde det att infiltrera Terranska baser, smyga sig på Protoss-krigare samt slakta hordvis med slemmiga Zerg. Till sin hjälp skulle man ha sin smidighet och styrka och en rik uppsättning vapen, men framförallt sina unika psi-krafter. Med dessa skulle Nova kunna sakta ner tiden, gömma sig under optiskt kamouflage samt se genom väggar och fienderustningar. Starcraft: Ghost skulle erbjuda taktisk action med smygarelement och släppas under 2003.

Så långt verkade allting frid och fröjd, och spelet dök upp på "mest efterlängtade"- listor över hela världen. Internt var det dock en annan femma. Blizzard var inte nöjda med resultatet och försenade spelet spelet ett antal gånger. I maj 2004 fick slutligen Nihilistic kicken från jobbet och ersattes av utvecklarna Swingin’ Ape Studios (Metal Arms: Glitch in the System) som tidigare i år köptes upp av Blizzard. Det sägs att Swingin’ Ape skrotade i princip allt av Nihilistics arbete och skrev om all kod från grunden. De behöll Novas psi-krafter och spelets grundläggande upplägg, men alla uppdrag, fienderutiner och grafik byggde de upp på nytt. Likaså passade de på att inkludera fordon i spelet. Den bastanta Siege Tank och den nippriga Vulture känns igen från Starcraft medan det kombinerade bomb- och transportplanet Stinger och den Halo-doftande jeepen Grizzly är nytillkommna.

Även manuset fick sig en rejäl omgång. Nihilistics version utspelade sig visserligen i samma universum, men hade i övrigt väldigt lite med händelserna i de två tidigare spelen att göra. Swingin’ Ape har istället förlagt handlingen fyra år efter Brood Wars och har strävat efter att knyta samman Ghost med de tidigare delarna. I centrum för konflikten står ett mystiskt forskningsprojekt "Project: Shadow Blade", startat av Arkturus Mengsk, där den giftiga gasen Terrazine används för att förvandla Ghosts till ännu kraftigare Spectres. Nova skickas in för att undersöka saken och snart visar det sig att både Zerg och Protoss vill åt gasen, liksom rivaliserande Terranska fraktioner. Bäddat för intergalaktiskt trubbel och stor oreda, med andra ord.

Nova själv är fortfarande en vältränad och ytterst kompetent Ghost i sin silvrigt vita och blåskimrande dräkt, och använder sig fortfarande av samma psi-krafter som Nihilistic utformade. Mycket arbete har lagts ner på att balansera hennes krafter i förhållande till fiendernas agerande och uppdragens utformning. Precis som i Starcraft kan inte Nova helt förlita sig på sitt optiska kamouflage. Dels för att det drar en hiskelig massa kraft från hennes dräkt, dels för att varje ras har specifika enheter som ser rakt igenom det. För att lyckas i Starcraft Ghost måste spelaren tänka som en Ghost, hushålla med sina krafter och tänka smart. För att belöna den försiktige spelaren kan Nova utföra ett antal olika Stealth Kills på oförbererdda fiender. Dessa genomförs med hjälp av minispel där varje fiendetyp ska tas av daga med en unik knappkombination. En Terran Marine som tas med garden nere hoppar Nova på bakifrån, bänder upp visiret på och trycker in en handgranat. Det går visserligen att ifrågasätta det stealthiga i att spränga sina fiender i luften, men själva spelmekaniken fungerar bra och är skönt tillfredsställande. I övrigt påminner hennes sätt att röra sig om en Sam Fischer på speed, med samma "över axeln"-sikte och bortsläpande av vakter till mörka hörn.

Likaså kan Nova svinga både sitt egna Assault Rifle och prickskyttegevär som plocka upp eldkastare och hagelgevär från fallna fiender. Hon har även en speciell Lockdown Gun med vilken hon kan kortsluta fordon och elektroniska mekanismer, och ter sig situationen riktigt illa kan hon kalla in ett taktiskt bombanfall. Just den förmågan att peka ut mål och sedan se dem förintas i moln av rök och eld var vansinnigt tillfredsställande redan i Starcraft och verkar fungera om möjligt ännu bättre här.

Det är dock inte bara enspelarläget som arbetats om, Blizzard har även jobbat hårt med det nytillkomna flerspelarläget. Upp till 16 spelare ska kunna mötas över Xbox Live eller Playstation Online. Blizzard har officielllt tillkännagivit åtta olika enhetstyper, fyra för Terran och fyra för Zerg, men en inte helt ogrundad gissning är att dessa kommer kompletteras av fyra Protoss-enheter allt eftersom. Spelsättet är Battlefield-inspirerat med kontrollpunkter på kartan som ska tas över i en bestämd ordning. Terranerna förfogar över Light Infantry, Marine, Firebat och Ghosts. Zerg-sidan tillhandahåller Zerglings, Mutalisks, Hydralisks och Infected Marines. Spelare tjänar poäng genom att ha ihjäl motståndare och hålla kontrollpunkter, dessa poäng kan sedan användas för att byta mellan klasserna. En av Starcrafts främsta styrkor var just balansen mellan enheterna och det är något som Blizzard vill ska finnas även här. En trupp bestående enbart av närstridsspecialiserade Firebats är ett enkelt byte för Hydraliskernas syraattacker om de inte backas upp av några Marines. Likaså kan en fysiskt svagare Light Infantry göra slarvsylta av starkare fiender tack vare sin förmåga att bygga kanontorn och köra fordon.

Blizzard siktar på att släppa Starcraft Ghost andra kvartalet 2006, då har spelet varit under utveckling i över fem års tid. Det senaste offentliga framträdandet gjorde det på Blizzcon i oktober i år och då återstod det en hel del jobb. Kontrollen fungerade visserligen utan problem, men spelet led av ofärdig kollisionsprogrammering, primitiv artificiell intelligens liksom en mängd grafiska missar. Likaså kändes raserna något obalanserade i flerspelarläget, då de ettrigt små och snabba zerglings gjorde processen kort med de Terranska trupperna.

Avgörande för titelns framgång är i hur stor grad som Blizzard lyckas omvandla de briljanta strategispelen till en underhållande actionupplevelse. Command & Conquer: Renegade försökte med samma sak för några år sedan men föll på grund av oinspirerat utförande. Starcraft-universumet är som sagt helt idealiskt som förlaga och kan ge såväl enspelar- som flerspelarläget det lilla extra som krävs för att Starcraft Ghost ska höja sig ur denna generations jämngråa massa av likformade actionspel, men då krävs det att Blizzard ligger i fram till release.

Efter att ha blivit bränd av Joanna Dark tidigare i år har jag svårt att oreserverat se fram emot Starcraft Ghost. Långa, problemtyngda utvecklingsprocesser är sällan något gott tecken och huruvida flerspelarläget är ett smart drag eller en desperat panikåtgärd är än för tidigt att säga. Det som dock talar till Novas fördel är att Blizzard är sådana sanslösa perfektionister. De har ett enormt internt kunnande som nu fått ytterligare förstärkning genom köpet av Swingin’ Ape Studios. De kommer helt enkelt inte släppa ifrån sig spelet förrän de anser sig vara färdiga med det. Så visst finns det fortfarande anledning att se fram Novas intergalaktiska framfart under 2006. Eller kanske under 2007. Eller 2008. Nåja, den som lever får se.