Stardust

Neil Gaiman. Lysande serietecknare, hyfsad fantasy-författare, snyggt efternamn och ganska intetsägande och möjligen lite oslipad som regissör. Ja, kanske skulle han skulle han inte vilja ha med allt det där på sitt CV men så är jag nog benägen att kategorisera honom. Stardust bygger på en av Gaimans romaner och eftersom jag redan varit inne på att han är en hyfsad författare så kan jag konstatera att Stardust är en hyfsad film när jag ändå är igång.

Vad som finns kvar att konstatera då är handlingen: Tristan, en yngling från byn Wall vill vinna en fager dams hjärta och korsar gränsen till det magiska landet Stormhold där en stjärna har fallit ner vilken han tänker ge till sitt love-interest. Stjärnan visar sig dock vara en annan fager dam, närmare bestämt en vacker kvinna med magiska krafter. Sådana resurser är så klart attraktivt villebråd och mycket riktigt ger sig snart ett gäng prinsar, häxor och annat oknytt in i jakten.

Väldigt mycket klassiska fantasy/äventyr-referenser alltså och det är ju trevligt, sagans värld har alltid gjort sig oförskämt bra på film. Och sneglar ni lite på rollistan här uppe till vänster så upptäcker man snart att filmens casting-agenter inte har legat på latsidan. Framförallt är det givande att se De Niro i en mindre biroll som gay-pirat. Michelle Pfeiffers comeback som missnöjsam åldrande häxa är också väl värd en eloge. Överhuvudtaget känns skådespelet stabilt, detsamma gäller för regiarbetet som Matthew Vaughn (Layer Cake) stått för. Ni kalenderbitare och namnnördar kan förresten ta och skriva in i kalendrarna att Matthew ska regissera Marvel-rullen Thor som han premiär nästa år. Samt att han var best man på Madonnas bröllop.

Tyvärr finns det vissa skönhetsfläckar som gör att Stardust inte klarar av att behålla det magiska skimret hela vägen. Tempomässigt så börjar det bli segt redan efter en timme och man lyckas inte med att bjuda på något dramaturgiska crescendo som höjer upp filmen när man går ner i tempot. Sedan är det samma ständiga problem som när det gäller bokfilmatiseringar (fantasy speciellt...?) vilket är att mytologin kring ställena och personerna förblir lite oklar eftersom tiden inte räcker till. Sedan är det rent allmänt så med Gaiman att han är lite rörig av sig i sina storys, tror ni mig inte så se rullen MirrorMask...

Stardust är sett på det stora hela en behaglig film med behagliga karaktärerna. Möjligen lovade trailern och skådisuppbådet mer än vad den mäktade med att bjuda på men så är det ibland. En 7:a blir betyg.

DVD:n från Paramount är en rätt trevlig historia med en 30 minuter lång Making of-dokumentär där vi får se hur förvandlingen från grafisk novell (vilket Gaimans bok var från början) till film gick till. Tabbar och misstag och borttagna scener bjuds det också på samt trailern för filmen.