Super Pocket: Capcom Edition
Evercade-gängets budgetmaskin har under de senaste veckorna gett Petter starka, gamla Game Boy-vibbar och han är nu alldeles lyrisk...
Brittiska Blaze Entertainment har med sin Evercade-konsol (som finns både i stationärt format och som bärbar enhet) etablerat sig som moderna retrokungar och med nya Super Pocket har de verkligen dunkat in en av de mest erotiskt snillrika, prisvärda och underbara spelprylar vi haft nöjet att klämma på under det senaste året.
Min första bärbara spelenhet var en Atari Lynx. Jag köpte den för hårt ihopslitna sommarjobbspengar i slutet av sommaren 1990. Jag var då nyss fyllda 13 år och tillsammans med skräpspelet Gates of Zendocon bar jag hem maskinen som jag trodde skulle bli min nya bästis. Så blev det inte. Så blev det inte alls. Lynx var tung, stor, drog batteri som inget annat (förutom Game Gear då förstås) och spelutbudet var i det närmaste katastrofalt. Lyckligtvis hade jag en god vän vars storebror verkligen ville byta bort sin Game Boy och verkligen ville ha en Lynx, istället. Jag bytte min bärbara Atari-flopp plus California Games och Zendocon mot en Game Boy samt spelen Tetris, Super Mario Land och Alleyway. Trots monokrom skärm, mindre storlek och simplare spel rent grafiskt var Nintendos bärbara manick vida, vida överlägsen allt vad Lynx hette och jag minns verkligen hur nöjd jag var med mitt byte.

Capcom-versionen av Super Pocket är såklart blå-gul som Capcom ikoniska logotyp.
Game Boy gav mig en viss känsla som ingen annan spelenhet lyckats närma sig sen dess. En betydande del av mig har alltid utgått från att det handlade med åldern att göra. Ung, nyfiken och inte särskilt kräsen. En annan del av mig har alltid trott att det hade med Nintendos storsatsning på sin första bärbara enhet att göra, för Game Boy var på flera sätt magiskt charmig och spelutbudet fantastiskt. Nu vet jag dock att det inte var sant, inget av det. Att vare sig Game Gear, Nomad, DS, 3DS, PSP eller Vita lyckades framkalla samma känsla hos mig hade inget med åldern att göra. Det hade enbart med maskinen och dess utformning samt spelen, att göra. Enbart. För nu... 34 år senare, har jag hittat igen samma känsla.

Ergonomin är mycket bra och IPS-skärmen alldeles fantastisk. Trots sin pyttelilla storlek syns varenda liten retropixel och det utan komprimeringsartefakter eller suddig oskärpa vid snabba rörelser.
När vi erbjöds en Super Pocket-recensionsmaskin från de alltid lika vänliga gubbarna borta på Arcade Dreams var jag vare sig särskilt insatt i konsolen i sig och de spel som är förinstallerade på den eller på det faktum att Super Pocket är en del av Evercade-ekosystemet. Du kan alltså utöver de 12 Capcom-klassikerna som ligger inuti enheten vid köp pula ned vilket Evercade-kassett du vill, något som gör detta till en ny Game Boy. Smidigt, charmigt, gammaldags och väldigt beroendeframkallande då vi har ett antal Evercade-samlingar liggande i kassett-form här på redaktion, däribland Codemasters Collection, Data East Collection, Duke Nukem Collection samt Atari Collection.
Super Pocket mäter 7,8 centimeter på bredden och 12,5 centimeter på höjden och den är dryga 2,5 centimeter tjock vilket gör den till en "platt Game Boy", om du så vill. Den huserar ett inbyggt lithium-batteri som laddas via USB-C och det räcker i cirka fem timmar per laddning. Skärmen mäter 2,8" och är av IPS-paneltyp vilket innebär strålande detaljrikedom, pixeldensitet, färgmättnad och skärpa. Faktum är att skärmen är det som imponerar mest här tillsammans med hur felfritt smidig denna lilla klarblå konsol verkligen är. I en tid där allt måste installeras, kopplas upp mot wifi, uppdateras och där ingenting går att ens starta innan man registrerat en profil med mail, lösenord och all tänkbar personlig information - är det olidligt, otroligt, osannolikt skönt att ha en spelenhet som startar direkt och på tre sekunder är inne i spelet du valt att starta, utan krångel eller login-rutor. Super Pocket är rapp, problemfri, simpel och snygg och det Linux-baserade gränssnittet som sitter på insidan är i det närmaste osynligt, ställer sig aldrig i vägen och ställer aldrig till med några problem.

Spelutbudet är riktigt bra även om Blazer hade kunnat skippa 1944: The Loop Master och istället pulat in Mega Man 2, om du frågar mig.
Super Pocket: Capcom Edition är såklart Capcom-versionen av Super Pocket och här hittar du 12 stycken tidlösa arkadklassiker från den japanska speljätten. 1943, Strider, Final Fight, Mega Man, Bionic Commando, Street Fighter II, Captain Commando, Ghouls 'n Ghosts... Utbudet är strålande och det är oförfalskade, fullständiga arkadversioner av dessa spel vi pratar om, vilket glädjer en gammal arkadräv som undertecknad o det grövsta. Prestandan här är dessutom fläckfri. Perfekt. Ingenting hackar, ingenting fryser eller hänger sig, ingenting strular. Spelen flyter problemfritt precis som de bör och spelupplevelsen är på köpet därmed fenomenal.
Spelen som ingår:
• 1942
• 1943
• 1944 : The Loop Master
• Bionic Commando
• Captain Commando
• Street Fighter II: Hyper Fighting
• Strider
• Wolf of the Battlefield: Mercs
• Mega Man
• Final Fight
• Ghouls 'n Ghosts
• Forgotten Worlds
Super Pocket: Capcom Edition är en alldeles underbar liten enhet som jag under dryga två veckors tid blivit högst beroende av. Byggkvaliteten är superb, designen samt ergonomin och känslan i styrkors + knappar lysande och skärmen är fantastisk. Att det går att köpa Super Pocket: Capcom Edition i svenska butiker för 700 kronor ser jag som årets bästa kap. Hade den kostat det dubbla hade jag fortfarande beskrivit den som ytterst prisvärd. Gör dig själv en juletjänst, köp en sån här klarblå liten 2023-Game Boy till dig själv i julklapp och lira Captain Commando tills svetten sprutar.
Gamereactor Sverige