Super Stardust HD

Stardust släpptes 1993 till Amiga 500 och var en nytolkning av just {Asteroids}, med ett lite mer komplicerat upplägg. Grundtanken är att åka runt på en statisk bakgrund medan asteroider (och då och då utomjordingar) sveper förbi. Varje gång man skjuter en asteroid spricker den i mindre delar vilket gör det mer och mer riskabelt att röra sig runt om man inte städar upp ordentligt. Stardust gjorde samma sak men införde fler vapen, olika banor och lite mer detaljer. Super Stardust, som kom något år senare, lade till tredimensionella banor och ännu snyggare grafik, och släpptes även till Commodores misslyckade 32-bitarskonsol CD32 samt PC.

Bloodhouse, den finska utvecklaren bakom spelet, gick sedan ihop med lika finska Terramarque, en halvmisslyckad utvecklare som egentligen bara klämt ur sig fantasyfightingspelet Elfmania, och bildade Housemarque. Framgångarna lät vänta på sig, och det var inte förrän 2002 som {Transworld Snowboarding} till Xbox blev den första riktiga titeln som gjorde någon sorts avtryck i spelvärlden. Sen blev det tyst igen och om någon inbiten fan hade följt Housemarques historia hade de nog börjat misströsta.

Men så visades {Super Stardust HD} upp och den här gången verkar det bli succé. Med gamla Amiga-trimmade demokodarskills i bakfickan har Housemarque lyckats pressa ut en enorm massa prestanda ur Playstation 3:an. Nej, det ser inte mycket ut för världen, med en ganska enkel planet som hänger mot en stjärfylld bakgrund, och lite rymdskrot som snurrar runt utanför. Men kollar man närmare är det en hysterisk massa grejer som händer. Alla asteroider man skjuter sönder faller sönder i trovärdiga bitar precis där man skjuter, och snart kan tusentals bitar flaxa runt. Alltihop styrs av en detaljerad fysikmotor som får asteroider att kollidera och krossas oavsett om du blandar dig i eller inte. När Super Stardust HD är som mest kaotiskt är det rejält imponerande.

Inte för att man hinner kolla särskilt noga, utan det handlar helt och hållet om reflexer och att försöka överleva från sekund till sekund. Med ett modernt tvåspaksschema har Super Stardust HD en hel del gemensamt med {Geometry Wars: Retro Evolved}, där paniken alltid knackar på dörren när hundratals fiender närmar sig. Men nog finns det skillnader. I Super Stardust rör man sig alltid runt en planet och det går att boosta iväg för att få lite andrum. Det finns också några smartbomber att utnyttja om läget är riktigt kritiskt. De tre vapnen man har att välja mellan har olika användningsområden, även om Gold Melter i slutändan är överlägset bäst och mest flexibelt. Slutligen bjuder också var och en av de fem banorna på en rejäl slutboss.

Super Stardust HD har blivit en av Sonys guldkalvar på Playstation Network och har fått en rad små uppgraderingar som lägger till nya spellägen och utmaningar. Det blev också det första spelet med inbyggda troféer att börja samla och fick en välförtjänt försäljningsboost på grund av det. Tyvärr kräver många av troféerna att du också köper extralägena vilket känns lite snålt.

Att kalla Super Stardust HD originellt eller särskilt varierat vore en lögn. Gillar du inte de första minuterna så kommer du inte att gilla det, punkt. Men det är ett extremt polerat och beroendeframkallande spel, och som alla riktigt bra arkadspel blir det en närmast zenliknande upplevelse. Att tänka hinner man inte med, det är bara att reagera. Man sitter bara där, med stirriga ögon och mekaniska rörelser, tills man antingen klarat banan eller sprängts i bitar och inser att man inte andats eller blinkat på fem minuter. Det är också rejält svårt, som sig bör. Med tanke på det låga priset är Super Stardust HD helt klart köpvärt för alla fans av intensiva skjutaspel.