Swordship

Jag älskar när spel vågar vara enkla, och då snackar vi såklart inte om en enkelhet i svårighetsgrad utan i koncept. Många av världshistoriens bästa spel har nämligen lutat sig mot ett enkelt upplägg, och det är svårt att argumentera emot storheten i spel som {Tetris}, Pong och Pacman även om de inte besitter de mest avancerade komponenterna. Även mer moderna äventyr har sedan såklart också anammat denna enkelhet, och tittar man på titlar likt {Elite Beat Agents}, {Portal} och {Guitar Hero} så genomsyras dessa också av en simplistiskt spelbarhet där utmaningen ligger i att fullända sin förmåga inom en strikt spelplan. Anledningen att jag skriver om detta är för att nya indiespelet {Swordship} opererar inom likande farvatten, och även om det till en början kan te sig förrädiskt simpelt så är det med denna okomplicerade kombination som man lyckas segla förvånansvärt långt och länge.

Rött betyder fara - lätt att förstå.
Swordship går i stora drag ut på att sno containrar och leverera dem till sina brottsliga kumpaner, och man gör detta genom att manövrera ett svävande skepp som glider strax ovanför de enorma vattenmassorna som nu dominerar världen. Att stjäla dessa eftertraktade lastlådor kräver dock en hel del skicklighet, och förutom att man färdas i höga hastigheter över de böljande vågorna så gör man det samtidigt som diverse fiender gör sitt yttersta för att stoppa din framfart. Det hela låter visserligen kanske inte så avancerat, och i ärlighetens namn är det inte det i grunden heller, men mycket av utmaningen ligger i att du som spelare är inrutad på ett väldigt litet utrymme där minsta misstag kan kosta dig allt.

Vissa sekvenser får en att känna sig alldeles för cool.
Du ser nämligen spelet från ovan samtidigt som din farkost rör sig från skärmens överkant och ner, och fienderna som anfaller gör det från under ytan eller i luftutrymmet. Kruxet är dock att du inte kan slåss tillbaka. Din skepp är varken utrustat med några missiler eller kulsprutor och det enda sättet för dig att besegra dina motståndare är genom att lura dessa att skjuta mot varandra. Vill du till exempel bli av med en efterhängsen pansarkanon så måste du röra dig i dess närhet så andra fiender tar sikte, och precis när skotten börjar hagla gäller det såklart att ta sig ur vägen för att inte stryka med i samma veva. Det hela är en ständig balansgång mellan att vara offensiv och defensiv, och även om du inte måste bemästra dina motståndare hela tiden så får du mer poäng ju fler av dessa du lyckas kassera till havets botten.

Detta hade dock såklart inte varit roligt i sig om inte själva spelbarheten och kontrollen var något att skriva hem om. Lyckligtvis så levererar dock utvecklarna Digital Kingdom en solid känsla i handkontrollen där man verkligen känner sig som en smugglare som med hjälp av snabba manövrar och ett ännu snabbare tankesätt alltid har en chans att ta sig ut med livhanken i behåll. Det är liksom svårt att beskriva den euforiska känslan som infinner sig när man står mellan två kanontorn som siktar in sig på en för att sedan se båda skjuta sönder varandra till småbitar samtidigt som man glider under vågorna likt en smidig delfin strax innan projektilerna träffar sitt mål. Många sekvenser är på detta sätt som hämtade ur actionfilmer, och då kameran kan zoomas in och sakta ner tiden när dessa moment sker så adderar det otroligt mycket till upplevelsen.

Den ständiga frågan: kassera poängen eller spara till en regnig dag?
En viktig aspekt i Swordship är sedan hur progressionen ser ut. För varje container du får - och klarar att leverera - så ställs du inför ett val innan nästa bana tar sin början. Ska du skicka godset vidare mot dina chefer och öka din poäng eller ska du spara dem och använda dem som extraliv utifall olyckan skulle hålla sig framme? Återigen så är det en balansgång att ta hänsyn till, och då man bara kan låsa upp nya saker (nya förmågor och annat smått och gott) genom att nå upp till nästa poängtak så tvingas man alltid väga för- och nackdelar mot varandra och bestämma sig om man vågar chansa eller bör spela säkert. För det finns ingen möjlighet att "grinda" sig till framgång i Swordship, utan du måste ständigt utvecklas och bli bättre för att ta nästa steg och ta dig vidare.

Det förekommer bossfajter, och dessa kan vara galet utmanande.
Presentationen går sedan hand i hand med resten av spelets övergripande filosofi, och med snygg och enkel grafik, där klara färger och djärva konturer målar upp en värld av fara och fart, så lyckas man pricka in otroligt många rätt. Även musiken är medryckande till tusen, och precis som i spel likt {F-Zero} och Wave Race är det en fröjd att se sin lilla farkost skjuta sig fram i takt med att de pulserade tonerna dunkar fram ur högtalarna. Det enda riktiga minuset jag kan komma på är att jag hade velat ha lite mer kontrollmöjligheter. För då ens skepp färdas så pass fort, och minsta felsteg kan innebära slutet, så hade det varit trevligt om man kunde finkalibrera sina rörelser i sidled med axelknapparna. Att enbart ha den vänstra styrspaken fungerar visserligen fullt ut, men i bland handlar det verkligen om millimetrar, och att kunna glida lätt åt höger eller vänster (som man bland annat kan i spel som {F-Zero GX}) hade gjort en grym upplevelse ännu lite bättre.

I slutändan är dock Swordship ett adrenalinfyllt indiespel där ledorden är utmaning och finess blandat med fart och action. Det enkla konceptet står bestämt i centrum och låter en som spelare utvecklas runt simpla beståndsdelar, och även om det absolut kan klassas som "tunt" för de som kräver extra allt så är det en ren fröjd att tackla denna utmaning för mer minimalistiskt lagda gamers. Det ska förvisso sägas att spelet kan kännas lite enformigt under längre perioder, men om du använder detta likt en vältajmad andningspaus mellan det där maffiga rollspelet eller nästa äventyrspel så finns här mängder av underhållning att hämta under kortare sessioner.

Att klara en bana med minsta möjliga marginal är en underbar känsla.