Syriana

Oftast när jag ser en film brukar jag försöka recensera den några dagar efteråt så att den hinner sjunka in och kan ligga i hjärnans hårddisksmarinad och växa till sig lite. Men med den Oscarshyllade politiska thrillern Syriana blev jag tvungen att göra ett undantag av den simpla anledning att om jag väntat lite längre så hade jag inte kommit ihåg något från filmen och recensionen hade blivit kortare än medlemslistorna i Uwe Bolls fanclub. Jag har svårt att sätta fingret på var skor klämmer egentligen, Syriana har ett hyfsat funktionellt manus, bra skådespel och ett bitvis smidigt regiarbete. Ändå blir resultatet så förbenat lättglömt. Men vi sparar den analysen tills vidare och drar istället handlingen lite snabbt.

Syriana tar avstamp i mäktiga mäns intresse av det svarta guldet. Och även om jag själv är lakritsfanatiker så är det så klart inte det jag menar. Slarvigt uttryckt fokuseras det på två huvudpersoner. Dels Bob (en skäggig George Clooney) som lever ett riskfyllt liv som agent åt USA i Mellanöstern och sedan Bryan (Matt Damon) som snärjs in i en oljekonflikt under sin anställning som rådgivare åt en mäktig prins. Kontentan går ut på att belysa oljemarknadens korrupta baksidor och följa olika perspektiv för att på det sättet visa hur vitt skilda individer drabbas av maktspelet och alla skamgrepp kring oljan. Och det är ju behjärtansvärt på alla sätt och vis, framförallt eftersom vi här i västvärlden har oerhört lite koll på vad som händer bakom kulisserna och priset andra människor betalar för att vi ska få tillgång till bränsle.

Men, nu kommer det klassiska men:et, när man ska pussla ihop och skarva samman olika levnadsöden och händelser på det sättet som Syriana eftersträvar krävs det att man inte ha fuskat med upplägget och att man jobbar ordentligt med att få de olika delarna att hänga ihop i slutändan samt kännas relevanta för varandras existens. Där ligger det största problemet, framförallt eftersom detta är en thriller som ger sken av att vara smart och fyndig och då är det inte så lyckat att det som är mest fyndigt i Syriana är oljefyndigheterna. Dessutom saknas de klassiska spänningsmomenten och dramaturgiska stegringarna vilket bidrar till att helheten blir tam och bör utrustas med "Blinka och du missar den-varning". Tilläggas bör även att politiska thrillers generellt sett har svårt att tämja mina kräsna filmsmaklökar, men vill man tvunget se något i genren så rekommenderar jag Constant Gardener som både är ett och två snäpp bättre än Syriana även om detta inte på något sätt är en film som gör bort sig.

DVD:n är utrustad med fullgod anamorfisk bild och ljud (enbart DD 5-1) och innehåller en del småintressant material (bonusscener, Clooney-intervju, elva minuter lång dokumentär) även om jag hade önskat ännu mer bakgrundsmaterial till hur researchen osv är gjord.