The Aviator

Martin Scorsese och Howard Hughes, mannen som Scorsese valt att förära med en film, har faktiskt en del likheter. Inte nog med att de båda regisserat film, de båda har även fascinerat, upprört och varit i ropet under en lång tidsera. Scorsese har porträtterat instabila personligheter i sina filmer medan det är allmänt känt att Hughes hade ett sviktande psyke. Listan på gemensamma faktorer kan som synes göras lång och är det någon person som det finns rikligt med berättarstoff om så är det denna Hughes. Den mångsidiga miljardären förändrade hela amerikanska flygindustrin under sin glansperiod på 30-talet och förblir en av de mest excentriska affärsmän som världen skådat. De flesta är säkert bekanta med uttrycket "Ha många bollar i luften" och med tanke på Hughes passion för vackra kvinnor, film och flygplan kan man gott kalla honom för en regelrätt jonglör. För att inte filmen skulle bli längre än de tre timmarna som nu är fallet blev Scorsese tvungen att lägga krutet på någon av alla Hughes passioner och flygintresset är tveklöst det som avhandlas mest, intensivast och vackrast i filmen.

Scorsese kan som bekant sitt hantverk och guidar oss genom Hughes uppgång och fall med en handfast regi. Vissa scener och bildupplösningar är osannolikt välgjorda med en Leonardo DiCaprio i högform som aldrig mer lär behöva höra att han bara lever på sitt utseende. I rollen som Ava Gardner ser vi Kate Beckinsale som efter sina två vampyrutflykter (Underworld, Van Helsing) nu är tillbaka i Hollywoods finrum. Den på förhand svåraste rollen som den karismatiska aktrisen Katharine Hepburn tillföll Sagan om Ringen-bekantingen Cate Blanchett som gör en utsökt rolltolkning. Kanske är det just i valet av skådespelare som Scorsese har varit mest våghalsig. För annars har han som vanligt sett till att omge sig av så skickliga kameramän, fotografer och musikkompositörer att det mer eller mindre är omöjligt att hitta något inspelningsmässigt att klaga på.

Martin Scorsese spelar så gott som alltid med säkra kort och har en hög lägstanivå i sitt filmskapande. Den kritik som eventuellt går att yppa är att han det senaste årtiondet blivit lite för komfortabel och inte längre levererar riktigt skärande människoskildringar och våldsbetonade sönderfall som han en gång gjorde (jag avgudar Taxi Driver till den grad att jag skulle kunna tänka mig att bli taxichaufför bara för sakens skull). Å andra sidan måste han ha rätt att åldras som alla andra och så länge han spottar ur sig en storslagen och välgjord dramaproduktion vart tredje år så tänker inte jag ställa mig på några barrikader eller skriva på protestlistor.

The Aviator må ha blivit snuvad på de tyngsta Oscarutmärkelserna men det inverkar inte på faktumet att det är ett ytterst kvalitativt dramaepos. Och som en skildring över en människas jakt på drömmar och hur tunn gränsen mellan passion och mani faktiskt är så lär den regissör som vill överträffa Scorsese och DiCaprio behöva ta fram det tunga artilleriet.