The Crossing

Ibland kan man få känslan av att ett visst spel egentligen kan vara grunden till vad som komma skall. Exakt så kan jag känna inför {The Crossing}. Vad kan då The Crossing vara, tvärtemot vad man kan tro är det inte en spinoff på Nintendos pastellfärgade glädjefyllda värld med tokiga djur och lummiga utopisamhälle. The Crossing är istället stenhård historia om krigsföring i två olika tidsåldrar, som dessutom smälter samman. Där din fiende kan vara din bäste kompis, eller hela din datorspelande bekantskapskrets.

Dark {Messiah} of Might and Magic må vara ett kvalitativt actionspel med lätta rollspelsinfluenser, men där som Arkane Studios spel verkligen briljerar är sättet som de använder sig av fysik och smart bandesign. Miljöer har skapat så man kan använda dem mot fienden, och vanliga vardagsföremål kan förvandlas till potentiella vapen. Förmågan att vifta runt med en bred arsenal med vapen, och även kunna sparka in sina fiender i spikförsedda väggar, och ut för branta stup bidrar även det till en superskön actionupplevelse.

Mycket av detta kommer Arkane Studios att ta med sig till The Crossing. Arbetet med Source-motorn och samarbetet med Valve har resulterat i utbyte av tjänster. Viktor Antropov kanske inte är ett namn som låter speciellt bekant, men chansen att du har sett hans tidigare verk är ganska stor. Herr Antropov var nämligen ett tag anställd hos Valve, och har bland annat ritat stora delar av City 17 och dess omgivningar. Såväl artwork som berättarröst i extramaterial har herr Antropov bidragit med, men har nu gått vidare.

Numera frilansar han för Arkane Studios, och har bidragit med att designa spelvärlden och skriver handlingen vi får ta del av i The Crossing. Paris håller på att gå under tack vare att det mer eller mindre råder öppet krig mot kriminella element och lokalpolisen. Regeringen gör inte mycket nytta, och anarki håller på att ta över. Spelet utspelar sig i Paris, i såväl nutid som i dåtid.

Spelaren tar rollen som en antiterroristpolis som har som jobb att rensa upp bland orosmakarna i Paris förorter. En vacker dag kliver du in i en extremt gammal kyrka, och när du sedan kliver ut är det något som inte står rätt till. Anledningen till detta är att man har hamnat på samma plats, men ungefär sjuhundra år tidigare. Templarriddarna upplöstes aldrig, och istället för att försvinna och åtalas, tog de makten i Frankrike och skapade en helt ny ordning. Detta leder självklart till ett par historiska snedsteg. Såsom att renessansen aldrig inträffar, Paris blir en blandning mellan ett superläckert gotiskt stadslandskap och en steampunkinspirerad framtidsvision.

Höga kalkstens-valv varvas med järnvägar och vart man än vänder sig ser man imponerande arkitektur. Kollisionen mellan nutid och dåtid blir total när tempelriddarna börjar sippra in i vår tid, och slå tillbaka mot de hot de finner där. Platser från båda tidsepokerna kommer att finnas med, och allt eftersom handlingen fortlöper kommer de två dimensionerna att vävas samman.

Det Arkane gör som ingen annan har gjort förut, är att introducera en funktion som heter crossplay. Crossplay går ut på att man upplever spelets handling precis som normal, skjuter, spetsar, mosar och punkterar fiender precis som vanligt. Vad som dock inte är precis som vanligt, är att fienden kan vara din bästa kompis, din arbetskollega eller den där odrägliga killen som jämt mobbades i grundskolan. Låter det konstigt? Egentligen inte. Det är inte svårare än att man är uppkopplad på en server och fiendesoldaterna styrs av andra spelare.

Spelaren som spelar sig genom handlingen kallas Elite, medan de som är tänkta att stå i vägen kallas Skirmishers. Elites har mer utrustning, mer vapen, mer färdigheter och bättre förutsättningar. Medan Skirmishers är helt vanliga dussinfiender. Ja, förutom det faktum att de styrs av andra spelare. När en Skirmisher dödas av en Elite är det bara att vänta tills man blir inkastad i spelet igen, vilket kan ske via en redan existerande fiende på stridsfältet, eller i form av förstärkning då ett larm ljuder på förstärkning.

Skirmishers roller kan ändras beroende på vilken bana man spelar. Ibland kan vissa Skirmishers vara på samma lag som Elite-spelaren, medan Elite-spelaren ibland kan vara helt ensam mot en armé av Skirmish-spelare. Huruvida spelet kommer att gå att spela helt och hållet offline återstår att se. Eftersom spelet normalt sett har datorkontrollerade fiender borde det inte vara något problem, men då vi inte har sett det färdiga resultatet än, är det svårt att säga. Det kommer dock inte att saknas utrustning då The Crossing kommer att innehålla moderna vapen såsom karbiner, pistoler, hagelbrakare, och tempelriddarvapen som svärd, fällor, en grepphake och mycket annat smaskigt.

I mångt om mycket känns The Crossing som det definitiva spelet som Arkane Studios ville göra, och att Dark messiah Of Might and Magic var spelet som gjorde det möjligt. Det faktum att delar av stridssystemet, och grafikmotorn används är tydligt att mycket av arbetet med Dark Messiah går igen i The Crossing. Arkane Studios gör något helt nytt, det kan gå fullkomligt åt pipsvängen, det kan gå precis hur bra som helst. Balansen mellan huvudkaraktären och de spelarkontrollerade fienderna kommer självklart att spela extremt stor roll, och kan hjälpa eller stjälpa hela kalaset. Hur som helst ser jag med spänning fram emot The Crossing. Det tycker jag att du också ska göra.