The Lodger

Jack The Ripper var en trevlig prick. i alla fall när det gäller att förse filmregissörer och manusförfattare världen över stoff till filmer. Den här gången är det en Uppskärar-copycat som härjar i West Hollywood. Londons dimmiga och smutsiga gränder är alltså utbytta mot Los Angeles neonupplysta gator, offrerna tillhör dock samma yrkesgrupp; prostituerade. Samtidigt får den psykiskt instabile Ellen och hennes bryske man en ny hyresgäst som visar sig vara lite excentrisk och absolut inte vill bli störd. Fast är man i desperat behov av pengar så spelar ju lite knäpphet ingen roll vilket gör att han får flytta in och välkomnas med öppna armar trots allt.

Den grånande polisen Chandlers jakt på mördaren börjar inta besatta former, så till den grad att han själv får misstanker riktade på sig om att vara seriemördaren. Samtidigt rinner tiden iväg, när mördaren imiterat Jack the Rippers alla mord lär han försvinna spårlös precis som Jack själv gjorde på 1800-talet.

Nu undrar ni så klart varför ni inte har hört talas om filmen och varför den inte gick upp på bio trots namn som Alfred Molina (Doc Ock i Spiderman) och Simon Baker (The Mentalist) och det tråkiga men enkla svaret är helt enkelt att den är för dålig. Som thriller betraktat saknar den livsviktiga moment som spänning och nerv. Precis som många andra direkt till dvd-filmer lider den av underutvecklade dialoger och misslyckas vad att få med basala delmoment som humor och känsloladdningar. Resultatet blir en matt och rätt plan film som förvisso har antydningar till en schysst plot men inte orkar bära upp resten av filmen. Noterbart är också att regissören slängt in en del hyllningar till Hitchcock och för den invigde kan det vara kul att sitta och hitta referenser.

Kameramässigt har man dock jobbat på bra, inte så mycket blod utan mer antydningar och estetiska grepp som att visa karaktärernas underben under mordscenerna. Sedan vet vi ju sedan Apocalypse Now och V för Vendetta att klassisk musik är väldigt effektfullt till våldsscener. Men trots det tänder det aldrig till riktigt och The Lodger är inget att ödsla pengar på om man inte gör ett specialarbete om Jack the Ripper-kloner i filmens värld.

DVD:n är helt okej både beträffande bild och ljud. Mycket av filmen är mörk inspelad då den utspelar sig nattetid vilket genererar lite problem med skärpa och tydlighet men det är inget som påverkar alltför mycket. Dolby-spåret jobbar på och levererar dialogerna klart och tydligt. Extramaterialet bjuder på ett tiotal förlängda och bortplockade scener, främst utökade dialoger. En inspelningsdokumentär där skådisarna kommer till tals medföljer också, där kan man även räkna med lite Ripper-kuriosa.