The Marsh

Efter några år som filmrecensent så lär man sig känna igen trista Direkt till video-filmer bara genom att slänga en hastig blick på omslagets typsnitt. I fallet The Marsh finns det ingen anledning att smickra sig själv och påstå att det krävs erfarenhet för att upptäcka det. Alla, från nyckelpigorna som översvämmar min balkong på sommaren till Uwe Bolls tennisracket, genomskådar den övernaturliga skräckthrillern The Marsh som en klåparrulle redan på omslagsstadiet. Men skillnaden mellan Uwe Bolls tennisracket och en recensent är att den sistnämnda måste sitta och genomlida filmen och offra sig för att skona andra. Det gör mig till lite av en Messias-figur. Eller bara någon med storhetsvansinne. Men 50% chans är rätt bra odds.

Hur som helst så har vi ett Shining-upplägg här. En kvinnlig författare på jakt efter lugn, ro och avskildhet flyttar in i ett stort, läskigt och ödsligt hus. Häpp-häpp, dålig idé. Det dröjer inte länge innan en liten flicka, som sedan tidigare figurerat i hennes drömmar, börjar hemsöka huset. För att alla ska förstå att det är flickan från drömmen som spökar även i huset så klipps det mycket överpedagogiskt in bilder från drömmarna så att man kan jämföra och se att det är samma. Och så visar sekvenserna i slow motion också om att ifall någon skulle missa poängen. Den stackars författaren tvingas söka upp en expert på det ockulta, en "abnormalitetskonsult" eller vad de nu kallade det för i filmen. Då tar det hus i helvete, eller snarare helvete i huset, och något som ska likna en bombastisk avslutning med specialeffekter från någon av Hollywoods second hand-butiker tar vid.

Det här är ingen kalkonfilm även om det kanske kan låta så. Forest Whitaker (Last King of Scotland) är till exempel med och förgyller väl tillställningen en aning (även om det ser ut som att han blir attackerad av ett moln bakifrån på bild nummer 2). Däremot är det en fullständigt onödig film som inte bidrar med något på något som helst plan. Och det är illa nog. Det finns helt enkelt inget som är värt att ta på allvar eller något som lockar en normalt funtad människa. Inte ens filmbolaget verkar tycka det, till och med de svenska undertexterna är fulla med slarv- och stavfel. Äh, nu har jag lekt Messias tillräckligt och gjort min plikt. Som Homer Simpson brukar säga: "BOOORING!".